Walldia för svåra för YBK

YBK – Walldia 1-4 (0-2)
Söndagskväll med torsk, skador och en gnutta hopp

En normal söndag eftermiddag kan med fördel spenderas i soffan med ögonen lite slött tittandes på någon fotbollsmatch från Premier League. Jobbångesten ska komma krypande och förhoppningen om att ena dottern kanske hostar för mycket för att gå till dagis vilket innebär vabb skall grusas precis innan läggning.
En onormal söndag eftermiddag spenderas på Glänninge IP med match mot Real Walldia som tydligen är abnormt spelskickliga och oerhört tekniska. 17.00 blåste domare Ström igång matchen och det var ett hungrigt YBK som skulle testa vingarna mot de av experterna utnämnda titanerna från byn med korvkiosken. Inledningsvis förde Walldia spelet och YBK hade förmodligen för stor respekt för motståndet som gång efter annan sågade sig mot YBK:s mål. YBK stack upp i enstaka kontringar som stressade Jonte i de blåas backlinje men Walldia hade såklart övertaget.

Efter ca en halvtimme stod det två noll till Walldia men detta utan att YBK varit chanslösa. Kalle Karlsson var fri med målvakten och emellanåt rullade YBK också boll på ett småtrevligt och vägvinnande sätt. Närkampsspelet och intensiteten lyste dock klart med sin frånvaro. Sägas bör också att Walldia dagen innan spelat match mot Simlångsdalen och således förmodligen led av något stumma ben.

Efter 10 minuter kom första skadan. Viktige Otto Nilsson fick gå och duscha med skadad fot ovh ömmande hals. Efter 35 minuter knäppte det till i undertecknads vad. Först antog jag att hälsenan gick av. När så inte var fallet informerade klubbläkaren på bänken att det var en bristning. Det gjorde ont så att jag ville gråta. Coacha laget var inte aktuellt. Full fokus på enorm smärta – fullt jämförbar med en tvillingfödsel utan bedövning. Skit i matchen. Google berättade via sidan 1177.se att skadan kallas Gubbvad och är vanligt förekommande hos äldre motionärer. Tänk alltså inte Gareth Bale i plågor efter explosivt ryck. Tänk istället flintskallig badmintonspelare med ölkagge som faller ihop i någon sunkig idrottshall.

Jimmy Ivarsson ersatte med bravur och med någon minut kvar av matchen fick YBK på nytt ett friläge när Kalle Karlsson åter kom sopren med Walldias keeper som tyvärr räddade nollan åt Walldianerna.

Andra halvlek innebar ett avmattande spel. Filip Nilsson var bestämd och rejäl i Ysbys backlinje och höll anstormande motståndare borta från målet. Kapten Olsen fick också han kliva av skadad och ass. coach Snoddas började från sidlinjen se sig själv som startspelare i premiären mot Skogaby.

Domare Ström var förmodligen uttråkad och visade ut en Walldian för protest genom att på EXAKT samma sätt visa upp det gula kortet två gånger inom fyra sekunder. Inte en cell hos Ström var i annorlunda läge vid viftning nummer två jämfört med viftning nummer ett. En bravad i sig. Walldia skickade in två bollar till innan Simon Axelsson likt Beckham knorrade in en frispark till 4-1. Därefter dömde Ström såklart bort ett YBK:mål för offside eftersom en YBK:are tydligen störde spelet genom att bara finnas till. Hade matchen gällt poäng hade förmodligen tränare Karlsson i nämnda situation dragit på sig en avstängning för protest så lång att fyra Gubbvader hunnit läka under avstängningstiden…

När matchen till sist blåstes av var det så söndag kväll och jobbet bara några få timmar iväg. Gubbvaden smärtade enormt. Ännu en torsk inhämtad och ännu inga YBK poäng under försäsongen. Men det finns hopp. Periodvis spelade laget fin fotboll och Walldia var inte överlägsna det unga YBK som saknade flinke Jonte Gunnarsson.
Nämnde Filip Nilsson briljerade framför familjen på första parkett, Filip Svensson var stabil på vänsterbacken och rörlige Kalle Karlsson var klart pigg på sin offensiva position.

Nu väntar tre hårda träningar och en förmodligen ännu hårdare lagfest på vilken lagmoralen ska höjas.
Kämpa Ysby!