Depression, Håkan Hellström och Svanberg. Äntligen premiär!

En tråkig tisdag i februari. Huvudtränaren på sjukt dåligt humör. Plats, Glänninges omklädningsrum. 54,5 % av Ysbys spelfartrupp har anmält frånvaro till träningen. 22,7% har inte lämnat återbud men inte heller dykt upp. Det regnar. Det är kallt. Svinkallt. Nio tappra spelare går ut och springer runt slingan. Simon Svanberg fjäskar lite under löpningen och peppar coachen att inte ge upp. Jag hatar honom för det. Träningen genomlids. Lika kall som en isbit och med blånaglar och fötter så äckliga att de rent moraliskt borde amputerats för att bespara mänskligheten detta vidriga fenomen.

Skjuts (alltså åka i bilen...) hem av evigt unge och evigt positive Jimmy Ivarsson. Hans bil har säkert körförbud. Jimmy är äckligt mjuk, peppande och förstående. Försöker intala mig att allt blir bra. Att vi inte är så dåliga. Att vi kommer ha fler folk på träningarna när vi flyttar hem till Munkavallen. Tvingar honom att stanna på Donken. Beställer äckligt mycket mat. Äter upp framför TV:n. Avslutar med en starköl. Klockan är 23.30 eftersom till och med Skogby prioriteras före oss när det gäller tider på Glänninge IP. Att somna är lika omöjligt som att uppskatta Håkan Hellström. Man vill eftersom alla andra gör det, men misslyckas totalt eftersom allt bara är skit.

Tre veckor senare. Corona. Jävla Corona. Alla dessa frågor. Ska vi träna? Är det farligt? Blir det serie? Orkar inte bry mig. Vi tränar på. Varför? Inte en aning. Kanske för att jag tjänar en halv miljon om året på att träna Ysby BK och inte vågar ställa in träningar.

Sen kommer Munkavallen. Corona är som ett regnoväder på en picknick. Fikat smakar förvisso okej men det känns meningslöst att äta bulljävlen i en park när det är torrt inomhus. Vi kämpar på. Nya spelare har trillat in. Sebbe Ekstrand är något otränad men sylvass. Olek är Ukrainare och så länge det inte regnar spik är han nöjd. Almasri är smålurig och flinar gött när tränaren sågar honom totalt efter hans blott andra träning.

Vi spelar mot Centern. Klassiskt YBK - övermod att möta ett lag i division fyra och tro på seger. Stordäng såklart. Sen väntar LTIK:s så kallade reservlag. Vinner lätt. Mot ett reservlag dock...

Tränar på. Plötsligt är vi inte sju längre. Inte heller nio. En gång är vi fantamej 27. Får ha avbytare på träning. Varför kom ingen när allt började? Har dragit oss ur reservlagsserien. Nu skulle vi kunna ha tre lag plus ett sjumannalag. Väntar fortfarande på besked från FHM. Får vi spela?

I väntan på Tegnells ord börjar vi köra elva mot elva på träningarna. Ibland är det jättebra. Ibland är det som om 22 dementa försöker förklara vägen till Treriksöset för en döv Kongoles utan lokalsinne. Junefalk får sina bryt. Svensson har alltid ont. Lika bra han sjukskriver sig livet ut. Problemet är bara att han är arbetslös efter Corona och inte har något att sjukskriva sig ifrån.

Till sist kommer beskedet vi väntat på. Dags för seriespel. Söndag 14:e juni. Äntligen. Det är tydligen en enkelserie. Walldia är favorit. Vi är tippade i botten. Skitsamma. Det är bara att köra. Äntligen får vi spela. Ivarssons positiva anda gav utdelning. Ysby lever. Simon Svanberg är en stjärna, William Hjelm gör mål på allt och Junefalks baksidor verka hålla. Davidsson i kassen är smidig som en panter och Bosse Åkesson gör då och då små avsteg från sin riskgruppsisolering och bevakar med falkögon träningarna. Som vanligt är han aldrig nöjd och tycker generellt att tränarduon är för dåliga, truppen för dåligt tränad och att Jimmy Ivarsson borde lägga av. Med andra ord allt som vanligt.

Säsongen 2020 blev inte som vi tänkt oss men det blev å andra sidan inte mycket annat heller. Hur som haver. Nu börjar det. Vi är inte slagna ännu. Davidsson i kassen är vårt hopp. Om han spikar igen får vi i alla fall en pinne och kanske kan Junefalk ta fram magin igen. Världens längsta försäsong är över. Som ett femton timmar långt förspel men vi hoppas att vi är pigga när domaren blåser. Många från fjolåret har slutat eller bytt klubb, undertecknad har sjukt nog inte blivit yngre eller snabbare och inte heller i år har spelarna valt oss före Walldia. Sjukt. Men. Så länge det finns bollar på Munkavallen, så länge som Bosse viftar med flaggan och så länge som Ekstrands våg pekar på tvåsiffrigt - så finns det hopp. Alltid.

Kämpa Ysby!

Tomas Karlsson Utespelare