Vi är tillbaka!

Påsk. Jesus på korset. Långfredag. Viktig högtid. Ännu viktigare ur ett globalt perspektiv. Vi är tillbaka. Ysby har avslutat golgatavandringen på Glänninge plastgräs och äntrat Laholms finaste, trevligaste och vackraste idrottsplats – Munkavallen.

Flaggorna hissade. Bosse med linjedomarflaggan i högsta hugg. Östring som grillar femtusen hamburgare. Filtar och fikakorgar tillhörandes entusiastisk och hoppfull hemmapublik och ett YBK som benämnts som Real Ysby…. På topp nye asscoachen Otto Nilsson som i sin comeback verkade extremt taggad. I fri roll Rasmus Liedman som aldrig tidigare tagit på sig en annan tröja än den tillhörandes den lite fattigare grannen Laholm FK och som mittback den eminente Albin Fransson som ser lika plågad ut oavsett om det är matchminut sju eller slutet på ett maraton.
Bortalaget Snöstorp tydligen seriefavorit och anlände i snygga träningströjor, enhetliga byxor och en fiffig vagn till flaskorna. Vi samlade ihop oss i klubbstugan. Alla hade i alla fall kläder på sig. Vi slog fast att planens ojämnhet skulle omöjliggöra allt vad kortpassningsspel heter och att i en premiär hänger allt på intensitet, vilja och passion. Och är det något vi har så är det just vilja och passion.

Matchen började och vi sprang, vi kämpade och vi vägrade ge oss. Svanberg var överallt, Fransson helt hysteriskt bra i backlinjen och Otto en murbräcka i anfallet. Bortalaget hängde ettan efter att YBK på klassiskt sätt klyddat till det. Klydda är ett härligt skånskt ord som betyder strula, krångla eller sumpa. Och vi är experter. Inte på skånska. Men på att klydda. Jävla skit tänkte jag på linjen. Repliken var dock bara minuter bort. Kalle Karlsson kastade ett inkast lika långt som världsrekordet i spjut och lika pricksäkert som en på millimetern korrekt blandad Gin & Tonic. William tryckte in kvitteringen.

I paus käkade Otto värktabletter. Oklart varför. Svensson manade oss framåt och Kalle vägrade sätta sig ner eftersom han hade så hysteriskt ont i benhinnorna. Visst var det ett bra lag vi mötte men vi var absolut inte sämre och vi gick för seger.

Om första halvlek var tät, intensiv och passionerad på ett sätt som skylde felpassningarna och felbesluten så var andra halvlek ungefär lika misslyckad som att försöka laga grunden på Turning Torso med eltejp och plåster. I medvinden blev vi sämre. Ingenting funkade och vi trycktes tillbaka. Våra byten blev också något som till och med Janne Andersson varit missnöjd med. Först gick Robin Nicklasson in. Han fick bollen. Dribblade och tacklade. Det såg bra ut. I 17 sekunder. Sen gick han i däck och sträckte minst hela framsida lår och linkade ut. In kom debutanten Cummings. Han hamnade direkt i handgemäng. Kämpade hårt på kanten och det såg bra ut. I 43 sekunder. Sen kom en tackling som gav orange kort och även Cummings fick ta ett snabbt återbyte. Snöstorp hittade några målchanser och bortaledningen var på intet sätt orättvis. 1-2 med en halvtimme kvar men vi kändes helt ofarliga framåt.

Men något som är typiskt YBK är att vi aldrig ger upp. Aldrig någonsin. Spelet må hacka. Svanberg må ha otur när Liedmans magiska inspel inte stöts i mål och det kan kanske kännas tungt när domslut går emot. Men. YBK. Ger. Aldrig. Upp. Det är Munkavallens DNA, Bosses våfflor och hela byns essäns. Skolan kan vara nedläggningshotad, Bygdegården fuktskadad, skörden värdelös, Petterssons hund bortsprungen, Ysbyhallen till salu och Karsefors i lågor. Men i Ysby ger man aldrig upp. Och i livet i allmänhet och i fotboll i synnerhet är det en egenskap lika viktig som vatten för en växt, lasagne för Gustav och grillkrydda på pommes.

Vi skapade inte jättemycket men vi gick för det. Liedman skruvade frisparkar, Otto stångades och Filip tryckte framåt. 10 sekunder kvar. Vi hade matat långa inkast. Ola skulle kasta sista kastet för dagen. Klockan var slagen. Allt på ett kort. Ingen återvändo. Svanberg improviserade. Alla 22 man stod i motståndarnas straffområde väntandes på Olas långa inkast. Svanberg ville annat. Mötte och Ola kastade kort. Förvånade motståndare och förvånade Ysbylirare men Svanen hade koll. Peggade upp bollen och svepte in den. Över alla. För långt? Nejdå! På bortre stolpen KUNG Otto Nilsson. Behärskat. Bredsida. Mål. 2-2. Kvitterat och extas. Som en kniv i en bonnjävel, en storvinst på triss eller extrapris på kaffe. Fantastiskt!

Domaren blåste av. Vi firade lite avmätt. Bortalaget sörjde desto mer. Kryss hemma mot seriens favorit såklart bra. Kunde lika gärna varit noll poäng men kunde också varit tre. Hysterisk moral. En never say die attityd och stabilt försvarsspel. Långfredag över. Försäsong över. Säsongen är igång. Vi är tillbaka.
Kämpa Ysby!

Tomas Karlsson Utespelare