Sista dansen i Hasslöv

Jag fick sista dansen

Efter säsongen 2023 kommer undertecknad äntligen (tycker nog de flesta) lämna Ysby BK. Under typ 200 säsonger som coach och spelare har jag vunnit två matcher på Hasslövs blåsiga idrottsplats och allt som oftast lämnat Lugnarohögens granne med sänkt huvud, skam och grusstänk på bilen.
Dock inte denna säsong. YBK kom dit som trea i serien. Lämnade som serieledare. Boom! Seger med 9-0 efter en total utklassning. Tre poäng. Palmgren kan åka på konferens, Alm kan sota en skorsten och Hasko kan starta en herrklubb. Seger! Äntligen.

Det var egentligen ingen match. Stackars Hasslöv hade ungefär 500 avhopp till matchen och ställde upp med ett pojk och juniorlag. Imponerande att så många ungdomar valt att spendera sina ungdomsår i HAIS. Föreningen går en ljus framtid till mötes och bemötandet har alltid varit trevligt, hjärtligt och fair oavsett vem som styrt och ställt. Hasslöv är helt enkelt en bra plats att vara på.

Med det sagt. Vi körde över dem. Rasmus Liedmans vänsterfot kan förföra Adriana Grande genom att vicka lite på sig och William Hjelm kan springa ifrån en kula avfyrad från en magnum i motvind samtidigt som Otto Nilsson kan skjuta bollar i mål lika självklart som Greta säger ”how dare you”.
Om matchen finns lite att skriva om. Såklart är vi glada över segern och målkavalkaden. Vi är också jätteglada över att vår försvarsbjässe Filip Svensson självmant tog ett byte i paus. Han hade gjort två mål – båda på nick – och ingen jävel i hela universum hade orkat med honom ifall han lyckats hänga ett hattrick från mittbacken där han huserar.

Några ord måste också sägas om våra försvarare i övrigt. Edvin Westesson har en sak gemensamt (han spelar mittback bredvid Filip) med vår vänsterback Leyth ”Leffe” Almasri. Båda har fått sparken från LFK då de misskött sig. Leffe har tydligen varit överjävlig på alla sätt och Westesson har erkänt att han i ungdomen var lika omogen som en banan på Liedl under sin tid i kommunens stolthet. Hos oss är de kungar. Westesson är hård som granit, snabb som en vessla och sådär underbart mixad mellan arrogant och stenhård som gör att flickorna på sidan ler skälmskt. Leffe på vänsterbacken är ettrig som en bålgeting i en honungsburk och springer överallt, hela tiden. Ena sekunden är han på vänsterbacken och nickar bort en boll (till sak hör att Leffe är cirka 123 centimeter lång) och nästa sekund är han framme och pressar Hasslövs målvakt till en värdelös utspark vilket leder till ett mål.

Gemensamt för de båda är därmed INTE att de fått kicken från LFK. Snarare är minsta gemensamma nämnare att de båda är typexempel på vinnartyper och lagspelare. Sådana som sällan får bilden i tidningen eller publikens applåder men som istället vinner tonvis med respekt hos sina medspelare och som tillsammans utgör både vänster och höger förmak i Ysbys hjärta. Leffe fick välförtjänt en flaska vin värd ca 2300kr i den sedvanliga vinstutdelningen. Vi tackar Merlot för sponsringen och hoppas att bokmalen Leffe njuter av sin vinst.

Hasslövs publik gjorde allt som en bra publik ska göra. De hejade och stöttade i 90 minuter och fast att jag stod på motsatt sida önskade jag nästan ett tröstmål från hemmalaget. Stämningen ungefär motsatsen till när nötterna från Djurgården (kungen är tydligen Djurgårdare såklart. Går på bidrag och har svårt med grammatiken) och AIK (Niklas Strömstedt är AIK:are och stannade tydligen på vägen för att begrava en mås…) försöker spela fotboll framför ungar med Tiktok och Instagram som största intresse och hobby.

Matchen avslutades med att Simon Svanberg snodde en straff av Rasmus Liedman. Ett beslut lika dåligt som att låta en Djurgårdare vara rektor för en grundskola eller låta Biancha Ingross stifta lagar kring arbetsmiljö. Simon missade såklart straffen och hävdade att det enbart berodde på att målet stod snett.

Segern innebar serieledning. Men nu börjar det på allvar. HGH hemma. De jagar och är enligt flera som sett dem helt galet bra. Därefter Skogaby där Besart Mazreku såklart gjort comeback. Spelaren som om han ville kunde lira allsvenskt ska såklart möta Ysby…Därefter möter vi seriefavoriten Skuggan/Sperlingsholm. Efter att sett dem två gånger är strategin klart. Hugg dem med kniv innan de äntrar planen!
Nåja. Skitsamma. Vi leder serien. Underbart må vara kort men är ändå underbart.
Kämpa Ysby!

Tomas Karlsson Utespelare