Ysby föll tungt i premiären

Ysby mönstrade bästa möjliga trupp utifrån det faktum att Kalle Karlsson, Noak och Harry alltjämt dricker Pina Colada i Thailand. Ivarsson placerades på högerbacken, Axelsson på mitten och Jonte Gunnarsson kamperade med Pålsson på topp. Av nyförvärven tog Rushd Massad och Teo plats på varsin kant i en klassisk 4-4-2.

För nästan exakt 24 år sen gjorde undertecknad debut för IFK Osby i en träningsmatch mot dåvarande divisiontvålaget Markaryd IF på Markaryds IP och det inhoppet var ca 16 minuter långt och helt meningslöst. Matchen idag var 90 minuter lång och precis lika meningslös. Och även idag spelades matchen på Markaryds IP. Konstgräs av bästa kvalitet. Tyvärr var spelet inte lika högkvalitativt.

Ysby trillade boll och ägde mesta av spelet under i stort sett hela matchen. Knäred försvarade sig, var ultradefensiva men allt som allt klart bättre än bortalaget. Efter strul i Ysbys backlinje prickade Knäred in ledningsmålet efter 20 minuter i första halvlek. YBK sprang i offside 500 gånger och radade upp fina lägen. Ysbys spelare missade dock det uppenbara - nämligen att i frilägen, kontringar och anfall överlag springa mot målet. Istället drog man sig ut mot kanterna och lyckades knappt skapa någonting som verkligen räknades. Bästa läget fick Gunnarsson och Massad som i varsitt friläge brände.

I paus var vi inte helt nedslagna utan insåg att vårt övertag kunde resultera i mål om vi fortsatte. Tyvärr blev inget bättre. Vi var lika ofarliga som en nunna på IKEA och undvek till varje pris alla situationer som kunde resultera. Närmst kom åter Gunnarsson som i ett friläge prickade stolpens insida.

Frustrationen spred sig i YBK som inte lyckades förvalta övertaget. Det var som att flirta med samma tjej en hel kväll utan att ens komma nära ett telefonnummer innan klockan blivt taxi hem. Det var inte att vi inte försökte. Vi kunde bara inte. Istället kontrade KIK och satte dit tvåan snyggt i bortre krysset. Målet var synnerligen kontroversiellt eftersom bollen solklart var utanför sidlinjen en halv meter från linjedomaren. Denne vägrade dock att vinka och den annars så timide Emil Olsen flippade ut. Självklart skulle målet aldrig godkänts. Det var lika tydligt som adamsäpplet hos Babsan. Huruvida linjemannen (ledaren) verkligen inte såg bollen (han stod två decimeter därifrån) eller han totalt ignorerade fair play vet vi inte. Hur som haver hade det ändå inte spelat någon roll. Matchen hade kunnat pågå i fyra timmar till. YBK hade ändå inte gjort mål.

I en sista desperat attack flyttade vi upp hela laget inklusive målvakten på en hörna. Allt sket sig såklart och i tom kasse kunde en jublande Knäredsbo sätta trean.

Välförtjänt seger för KIK och tung torsk för nya YBK. Försvarsspelet godkänt, vår målvakt hade inte ett ingripande han behövde göra förutom målen men spelet i övrigt var som en halsduk på julafton. Lite trevlig men helt jävla menlös och inte alls vad man hoppats på.

I omklädningsrummet var det deppiga miner. Ny säsong. Noll poäng mot ett lag som vi tämligen enkelt avfärdade ifjol. Kasper tröstade sig med fyra supermeal hos Maddan i Vallberga. Pålsson längtade hem till familjen och Snoddas packade uppgivet ner sakerna i väskan. Själv kände jag depressionen och ångesten skölja över mig. Inte smyga sig på likt kylan en septemberkväll utan snarare som ett totalt våldsamt kräksjukeutbrott på ett dagis. Det är jobb imorgon - jippi -, träning på tisdag - wow - , en diskmaskin att tömma och allt är totalt jävla mörker. Fem månaders försäsong och löpning runt Glänningejvävlasjö. Blånaglar. Ömmande vader. Stenhårda bollar och duschar som aldrig funkar. I fem månader. Sen tre noll i häcken mot Knäred i Markaryd. Den som säger att det blir bättre eller att det bara är idrott måste tyvärr dö.

Kämpa Ysby

Tomas Karlsson Utespelare