Mardrömssviten fortsätter

I mitt huvud var det drömläge. Vackert väder. Värme som sprider sig genom gamla muskler och ökar dess rörlighet. Publik tillåtet. Kanske en tunnel framför Bosse Åkesson på en förvirrad Ränneslövare. Emil Davidsson i kassen som störtdyker efter en boll och limmar den med självklarhet och pondus. Junefalk som vrider och vänder och skapar kaos i derbymotståndarnas försvar. Perfekt uppladdning med peppande musik, coola gester och bra snack. Riktigt såg framför mig hur jag dominerade på mitten, hur Kasper tacklade ner Gunther Hansen och hur Svanen serverade mackor till Ukrainske Olek på yttern.
I verkligheten var det inte drömläge. Först och främst var uppladdningen sjukt dålig. Halvvägs till Ysby kom jag och Ivarsson på att vi inte har någon lagledare och att någon behöver skriva ut laguppställningen. En postitlapp till domaren skulle förmodligen inte duga. Telefonen plingade. Nyckelspelaren Fransson hade inte fått ledigt från sitt jobb på ICA Maxi. Ska aldrig handla där mer. Älskar Willys. Dessutom var vaderna ömma, ryggen stel och hela jävla bilen fylld av ruggigt porslin som skulle levereras till YBK:s loppis. Kort sagt så långt ifrån drömläge man kan komma och förmodligen så långt ifrån professionell idrott det går att tänka sig.
Väl på plats tittade vi på när Ränneslöv äntrade Munkavallen. De såg ut som om de allihop ätit gröt genom hela livet, bott på gym och arbetade med att slakta elefanter. Sjukt stora och välvuxna. Jag tittade på vårt lag och hoppades att snabbhet skulle slå styrka. Vi pratade om att spela lika bra försvar som mot Skogaby men att vässa anfallsspelet. Sen drack vi lite kaffe och Ivarsson malde på om Hansens armbågar som tydligen är lika livsfarliga som en Gin och Tonic spetsad med arsenik.
Matchen var hyfsat välspelad i halvbra tempo. YBK hade en del halvchanser och likaså bortalaget. Ränneslöv kändes lite tyngre men i övrigt var det jämt. Fransson kom lagom till matchstart och fick hoppa in efter en halvtimme när Al-Masri tvingades bryta. Just Fransson var så när att sätta en kasse men skottet landade upp på målet istället för i det samma. Direkt efter stack Ränneslöv upp med ett fint anfall. Avslut och precis som i drömmen dök Davidsson. Problemet var att bollen inte gick att limma och att returen såklart hamnade hos en anfallare som dunkade in ledningsmålet.
I paus sa vi kort och gott att vi skulle anfalla. Det var irriterat. Massad var skadad och ville byta. Jag tvingade honom att köra på ett tag till men satte William på värmning. Nu tryckte vi på för fullt. Ränneslöv ägnade sig åt försvarsspel och var skickliga på det. YBK:s chans kom när Junefalk kapades i straffområdet och domaren dömde straff. Tyvärr missade Junefalk och som vanligt för oss i Ysby började allt skita sig. Kasper hade fått gult kort i första halvlek och stångades med tunga anfallare. Kapten Svensson röt på honom att ta det lugnt. Men eftersom vi inte lyssnar på Svensson sket Kasper fullständigt i det och manglade ner Hansen som föll likt en illegalt skjuten varg i Värmland. Rött kort och vi kunde inte ens protestera.
Trots underläget försökte vi gå till anfall men nu var våra attacker lika menlösa som att kasta vattenballonger på pansarvagnar. Istället började vi såklart slarva. Till sist utnyttjade bortalaget slarvet och satte tvåan med fem minuter kvar.
Jag sjönk ihop i gräset. Vi ligger sist i lägsta serien. Noll poäng. Jag är spelare i laget. Jag är tränare för laget. Hyfsat svårt att skylla på någon annan. Bosse skakade på huvudet när jag gick förbi. Nån sjuk optimist bland publiken menade att vi hade otur. Svensson sågade allt och alla. Ivarsson var deprimerad. Själv var jag tyst. Ledsen. Uppgiven. Värmen var för mycket. Det kokade i kroppen. Jag hade ont i varenda kroppsdel och alla inre organ. Träning igen nästa vecka. Känns riktigt lockande just nu.
Kämpa Ysby

Tomas Karlsson Utespelare