Nere på jorden...

SIF - Ysby 6-0 (1-0)

Allt som kan gå fel gick verkligen fel i bortamötet mot nybildade Sperlingsholmskombinationen. Det började med att YBK hade med sig sitt svarta matchställ...i det närmaste identiskt med motståndets svarta hemmaställ....Således på med västar för YBK och dumstrut på oss....

Ordern innan match var "är vi bara med i matchen efter paus så vet vi att vi är starka". Denna order var ungefär lika missvisande som Hitlers planer på att invadera Ryssland....Efter tre minuter gjorde Ysbys bäste Nils Carlsson olyckligt nog, luftspark i eget straffområde och bollen landade hos en iskall SIFare som lirkade in ledningen för SIF. Resten av halvleken präglades av kamp. YBK hade mer boll än SIF men hade oerhört svårt att skapa någonting som påminde om en målchans. Istället var det SIF:s duktiga anfallstrio som var närmast att öka på målskörden.

Sen kom det här med starka i andra halvlek....Efter ca 3 minuter i andra halvlek strulade YBK till det för sig och en hörna blev resultatet. På denna följde en skottkavalkad mot täckande YBK:are och på sista skottet studsade bollen förrädiskt och ställde stackars Anton i mål. Målet var nog själva definitionen på "psykologiskt viktigt mål". YBK hade gått ut till halvleken med spirande hopp. Ett mål att hämta igen och vi kände verkligen att vi var med i matchen på allvar. Dessutom visste vi att vi kunde spela mycket bättre än i första halvlek. Tyvärr kunde vi också - skulle det visa sig - spela mycket sämre....

Efter tvåan ryckte de västklädda upp sig något och skapade faktiskt lite tryck mot hemmakassen. Dock var det främst efter hörnor och frisparkar som de bästa chanserna uppstod. Ett mål på alla dessa lägen borde YBK definitivt gjort men å andra sidan kunde SIF gjort ett antal till på alla sina omställningar. Anton Hansson i målet räddade flera gånger heroiskt. Bästa läget fick Tobias Johansson som fick drömläge på rullande boll rakt framför SIF - målvakten. Dock täckte motståndare bort bollen. Istället var det SIF som med kvarten kvar spikade igen den berömda kistan. Ur misstänkt offside kunde duktige Brorsson (tror jag...) vinkla in bollen. I samband med detta kastade undertecknad (spelande tränare) in handduken och vill klargöra att det berodde på bröstsmärtor och sjukt obehaglig hjärtklappning, inte dåligt humör....

Från sidan fick jag sedan beskåda hur YBK likt dödsstjärnan i Star Wars demolerades och förstördes. Med luft under vingarna sprintade SIF:arna sönder YBK - försvaret som bara ville att matchen skulle ta slut. Sista kvarten var en plåga att beskåda (sannolikt spädde det på hjärtklappningen att titta på skiten...). Det extremt spelskickliga SIF hade hur kul som helst och de stackars YBK:arna försökte freda sig. Fyran, femman och sexan trillade dit och när domaren till sist blåste av mardrömmen så lyste siffrorna 6-0 hånfullt på tavlan.

Det skall sägas med en gång att vinsten var odiskutabel. Allt annat än hemmaseger hade varit lika orättvist som den friande domen i OJ - Simpsonmålet MEN 6-0 var definitivt för mycket. Någon sade, "det är för dåligt att rasa ihop så sista kvarten. Fyra bollar på en kvart skall man inte släppa in"!

Jag håller med men vet att sådant faktiskt händer (fråga Linus Klasen i MIF...) även på högre nivå. Hur som helst, stort grattis till det skickliga SIF. Vi i YBK får ta oss i kragen och prestera bättre. Om inte så lär det nog bli svårt att plocka poäng....

Vi kommer tillbaka! Alltid!