Matchtankar - Benknäckar BK borta + den flygande holländaren

ANALYS. Ett 90 minuter långt krig mot den värsta av antagonister. Ett massivt tryck. En resolut laginsats och äntligen lite skippad rättvisa från männen i rosa. Det var en match som var uppbyggd av extremt stora förväntningar, en kittlande skönt oskön nervös anspänning och en hel byhåla med ”nu jävlar kör vi”-mentalitet tydligt synlig på utsidan av de finputtsade Volvo-bilarna. Där tog för övrigt de teatraliskt skitnödiga flosklerna slut för denna gång. Förhoppningsvis. Hur som helst. Med en inramning som vi inte sett på ett bra tag i en division 7 match och ett tifo som nästan hela arenan deltog i gjorde starten på dagens drabbning till en fest. Må så vara att vissa stjärnskott var lite väl kissnödiga och kastade sitt konfetti lite för snabbt. Fullt godkänt ändå.
- Det är tyvärr lätt att överdriva och skena iväg ibland.
Jag var för några veckor sedan ner till Fritidsbyn och tittade på IFK's premiär mot Noras B-lag i sexan. Det var kallt, det blåste, och planen var otroligt vattensjuk. Jag "höftade" till att det kanske var ett 50-tal åskådare på plats för att skildra denna premiär. Läste sedan på nätet att hela 186 personer rapporerats på plats.
Ja, det finns hybris och så finns det högmod. Men vart dem resterande 120 personerna tog vägen vid matchstart har jag fortfarande inte kommit fram till. Fotbollen då? Ja, planen var vattensjuk och det kändes lite som att kolla på ett kosläpp.

Dagens publiksiffra då? Ptja, det var väl runt 40, så säg 400 då.

Och på tal om vattensjuk plan. Planen vi idag spelade på borta mot Järnboås/BenknäckarBK var nog en av dem sämsta planerna jag personligen någonsin spelat på. Gräset var grönt, men så var det inte så mycket mer.
* Vattenpölar
* Kvicksand
* Sand
* Mer vatten
Men, vi hade i alla fall tur med vädret.

Matchen startade lite småtrevande från vår sida då Järnboås försökte blanda fysiskt ogenomtänkt brunkarspel med långa ballongbollar, med en tydlig idé om att låta den "fallande holländaren" få ta ner bollen och sedan dra i djupet på "Snipern" (Ja ni hör ju, ett lag med profiler). Otroligt destruktivt och tråkigt, men det gav ganska snabbt utdelning då vi inte riktigt var på tårna direkt från start. Efter ca 15 minuter högg "Snipern" vilt på en boll som via den vattensjuka planen och 2 luftsparkar letat sig fri bakom backlinjen på vår högra sida, och med ett välplacerat skott så var 1-0 ett faktum (Kalldusch)

Det defensiva spelet på högerkanten fungerade dock klanderfritt den restrerande delen av halvleken då man tydligt kunde se att Bååk med sin handbollskondition inte hade några som helst problem med de långa bollar som frenetiskt ven genom luften mot denna hänsynslösa prickskytt, "Snipern". Vi fick efter detta tag i bollen mer och mer, via framförallt "Barken" på innermittfältet som idag var helt klanderfri.

Jag själv spelade idag på en nygammal position till vänster i backlinjen bakom Pontus "Benny Guldfot" Hellsing - bara det är en lyx i sig.

Vi (Jag och Benny Guldfot) lyckades några gånger tillsammans i samarbete med Barken och Damir på innermittfältet ta oss igenom och runt på vänsterkanten, och därifrån hade vi några halvklara lägen till avslut. Det var just på vänsterkanten som kvitteringen skulle komma. Och vem skulle göra det om inte Benny Guldfot himself?!
* En patenterad j**la raket, med studs i det vattensjuka gräset från ca 35 meter - Hellas 3e mål för säsongen från vänstermittfältspositionen. (Snart kommer väl RealGSBK och hugger honom ifrån oss - kräver att ledningen snabbt jobbar fram ett luktrativt avtal med diverse bonusar, typ fri bastu med damlaget eller något.)

Om man ska lyfta något minus från den första halvleken (Återigen, pessimism är min natur) får man ändå gräma sig lite över att vi har lite svårt att tar ner bollen, lugna ner och suga in vid spel på defensivt mittfält när vi tjongat från backlinjen. Lite för ofta försöker vi nicka oss ur och hålla bollen på positioner i Z-led som vi inte alltid behärskar, det blir lite fjuttigt i passningsspelet, men det tar framförallt för lång tid med boll emellanåt. Idag spelade det inte speciellt stor roll ändå i och för sig när Barken, med sina sjukt imponerande älgakliv går framför och täcker av sin motståndare med hela sin handbollskropp när bollen är på backen, samt att han emellanåt får för sig att leka "dutt" med motståndarna. Det är klass. Rakt igenom. Det andra minuset är givetvis det onödiga mål vi släpper in i ett tidigt skede av den första halvleken, vattensjuk plan i all ära - men 1 luftskott för mycket. Otur, ja - men surt.

Det absurda med det första baklängesmålet är att det skulle inträffa igen. Via en missbedömning rann "snipern" tidigt igenom i den andra halvleken och Benknäckar BK var återigen uppe i ledning - men efter det så var det bara Wedevåg.
* Benny Guldfot hade en frispark på mål som Järnboås målvakt mirakulöst lyckades avvärja med fingertopparna.
* Holmberg har en nick som i raketfart styrde skutan mot det bortre krysset, men tyvärr någon decimeter på fel sida av ramverket.
* Holmberg hade ytterligare ett vasst avslut på mål där returen gick i stolpen.

Vi flyttade upp ytterbackarna ganska högt i banan pga det bollinnehav som skapades (mig själv omedvetet eftersom jag var så jävulskt trött, och benen bar inte hela vägen hemmåt)
Men det hängde ganska länge ett kvitteringsmål i luften, och med facit i hand skulle vi kanske gjort ett par på dem lägen som uppkom mot slutet.

Kvitteringen skulle dock komma, och den kom efter ett ganska "massivt" tryck, via en patenterad serve från Söppa - och vem pillade in bollen då, fri framför målet? Jo, Pontus "Benny Guldfot" Hellsing. 4e målet för säsongen, klass!

I matchens sista minuter gick vi för segern, bollen och spelet placerades på Järnboås planhalva - men tyvärr så ville det sig riktigt inte.
I den sista matchminuten är Söppa nära att avgöra tillställningen med en nick från nära håll, men återigen stod motståndarnas burväktare i vägen med en klassräddning.
Men nåja, 1 poäng är i alla fall 1 poäng.
Med ett reducerat manskap, en liten bänk, många återbud så är det ändå fullt godkänt, trots att 3 poäng hade varit otroligt skönt.

Och så hade vi den flygande holländaren! Han sprang, han föll, han dirigerade, han föll. Och på det så föll han några gånger till, och efter det föll han igen.
Jag har aldrig varit med om maken till flugviktare, det briljanta i filmandet och dem frisparkar han fick med sig blev snabbt pinsamt.
Det hela slutade med att jag personligen fick nog i slutet av matchen. Domaren sprang förbi mig, han sprang förbi holländaren, och där vid planens största insjö såg jag min chans - en patenterad wrist *Plask* och han hade tillslut gjort skäl för matchens filmande. Jag kallar det karma. Hur arg han blev? Folk som var där vet.
Dagens betyg
+ Barken, matchens lirare!
+ Stolts inhopp, grym inställning!
+ Holmbergs luftspel
+ Hellsing!
- Planen!
- Holländaren
/ Björck