Total hybris

Kornhult en lördag. Strålande solsken, varmt som attan. Gott om publik och gott om såväl kaffekoppar som ölflaskor ej inhandlade på Systembolaget. YBK obesegrat men livrädda för KHFF med skyttekungen alla kategorier Fredrik Junefalk och den obehaglige, duktige, jobbige och spydige Jesper Öhrn på topp. Trodde vi. Junefalk hade ont i ryggen och Jesper spelade mittback. Vi pustade ut när vi såg laguppställningen och vandrade ut för att försöka få något med oss i Skogsderbyt.

Det tog en minut sen rörde YBK bollen för första gången och två sekunder senare ledde vi. Hjelm och Thoren är vassa, snabba och rörliga och tillsammans fixade de välbehövlig ledning. KHFF manade på och tryckte framåt. Deras strategi var lika enkel som tydlig. Lägg alla – ALLA – bollar mot motståndarnas mål. Frispark från halva plan – skicka den mot mål. Inläggsläge från 45 meter – skicka den mot mål. YBK med Svensson, söte Westesson och Axelsson i mittlåset nickade undan allt och det som slapp förbi togs tryggt omhand av säsongsdebuterande Börjesson. Nämnde Börjesson är målvakt som bär glasögon under match. Känns inte helt tryggt. När han bad om en keps efter fyra minuter och vi inte hade någon, bad jag en i publiken att låna ut sina solbrillor, men vare sig ägaren av dessa Rayban eller Börjesson själv uppskattade tilltaget.

Hemmalaget ägde lite mer av spelet men YBK hade kontroll. Andra målet kom efter att Adam smekt en passning lika mjukt som en katthona smeker sina ungar. Millimeterprecision, tajming som fått Loreen att verka tondöv och vackert som en solnedgång över öknen i Somalia.
Därefter bytte matchen karaktär helt och hållet. KHFF var desperata och gick framåt medan YBK spelade lugnt och kontrollerat. Men främst av allt spelades det fotboll med händerna. Under första halvlek kastades det 432 inkast. Spelarna i respektive lag skydde den flera tusen kvadratmeter stora planen lika häftigt som Jimmy Åkesson skyr Babsan i underkläder och Tiger Woods skyr ruffen. Det var som om området utanför planen var magnetiskt och bollen i sig en jättemagnet. Effektiv speltid i första halvlek mättes till 9 minuter och 30 sekunder. Övrig tid (34 minuter och 30 sekunder för alla er födda senare än 1999) befann sig bollen utanför planen. En tänkbar regeländring hade varit sarg. Inte en liten bandysarg utan mer något liknande Berlinmuren. Underhållningsvärdet med andra ord tämligen begränsat.

I paus var allt vi pratade om att INTE släppa till något första tio minuterna. Och det gjorde vi inte heller. Ett defensivt byte och in med Olek och sen stängde vi igen. KHFF försökte men kom aldrig nära och istället var det våra kontringar som höll på att resultera. Det stod dock 2-0 fram till sista kvarten och andas ut kunde vi först när Rasmus Liedman sänkte trean bakom ett håglöst hemmaförsvar.

Vi jublade och sjöng vår dänga. Thoren gav dagens pris till Emil Axelsson som matchens lirare. Axelssons panna var förmodligen den kroppsdel som rört bollen flest gånger av alla tillgängliga kroppsdelar på hela planen och ölen värd 1599kr i sin Specialutgåva slukades direkt av den halte, skadade men galet tappre Axelsson.

Jesper Öhrn vilade med en Loka och undertecknad tykade sig lite mot den för dagen förlorande legendaren. Frågan ”har du fått kontorstjänst”? Uppskattades inte men vem vet – kanske är det ombytta roller i höst. Segern var rättvis men inte självklar. Vi är alltjämt obesegrade och fattar själva inte riktigt hur det gått till. Glada som laxar, dryga som Djurgårdare och med total hybris. Någon dag tar det såklart slut (Genevad/Veinge ser läskiga ut…hoppas de har många skadade på onsdag) men just idag var inte den dagen.
Kämpa Ysby!

Tomas Karlsson Utespelare