YBK förlorade mot Halmia

Halmia – YBK 4-2 (2-1)

Det var ett samlat YBK som efter två storförluster mot LTIK och Vapnö reste norrut mot Sannarp för att möta Halmias unga pågar. Motgångarna har varit många efter den fina säsongsstarten. Skador, resor, avstängningar har nött ut laget men till mötet mot Halmia var större delar av truppen på plats. Kapten Olsen alltjämt indisponibel med knäskada och Tobias Johansson lär missa större delen av säsongen med en uppgraderad version av samma skada men i övrigt var det fullt lag.
Matchen började allt annat än bra. Avsparken tog tre sekunder. Efter tre sekunder till anföll Halmia. YBK bröt. Spelade hem till målvakt. Utspark. Felträff. Rakt till Halmian. Mål. Allt som allt tog det ca 15 sekunder. Sjukt oturligt och sjukt tungt.
YBK spelade dock upp sig. Halmia var något darriga bakåt och flera gånger höll YBK på att rinna igenom. Efter en halvtimme kom nästa dråpslag. Kasper bröst finfint ett anfall. Domaren som hade något svårt under dagen blåste helt oförklarligt frispark till Halmia. Ett vansinnigt domslut. Kasper blev dessutom varnad vilket var lika oförklarligt som reglerna i Pokemon. På frisparken gjorde Halmia sitt andra mål.
Nu tände YBK till och gick till motangrepp. Otto Nilsson sköt gång på gång mot den duktige hemmamålvakten men det var till sist Noak Bolmgren som dunkade in reduceringen. Stort jubel och ett supertaggat YBK pressade på för kvittering. Oscar Färe som briljerat i sin offensiva mittfältsroll tog sig in i straffområdet. Ett inspel och Oscar fläkte sig. Tom kasse. En meter från mål. Bollen gick över. Oscar förtvivlad men var snabbt på benen igen.
I paus var vi optimistiska. Snart skulle kvitteringen komma. Andra halvlek började med hemmapress. Stolpen räddade Anton Hansson och anfallet efter räddade Hansson oss från ett tredje baklängesmål. Strax därefter fick YBK ännu en knäskada då stabile Ivarsson grinade illa. Tredje hemmamålet kom således helt rättvist och YBK började inse att poänget var långt borta. Ändock anföll YBK när chansen kom. Oscar jobbade åt sig bollen och fri med hemmamålvakten stänkte han in reduceringen. YBK hade plötsligt vittring. Dorlind spelade in ett fint inlägg och nu var det öppet mål igen. Simon Axelsson skulle bara sätta dit huvudet och styra bollen mot det tomma målet men återigen missades målchansen till YBK:s förtvivlan.
Med tio minuter kvar var det dags för domaren att åter träda in i handlingen. Simon hade bollen på planens mitt och dribblade förbi försvarande Halmianer. Han fälldes och YBK stannade upp i väntan på signal. Dock kom den inte…Domaren ansåg att inget ojust förekom och Halmia satte fyran. Tack och hej…
YBK stod upp bra, gjorde en bra match mot ett bra Halmia. Med lite tur hade en pinne varit resultatet av det stora slitet men självklart var resultatet inte orättvist. Något trist dock att släppa in två mål på solklara felaktiga domslut. Gnäll på domaren brukar inte hjälpa – inte heller denna gång – men ibland kan det vara berättigat…
Vi kommer tillbaka!