Som en dröm

Likt kärlek i en låt av Ted Gärdestad, likt en solnedgång på sista semesterdagen och likt ett glas rosévin på stranden så vill vi att det här ögonblicket skall vara för evigt. Vilka är vi? Ysby BK. Var borde vi vara? Enligt experter i botten av tabellen. Var är vi? Trea och på uppflyttningsplats. Vad händer en fredag? Jo det är derby mot Ränneslöv. Ärkerivalen som vi ständigt är i fejd med. Vi sjunger om Hansen och har gjort en cover på Hammarbydängen där vi skrålar om Ränneslövare som bär kniv. Solen skiner. Mycket folk på läktarna. Fullt manskap i YBK. Vid seger är vi fem poäng före dem. Vissa lag i serien spelar lite offensivt. Vi spelar tokoffensivt. Filip Svensson tänker hemåt. Övriga tänker framåt eller inte alls. Ibland är Davidsson i kassen lika övergiven som en köttätare i släkten Greta Thunberg.
Vi börjar tokintensivt. Ränneslövarna är stora som hus. Muskulösa, långa och sjukt manliga. Vi har Leffe på kanten. Han är från Mellanöstern och heter något som ingen orkar uttala så vi kallar honom Leffe. Han är typ en och en halv meter lång. Men bättre än alla grönvita ändå. I backlinjen spelar nye Alvin Åkesson. Han har precis börjat gymnasiet men är talangfull som en ung Jonny Rödlund. Vi går till attack direkt. Robin Nicklasson som var två centimeter från döden för några månader sedan har köpt ett pannband för 1900 kronor. En vidareutveckling av Peter Cechs hjälm. Han får inte nicka, skaka på huvudet eller bära hatt men tacklar Ränneslövare lika glatt som Karlstadbor går på tantrakurs.
Det är sjukt att vi inte gör mål. Gång på gång forsar vi fram och skapar massor med lägen. Istället kommer Ränneslöv nära. Skjuter i ribban efter en hörna som vi försvarat precis lika illa som vi brukar göra.
I paus är det glada miner. Vi känner oss starka. Svanen är majestätisk, Kasper ettrig som en grävling och William sylvass i djupet. Kryss är inget alternativ. Seger är inte allt. Seger är det enda.
Taktiken är enkel. Anfall rubbet på motståndets vänsterback. Han är sliten, lite långsam och varnad. Allt snack visade sig menlöst då nämnde back byttes ut i halvlek. Skit i det. Framåt igen. Nicklasson gör första kassen efter massiv press. Kort därefter tar Leffe saken i egna händer och lirar fram till tvåan efter en rusch som ingen försvarare i hela världen hade hängt med på. 2-0 och nu borde vi ju börja backa hem lite. Problemet är att den inställningen inte finns i laget. Framåt som om livet stod på spel. Detta utnyttjar Ränneslöv. Frispark och reducerat.
Matchen är som ett slagfält. Svanen är varnad och jättenära att bli utvisad. Att få honom att lugna sig är lika omöjligt som att få Jimmy Åkesson att öppna en flyktingförläggning. Klockan tickar på. VI skapar lägen men bortalaget är inte ofarligt. William har ett friläge, Olek skjuter och Kasper tar ett eget initiativ och flyttar med två minuter kvar att spela fram i anfallet från sin backplats.
Domaren blåser av. Seger. Matchen i Skottorp är inte slut än. Vi ligger tvåa i serien. Två minuter senare är den slut. Vi ligger trea. Sköna två minuter. I omklädningsrummet är stämningen euforisk men ändå lite vemodig. Alla vill njuta, medvetna om att de flesta drömmar brukar följas av ett bryskt uppvaknande. Det är här och nu som gäller. Imorgon är en annan dag och på fredag möter vi Walldia. Poäng där är nog inte helt troligt…men det är då och nu är nu. Alla vill sitta kvar. Ingen vill hem. Vissa ögonblick är så bra att ingen tar fram mobilen, att ingen tänker på något annat och att ingen vill göra något mer än att bara sitta och njuta av stunden. Det här är ett sådant.
Vi drömmer inte om uppflyttning, vi drömmer inte om skrällar mot Walldia och vi drömmer inte om några nya spelare som kan bredda truppen. Vi drömmer om det här!
Kämpa Ysby!

Tomas Karlsson Utespelare