Valborg, derby och serieledning

Derbyt med stort D. Dagen som får Jimmy Ivarsson att vakna med ståpäls på armarna. Matchen som får man ur huse i hela Ränneslöv och hela Ysby. Ränneslöv mot YBK är känslor, arga gubbar i publiken, kamp, blod, svett och tårar. Just denna säsong dessutom lite extra kryddstarkt med tanke på att matchen spelades på Valborgsmässoafton och att båda lagen var obesegrade fram till avspark. Seger skulle innebära serieledning. Det var premissen.
Aprils sista andetag. Såklart kallt. Bucklig plan. Alla Ränneslövare minst två meter långa och 95 kilo muskler tunga. Vi är något mindre. Vår bäste huvudspelare är 172 cm lång och 36 år gammal. Vår kortaste spelare spelar i barnmatchställ.

Planen var enkel. Vik för helvete inte ner er! In med Axelsson på mitten för att möta Ränneslövs stål med ännu mer stål. Fransson i backlinjen för att hålla koll på Vedin och fram med Rasmus för att skapa magi längre upp i planen. Hemmalaget spelade precis som förutspått. De slog långt. Öste på med folk i boxen och tacklade på precis allt som rörde sig. Men – det är inte alltid det händer – just idag var vår matchplan 100%. Bollen bakom Ränneslövs stora men långsamma backlinje och väl där bakom hade Otto, William och Rasmus gång på gång lekstuga. På mitten var Axelsson lika effektiv som en fjärde vaccindos och Simon Svanberg kompletterade med löpningar, tacklingar och vilja.

YBK satte ettan efter 24 minuter och där och då kändes det ytterst viktigt. Hemmalaget var nu tvungna att kliva på och det skulle gynna oss. Spelet blev än mer intensivt. Tacklingar och satsningar med full kraft och mindre kontroll duggade tätt. Riktigt hetsigt blev det när en Ränneslövare långt efter avslutad situation fick för sig att sparka stenhårt på en liggande Otto Nilsson. Domaren tittade såklart mot bollen som var 200 meter därifrån och tilltaget som utanför ICA gett minst dagsböter blev vare sig straffat med rött kort eller frispark.
Otto fick linka ut men YBK körde på. Gång efter gång sköljde vi över hemmalaget som dock stack emellan med fint inläggsspel och nickförsök. En hemmaspelare lyckades skjuta över från två decimeters håll efter en tilltrasslad situation men det var i halvlekens sista sekund och dessförinnan hade YBK redan gjort två mål till. När visslan löd för paus var ställningen alltså tre noll till bortalaget.

Axelsson förvarnade om ett tidigt byte pga ömmande baksidor och Otto haltade likt Ringaren i Notre Dame men vill göra ett försök till. Nu gällde det bara att stå emot. Och det fick vi göra. Hemmalaget kastade allt mot mål och rusade likt rabiessmittade vargar mot boll och mål. I YBK rådde det kaos. Alla bytte med alla. Ivarsson gick in, gick ut och gick in igen. Jafar värmde upp på planen och Leffe blödde som en slaktad gris ur munnen efter en närkamp. Till sist visste jag inte vem som spelade var på planen och när inbytte Olek frågade vilken position han skulle ta vände jag mig om och åt en ost som min dotter kommit med.

Med mod, kyla, vilja och stabil organisation höll vi undan. När domaren blåste av hade vi faktiskt gjort ytterligare ett mål men domaren valde att ge Ränneslövs minst sagt stabile målvakt frispark efter en nickduell mot en gulklädd som väger 46 kilo före frukost.

Vi jublade som dårar. Bortapubliken applåderade och mitt i fiendeland slog vi vår kullerbytta. Vi sjöng så det dånade i omklädningsrummet och flinade lite gött åt Adam som delade ut dagens pris (ett paket dill från Azorerna och en Polsk öl) till Rasmus med orden ”du kämpade bra”.
Ivarsson körde hem mysandes och nynnandes på en låt om hur Ränneslöv inte fick fiber förrän 2003 och Filip Svensson tog tag i kvällens festligheter som väntar på Munkavallen. Efter tre matcher toppar YBK tabellen och svävar såklart iväg fullständigt. I omklädningsrummet lovade Kasper Persson plötsligt att göra comeback och allt som allt blev Valborg 2023 ganska hyfsad.
Kämpa Ysby!

Tomas Karlsson Utespelare