Förnedrade av Lidhult!

"Mörkret tog över. Regnet föll från askgråa moln. Likt symboler skickade från en högre makt tornade de väldiga skepnaderna upp sig på himlavalvet. Tröjan var dyngsur. Noak gömde huvudet i en handduk, Filip Nilsson var tom i blicken. Comebackade Nisse undrade nog vad i helvete han gett sig in i. Ovädret dånade mot kioskens plasttak och inne i huvudet slogs känslorna mot tomheten om rätten att plåga min gamla själ. Tomheten med sin bittra apati mot känslor av skam, hat, uppgivenhet och skuld.

Likt en mobbare som kissar på mobboffrets gravsten ekade Lidhults segersång i omklädningsrummet bredvid. För trött för att orka göra motstånd. Istället lät jag skiten skölja över mig. Total förnedring. Total kapitulation. Förmodligen var det såhär Hitler kände sig i bunkern när hans galna sjuka dröm höll på att krossas och Sovjetiska bomber föll över Berlin. I Ysby föll inga bomber men i Ysby krossades 14 spelare av Skogslaget.

En efter en droppade besvikna spelare ut från omklädningsrummet. Ordförande Åkesson hängde flaggor på tork. Emelie grillade burgare till några eftersläntrare. Själv stirrade jag på väggen. Ville inte gå ut ifall nu någon i publiken mot förmodan skulle stå och vänta. Ville slippa kommentarer, blickar och diskussioner. Den stackars publiken som betalat 30kr och lagt två timmar i regnet. Kommer de tillbaka är de inte bara tappra. Då är de helt galna.

Till sist femton snabba steg till bilen. Nu hade mörkret tätnat. Bensinmätaren visade nästan noll. Sket i att tanka. Det är min fru som ska ha bilen imorgon. Det är exakt 8 timmar tills barnen vaknar. Då ska vi plocka bär. Det kommer säkert pissregna.

Vi kan inte skylla på något. Vi hade bra lag. Vi var taggade. Vi sög. Nu är vi spellediga. Har några dagar på mig att kolla upp på nätet hur kollektiv kollaps behandlas. Bestraffning? Teambuildning? Äh, vi kör en lagfest på lördag istället.

Även i dödsskuggan kan man se solen. Vi kommer igen."

Slutresultat: 0-9