Holmas avvecklingslag har klarat sig skapligt trots allt

Referat från årets matcher:
En säsong som länge såg ut att bli en icke säsong tog sin början på Furuvallen i Tärnsjö. Sällan har ett Holmalag blivit så ställda och förvånade som när managern drog upp riktlinjerna före matchen. Ett helt nytt spelsystem skulle anammas och plötsligt föll världen samman för de edsvurna som samlats för att tillsammans genomföra den omöjliga uppgiften, nämligen den att försöka knipa poäng borta mot TIFen. När matchen gick i gång var hemmalaget tämligen segervisst även om Holma tilläts spela en hel del i backlinjen. Efter att Johan och Essek fixat högst oväntade Holmamål kom hemmagänget tillbaks och kunde sparka liv i matchen genom att sätta en straff. Men efter att hemmalagets spelare blivit färre med någon halvtimme kvar att spela kunde Holma lugnt invänta slutsignalen. En riktigt grann start minsann.

Holmas scoutingverksamhet fick sig en rejäl utskällning efter matchen mot Alsike. Hur kunde man bomma att detta var ett riktigt bra lag? Hur kunde det komma sig att man valde att spela med hög backlinje? Riktigt dåligt av scouterna, huvuden rullade. När Holma vaknat ur feberdrömmen stod det 4-0 efter 13 minuters spel. Därefter var matchen jämn och Holma gick upp till tvåmålsunderläge och hade då bud på fler mål. Men förlusten skrevs till sist till 2-5 och segern tillföll tveklöst det bättre laget.

På en tungsprungen gräsäng i norra Uppland gick tredje matchen och det skulle komma att bli en målrik historia som inte kommer läggas bland de mest välspelade som Holma lirat under året. Ett idogt regnande gav en grå höstkväll som mest av allt liknade en typisk skottsk vinterdag. Karlholm gjorde ett par fina mål som inte var tänkta att bli mål men mål blev det, och Karpa i målet var chanslös. Holma krigade in i det sista och allra mest krigslysten var kapten Empa som sprang in 4-4 med någon minut kvar att spela.

Movallen och match mot Skuttunges andralag vilka parkerade i botten av tabellen skulle komma att bli en rolig tillställning där hemmalaget mönstrade ett par snabbfotade men ömfotade a-lagsspelare, till vilka man satte stort hopp till. Något glam och skoj blev det inte för SSK som fick se Jonny Jansson show på obehagligt nära håll. Holma lyckades alltså vinna trots att man återigen ställde upp med en backlinje som får inlandsisen att framstå som snabb när den drog fram över Skandinavien. Kul i denna match var att Eddie var tillbaka på planen.

Strömsberg hemma på Änglavallen en tidig onsdagkväll var ingen lek för Holma. Somliga hemmafans oroade sig högljutt i halvtid över att gästernas spelare såg skickligare ut än hemmalirarna. När hemmafansen tappat hoppet och dessutom låtit de egna spelarna få veta det fanns inte mycket att göra och Holma fick sträcka vapen, kanske blev det lite för stora siffror men detta var helt och hållet en förlust som tillskrivs fansen. Holma gjorde trots fansens svaga tro 3 fina mål som bortalaget inte kunde göra något på.

Konstgräs på Sparbanken Arena i Upplands Krakow, en smällhet dag i augusti, där har ni förutsättningarna för matchen mot Hallsta. Holma kom till spel med ett ganska nykomponerat lag där bland andra fader och son Malmqvist fanns bland de utvalda Holmaiterna. Sonen i fråga fixade en straff vilken länge såg ut att bli matchens segermål. Men en straff åt det andra hållet gav kvitteringen och matchen slutade oavgjord. Till den sanna historieskrivningens ära ska vi tillfoga att hemmalaget spelade ut Holma efter noter under de första 45. Men sen vände WIF på steken….

En nyrustad Vegavall med löparbanor och allt var vad som mötte ett Holma som redan innan matchen hade en del att fundera på eftersom motståndarna faktiskt såg ut som ett riktigt bra fotbollslag. Och tanken på förra mötet med Tierp gav Holmalirarna kalla kårar. Dessbättre var WIF strävsamma i sin fotbollsmetodik även denna dag och tog den första halvlekens utspelning med jämnmod. Man gick till vila med uddamålsunderläge efter att Filip i kassen motat ett par skapliga lägen från hemmalaget. I andra klev firma David och Björn in i handlingen och vips hade Holma vunnit tack vare nämnda herrars två mål.

Seriens udda fågel var Torpedo Kamrat som visade stort hjärta när man gick Holma tillmötes om en sen matchflytt. Istället för spel på Änglavallen blev det således spel på Lötens konstgräs och dagen till ära fick Holmas match ledas av domare Pelle från Björklinge. Torpedo var ett bolltrillande lag men man fick inte ut så mycket framåt. Mest minnesvärt från denna match var Rikardinhos frisparkssmekning som satt perfekt till 1-1. Tyvärr gjorde hemmalaget två mål under matchens sista 6 minuter och hakade därmed på i serietoppen.

Serieepilogen gick mot Ullfors och det blev inte mycket till match eftersom bortagänget valde att ställa upp med en mycket defensiv taktik. Holmas taktiska drag denna dag var som de brukar, dock var laget kryddat med några mannar från A och U-laget eftersom man i Wattholma på grund av att en domare gått bananas och gödslat med röda kort i föregående U-lagsmatch och därför tvingades Holmas lagledning kasta om i laguttagningen. 3-0 var i underkant och Holma kunde ha fixat en handfull mål ytterligare.