Seger mot Skuggan efter drömmål!

Skuggan BOIS – Ysby 1-2 (0-1)

Bortamatchen mot Skuggan BOIS var en på förhand rälig historia. YBK som precis vunnit mot tidigare obesegrade Ränneslöv ställdes nu på bortaplan mot ett av bottengängen i serien. Sådana matcher brukar innebära en ihopkokad soppa bestående av ingredienserna underskattning, mental trötthet och nervositet. Inte blev det heller bättre när Jakob Johlin tvingades avstå matchen och även målvakten Anton Hansson fick kasta in handduken. Truppens andra målvakt (obs inte andremålvakt…det är jämt skägg) Emil Davidsson är sen länge skadad. Dessutom finns inte kapten Olsen eller Tobias tillgängliga. Harry var på semester och altmeister Ivarsson och undertecknad spelar halvskadade. Det var med andra ord nervöst inför matchen.
YBK började dock bra med att metodiskt rulla runt bollen kring alltmer frustrerade hemmaspelare. Emellanåt såg det fantastiskt bra ut. Bollinnehavet var kompakt och de få gånger Skuggan kom fram var målvakten - den i hast inkastade innebandylegenden Fredrik Ahlin - vaken.
Ledningsmålet kom efter ett längre anfall och det var Dorlind Zogaj som iskallt avslutade med vänsterfoten. Dominansen fortsatte och det var flera gånger nära både två och tre mål. När pausvilan kom var det fruktansvärt surt att bara leda med en boll och nerverna började komma igen.
Och mycket riktigt. I andra halvlek var det klart sämre. Rullandet var långsammare och veligare. Det blev mer kamp och mindre spel. Ytterligare en figur skulle påverka matchen. Nämligen domaren som förmodligen inte hade sin bästa dag i karriären. Domsluten gick likt en fjäder i vinden helt slumpmässigt åt alla håll och kanter. Inget lag var direkt missgynnat – eller kanske – båda lagen var missgynnade. Det blåstes frispark för småsaker samtidigt som det friades när det vankades mordförsök. YBK blev helt rånat på en straff när Simon Axelsson blev tokfasthållen i straffområdet och Skuggan gick i taket när målvakt Ahlin utan signal från domaren plockade upp en hemåtpassning med händerna. Värsta domslutet var förmodligen Skuggans kvittering som kom med halvtimmen kvar. Tre meters offside friades och hemmalaget jublade.
Överlag var dock YBK bättre än Skuggan på att hantera domsluten. Skuggan ägnade mer kraft åt att klaga på domslut, motspelare, väder, varandra och allt mellan himmel och jord än att faktiskt springa och spela. Till och med bänken och ledningen protesterade hejvilt mot allt och alla. Hade de lagt lika mycket kraft på spelet som på domsluten så hade säkerligen ledit serien. Det här med att fotboll skall vara kul var inget som anammats i Skuggan…
Med tjugo minuter kvar hade både skadade Ivarsson och skadade coach Karlsson haltat av planen. In kom Rinor Ayvazi och Kasper Persson. Matchen stod och vägde. YBK försökte hitta ledningsmålet. Skuggan försökte hitta något att bli arga på.
Med tio kvar fick YBK frispark. Skuggan protesterade såklart mot domslutet men det var förmodligen korrekt eftersom det på en fotbollsplan rimligtvis inte kan vara tillåtet att våldsamt hopptackla någon i brösthöjd. Otto Nilsson stegade upp och smällde in frisparken i klykan. Vackert som solnedgång, skönt som ett dopp i medelhavet och lika viktigt som smör på mackan. Helt fantastiskt underbart!
Resten av matchen kontrollerade YBK skeendet. Skuggan fick en hörna som Ahlin stiligt tippade ut men i övrigt hölls hemmalaget på säkert avstånd.
YBK tar därmed sin andra trepoängare i rad och det sargade laget haltar, spelar och kämpar vidare trots allt motflyt med skador och annan frånvaro. Massor med beröm för kämpainsatsen och massor med beröm för viljan att alltid spela och aldrig tjonga boll!
Kämpa YBK!