Förlust mot Sperlingsholm/Sennan

Det var en vacker sommarkväll med gassande sol och doft av nyklippt gräsmatta när svartklädda YBK inledde höstsäsongen med den tuffa hemmamatchen mot topplaget Sperlingsholm/Sennan. Vinden låg stilla och bättre förutsättningar för fin fotboll går knappast att finna än de som Munkavallen bistod med. När dessutom en av SIF;arna gjorde korstecken när denne äntrade planen infann sig känslan av att matchen utspelade sig på betydligt högre nivå än division sex. YBK kom till match med mycket strul i bagaget. Kulturellt berikande resor till Sunny Beach och Aya Napa hade bidragit till minskad träningsintensitet hos vissa och jobb på McDonalds och annat hindrade Zed Ibrahim och Felix Bolmgren från att närvara. Dessutom saknades Dennis Ljungberg, Figge Nicklasson och Robin Hansson i startelvan. Matchen inleddes i högt tempo och hemmalaget visade upp ett fint passningsspel och fina kombinationer medan det tyngre bortalaget spelade mycket i djupled och slog inlägg mot sin välväxte center. Hemmalaget drabbades av ett tungt avbräck då YBK:s bäste, Nisse Carlsson, efter en heroisk glidtackling som fått Glenn Hysen att jubla, tvingades lämna banan. På den efterföljande hörnan tryckte SIF in ledningsmålet. Det hade gått ca en kvart och det kändes på intet sätt rättvist. Extra tungt också att återigen släppa in mål på en fast situation. En vana som verkar svårare att träna bort än gravt Tourettes syndrom. Bakslagen skulle visa sig fortsätta i jämn takt. En djupledsboll över YBK:s backlinje nåddes först av tränare Karlsson som enkelt petade bollen hemåt.....till en fristående motståndaranfallare. En insats som var så svag att den borde åtalas för trolöshet mot huvudman. Anfallaren rundade Anton i målet och tränare Karlsson kunde efter sin patetiska insats skamset se på när slarvet skapade än värre uppförsbacke. Med 10 minuter kvar av halvleken kom så också trean som ett brev på posthelvetet. Ett inkast nådde en instormande mittfältare som dunkade in bollen bakom tappre Anton Hansson i målet. Målet var en grov markeringsmiss från ett YBK - försvar vars generositet fått Moder Theresa att verka snål. Underläge med tre bollar mot noll i halvlek kändes märkligt. YBK hade bollen mest men utan att hota SIF:s backlinje och varje misstag som YBK stod för straffades brutalt av skoningslösa Halmstadbor.  Andra halvlek började bättre för hemmalagets del. Bolltrillandet blev lite mer effektivt och SIF fick problem att försvara sig. De främsta chanserna skapades dock på fasta situationer. Erik Mattsson fick öppet mål, Olle Larsson kalasläge på nick och en Karlssonhörna prickade stolpen. Spelövertaget var tämligen markant men sett till bollinnehav skapades på tok för få chanser. Stundtals spelade YBK fantastisk fin fotboll med många långa spelsekvenser och snabbt passningsspel. Ehab El Alin styrde fint på mitten och emellanåt luktade det faktiskt topplag över YBK:s insats. Problemet var dock att det kluriga och finessrika spelet var lika effektivt som Polens försvar mot Tyskarna 1939. När dessutom försvarsspelet i första halvlek var instabilare än Hannibal Lectors psyke så kan ingen påstå att förlusten var orättvis. YBK skall ha tonvis med beröm för sin vilja och sitt mod att spela bollen efter backen. Få lag i serien kan slå så många passningar inom laget som de svartklädda men med bollen på egen planhalva är det svårt att göra mål. Det skall inte heller glömmas bort att Sperlingsholm/Sennan är ett topplag och YBK var på intet sätt en fluga som viftades bort. Dock saknar YBK för tillfället den tyngd och den stabilitet som krävs för att på allvar hota topplag. Förlusten var icke desto mindre fruktansvärt tung. Målen var gåvor från hemmalaget och när väl riktiga chanser skapades så räddade Anton Hansson i målet. SIF kändes som ett topplag. De gjorde vad som krävdes men utan att glänsa. Möjligen fanns där någon extra växel att peta i om behovet av det hande funnits. Vi kommer tillbaks! 

YBK;s lag Anton H

Filip N, Nisse C, Tomas K, Emil O

Jimmy I, Ehab E, Tobias J

Robban B, Olle L, Erik M

Avb; Albin O, Anton O, Ahmed E