Kryss i hett derby

Toppderby. Division sex. Solsken. Grannbyar med ambitioner. Läge för YBK att rycka i tabellen eller chans för Veinge att knapra sig ikapp. YBK fullt manskap. Otto in i laget. Mumsigt på förhand. Och så blev det. Hett, frenetiskt, aggressivt, känslofyllt.

Första halvlek var tillknäppt, avvaktande och kampfylld. Närkamper, tacklingar och riskminimering. Inget lag vågade sig på kortpassningsspel eller fina uppspel. Att hålla nollan centralt. Inte begå misstag var mantrat. Veinge dock klart bättre. Mer tanke, fler passningar och längre anfall. YBK stack igenom med en kontring eller två men bortalagets eminente målvakt avstyrde. Veinge hade å sin sida halvlekens målchans. Skott i ribban som dunsar ner i marken och ut igen. Mål ropade bortalaget. Inget mål ropade domaren. Från sidan där vi ledare stod var det såklart omöjligt att se men känslan var att bortalaget blev berövade ett bortamål vilket vi såklart njöt av. Svårbedömd situation för alla förutom för en ledare i bortalaget med hökögon som menade att bollen solklart var inne.
Veinge tog rättvist ledningen efter 44 minuter då YBK slarvade med bollen. Högerdoja och smack in i nätet. Gamnacke i paus. Vi hade inte skapat mycket och såg taffliga, ängsliga och sävliga ut. Närkamperna okej. I övrigt lika innehållslöst som en Bag in Box efter helgen.

Vi repade mod efter paus och gick framåt. Började byta in folk och satsa offensivt. Ner på trebackslinje och rotation bland spelarna. Allt för att få något att hända. Ett problem som vi dock insåg först i efterhand var att vi gjorde alla byten alldeles för tidigt. Matchuret visade 75 minuter när Olek fick order om att hoppa in och taktiken ändrades till ”allt framåt sista kvarten”. Problemet var bara att klockdjäveln visade fel. 15 kvar var egentligen 30 kvar med tilläggstid. Skitsamma. Går det så går det och ingen minns en fegis.
YBK ökade trycket och kom ack så nära flera gånger men målvakten avvärjde såväl Axelssons nick som Williams skarv. Bortalaget decimerades till tio man (fick alltså en utvisad – för er som har Facebook men mest kollar bilder…) då en spelare drog på sig sitt andra gula.
YBK matade på och Rasmus prickade ribban. Bollen slog ner i marken och YBK ropade på mål. Samma ledare i rödklätt menade att bollen inte var inne och domaren höll med. Såklart omöjligt att se från sidan och vi slet vårt hår.

Till sist kom kvitteringen. Otto höll sig framme och stångade in bollen och YBK gick för segern. Oscar sköt och Adam löpte men guldet blev till sand, prästjäveln hade fejkvin i karaffen, vem Mona Lisa var får vi aldrig veta och bollen gick aldrig in. Oavgjort resultat. Deppigt eftersom vi gick för segern men säkert lika deppigt för Veinge som ledde så länge. I slutändan rättvist.

En stor eloge till domaren som utan tvekan var bäst på plan. Tacklingarna haglade och situationerna som uppstod var lika svårtydda som en illa utförd tatuering på fyllan i Phuket men ingen skugga skall falla över honom. Veinges ledare högg tag i domaren och påtalade alla påstådda 300 fel som denne gjort men sanningen är att fyrdomarsystem, VAR och microchip i bollen faktiskt inte finns i division sex södra Halland. Medan detta pågick släntrade YBK till omklädningsrummen och deppade lite. Svensson satt med lindat lår. Axelsson led av magsjuka, hälseneinflammation och vadkaka samtidigt som Svenne och Jimmy Ivarsson (för dagen indisponibel pga att en ko i stallet sparkat honom på knäet) diskuterade huruvida det fanns Vanish eller inte i tvättrummet.

Sammanfattningsvis fick publiken med sig en bra domare, sjukt goda hamburgare, en inte så välspelad men oerhört het och spännande, dramatisk och pulserande drabbning denna vackra onsdagskväll. Vi är glada för poängen och att vi alltjämt är obesegrade men det hade såklart varit mumma för en hankatt och en solsemester på Mallorca med ett sent segermål.

Nu väntar Kristi Flygare, spelledig helg och tid att slicka såren. Vi är Ysby. Vi kommer tillbaka. Kämpa!

Tomas Karlsson Utespelare