Seger i premiären!

Efter månader av pulsande i snö, iskalla fötter, meningslösa träningsmatcher, sena kvällar och tråkiga innehallar var det äntligen dags för premiär för Ysby BK. Ett Ysby som tränat hårdare än vanligt och som delvis bytt skepnad från välspelande något naiv och trevlig elva till ett mer cyniskt rakt och viljestarkt lag. Flaggorna var hissade, kaffekokaren puttrade och Bosse höll koll på inträdet. Allt var som vanligt och jag var lika nervös som inför uppkörningen 1997.
Hemmalaget mönstrade starkast möjliga lag med Zackarias som högerback, comebackande Frankland som vänsterytter och assisterande Axelsson som rivjärn på mitten. Matchen inleddes i furiöst tempo från hemmalagets sida och Skuggan pressades tillbaka direkt. Otto sköt, Oscar kom nära och YBK:s press var konstant. Men det var inget skönspel. Emellanåt knappt spel alls. Bollen studsade och hoppade likt ett glödande klot mellan spelarna och den inte direkt golfjämna planen hjälpt inte direkt till.
Skuggan BOIS hade en mycket annorlunda strategi och inställning till matchen. De vrålade och protesterade mot varenda domslut. De sluggade mot allt och alla, sparkade på allt som rörde sig och avbytarbänken klagade på domaren, domsluten, motståndarna, vädret, publiken, kriget i Syrien och allt som verkade störa dem. Tidernas mest solklara straffspark förvaltades av Otto Nilsson och hemmalaget tog välförtjänt ledning efter ca 30 minuter spelat.

Resterande del av halvleken fortsatte såväl vrålandet som sluggandet. Hade man bytt ut domaren mot en åklagare hade han förmodligen hittat åtalspunkterna ”våldsamt upplopp”, ”ringa misshandel”, ”mordförsök”, ”stämpling till misshandel” och ”förargelseväckande beteende” och domarkontrollanten utanför planen fick förmodligen skrivkramp av allt antecknande.

Andra halvlek blev en sorglig historia. YBK var livrädda att tappa segern och spelade förhoppningsvis inte sin bästa fotboll för säsongen. Skuggan hade inte mer att bidra med. De fick inte iväg ett skott på mål på hela matchen och keeper Westesons mest ansträngande insats var förmodligen att hämta bollen bakom målet när den runnit iväg. Icke desto mindre blev det kaos, nervositet och ångest de sista skälvande minuterna. YBK insåg att de höll på att vinna en premiär vilket senast hände 1974 och tappade allt som påminde om organisation, kyla och struktur. Men laget höll undan utan större problem och tre sköna poäng sattes in på kontot.

Premiär är premiär. En gammal sliten klyscha som förvisso kan vara sann men som också kan fungera som ursäkt för svaga insatser. YBK kan mycket bättre men kan vara stolta över viljan, kämpainsatsen och sättet att aldrig vika ner sig. Axelsson var som en bålgeting på uppåttjack, Färe sprang på allt och Filip Svensson tacklade på allt som rörde sig.

Säsongen har börjat – seger och livet leker!

Kämpa Ysby!

Tomas Karlsson Utespelare