Min trogne vän Caro!

Av Christer Olesen

Min trogne vän Caro

Jag började spela schack för en herrans massa år sedan när klubblokalen låg på Tullgatan. Det var min klasskamrat Sven Platzack som undrade om jag inte ville hänga med och titta. På den tiden var det Kurt Blad, Hans-Göran Olsson, Oscar Kronfors, Bror Persson och Ziedonis Landavs som var förgrundspersonerna i klubben. Och så naturligtvis bröderna Platzack. Sven och Christer.
Jag blev så fångad av spelet att jag omgående gick till Rickard Erikssons bokhandel på Stortorget och beställde Capablancas nybörjarbok om schack. Det där med öppningar var krångligt och tidsödande så jag tänkte att en udda och säker öppning var något som skulle passa mig. Det var så jag för första gången kom i kontakt med Caro-Kann som försvar mot e4. Öppningen har jag varit trogen sedan dess även om jag ibland provar Sicilianskt och Franskt.
I vår seriematch mot Svedala för något år sedan fick jag möjlighet att testa min gamla käpphäst.

Vit: Torgny Olsson
Svart: Christer Olesen

Caro-Kann

1.e4 c6
2.d4 d5
3.Sc3 dxe4
4.Sxe4 Sf6 Det normala är Lf5 men partidraget är fullt spelbart.
5.Sxf6+ Är man djärv så slår man tillbaks med g-bonden och vill man spela säkert så är det e-bonden som gäller. Här var det seriematch så valet var lätt.
5.— exf5 Man kan kanske fråga sig varför svart frivilligt skaffar sig en dubbelbonde. Jo, kungen står säkert, löparna får fina diagonaler mot vits kung och e-linjen blir öppen för tornen att jobba med. Och sist men inte minst så kan kungsbönderna bli riktigt aggressiva om vit skulle rockera kort. Nackdelen är förstås om vit kan avveckla till ett slutspel för då kan bondemajoriteten på damflygeln bli vits segervapen.
6.Sf3 Ld6
7.c4 0-0
8.c5!? Vits avsikt är naturligtvis att gå fram med damflygelbönderna men bondedraget skapar samtidigt ett farligt “hål” på d5 som jag kommer att utnyttja.
8.— Lc7
9.Le2 Te8
10.0-0 Sd7 Jag har redan två vassa löpare som pekar direkt mot vits kungsflygel. Nu vill även springaren vara med och siktar in sig på g6 via f8.
11.Le3 Sf8
12.Dd2 Le6 Med sikte på ”d5-fältet”.
13.b4 Ld5
14.a4 Sg6 Nu hotar springaren på allvar att hoppa med i attacken. Dessutom är f5-f4 med löparefångst ett latent hot.
15.Se1 Dd7 För att förbinda tornen och få kontroll över e-linjen.
16.Lf3 Ett försök att få bort den irriterande löparen på d5.
16.—Lc4! Med en liten taktisk fälla. Om nu vit svarar med att gå tillbaks med löparen till e2 så slår jag bara och vinner en bonde. 16.—Le2 17.Lxe2 Dxe2 och 18.Dxd4! (om Lxd4 så följer naturligtvis Txe2 med överlägsen ställning).
17.Sd3 Df5 Med hotet att vinna springaren på d3 samtidigt som damen kommer med i kungsattacken.
18.Tfd1 Sh4 Hotar Sxf3+ varefter löparen tryggt kan återvända till d5.
19.Se1 På 19.Le2 hade jag planerat Ld5 20.f3 De6 med hot längs e-linjen.
19.—Tad8 För att hålla emot vits d4-d5.
20.Tdc1 Sxf3+
21.Sxf3 Ld5
22.Dd1 Dh5 Nu börjar det bli kritiskt för vit. Springaren kan ju inte flyttas för då slår jag på h2 med schack.
23.h3 g5 Bönderna skall med i attacken!
24.Sh2 Dg6 Nix, inget dambyte.
25.Ta3? För att hålla i löparen på e3 om vit blir tvungen att spela f3. Nackdelen är att vit blir svag på första raden.
25. – f5
26.Df1 Te4
27.f3 Te6
28.Df2 Tde8 Alla hoten börjar bli svåra att parera.
29.Te1 Vit förlorar nu pjäs genom en liten kombination men det fanns inga vettiga drag. På Dd2 eller Sf1 spelar jag ändå f4 och tornet kommer in på e2.
29.—f4
30.Ld2 Txe1+
31.Lxe1 Db1 Och löparen är spikad.
32. Uppgivet På Kf1 följer Lc4+