Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Wedevågs IF A-lag Herrar
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Wedevågs IF A-lag Herrar.
A-lag Herrar
Följ oss för uppdateringar
Efter premiär-debaclet hemma mot Bobby BK kom klubbens ordförande fram till mig med en förfrågan om att bli skribent på A-lagets lagsida här på laget.se - jag kände direkt att det var en uppgift och ett ansvar som föll mig bra i smaken. Uppgiften och det stora ansvaret med att fylla vattenflaskor sköter ju Machti redan med bravur, kaptensrollen hade 2h tidigare tilldelats storebror Wallin, och någon vidare straff/frisparksskytt kommer jag nog aldrig att bli. Mitt namn är Mattias Björck, innermittfältare i Wedevågs IF, knäskadad/axelskadad/fotledsskadad - you name it. Jag kommer att försöka hålla hemsidan uppdaterad under säsongen med diverse matchtankar och halvdanna analyser - men framför allt är detta ett initiativ taget för att få igång ett större "drag" runt laget. Vi är inte det bästa fotbollslaget på planen, vi är inga artister - MEN jag tvivlar på att det finns något lag i Örebro Län som har en sådan sammanhållning som vi i Wedevåg IFs A-lag har. Det är högt i tak, och så kommer det även bli i de kommande inläggen som publiceras på denna sida (givetvis inom dem moraliska normerna)
Ordförande Eric Carlsson gav mig fria tyglar i skrivandet - med en säkerhetsspärr på 24h efter avslutad match INNAN publicering. Och jag kan känna efter gårdagens debacle att det var en bra regel. Men, detta är mina tankar, mina värderingar - jag kräver inte samtycke, men hoppas att det ändå kommer falla någon i smaken
Analys. Men så var vi där igen. Seriepremiär, Bobby BK hemma. Ångest, nerver, hybris, fint väder och alldeles för bra förutsättningar för en perfekt premiär. En sörja som kan få även den mest genomtänkta häxblandningen att framkalla kaskader av spyor klockan 15:00, en söndag efter lördagens bravader. Så skulle man kunna tänka sig att börja en "krönika" om man vore en obotlig pessimist. Jag skulle kunna tänka mig, men vill ändå inte sälja mig till det epitetet. Obotligt gnällrövspessimist kanske passar mig bättre, jag vet inte - det är upp till er att avgöra. MEN på ett eller annat sätt är man ju ändå någon slags gnällrövspessimist under match. I synnerhet, skulle jag vilja påstå, hemma på Smedvallen i en Premiär mot Bobby BK, kanske.
För på det sättet vi tar oss ann denna uppgift är det ändå lite svårt att inte rasa ut ordentligt och spänna giljotinen. Förutsättningarna fanns där. Träningarna på slutet har sett riktigt bra ut, 1-1 mot division 6 laget RealbarcelonaGSBK gav mersmak - men vi föll igenom, men vi föll alldeles för långt.
Matchen i sig är inget annat än katastrof. Visst, en uddamålsförlust hade inte varit någon katastrof, men SÄTTET som vi förlorar på i en hemmapremiär framför en fin publik kan bara beskrivas med ett ord - katastrof. Känns kanske lite som att jag målar in mig i det berömda hörnet nu och citererar floskler likt någon som svävar på moln, som att vi skulle vara ett topplag i 7an (eller något annat helt galet), den bilden vill jag absolut inte måla upp - för det vet vi inte att vi är. MEN, matchbilden, spelet, inställningen, håglösheten, slarvet, dåliga prestationer och brist på driv, det är katastrof. Eller åtminstone snudd på.
Samtidigt, resultatet och utfallet av denna dyngmatch är något som inträffar ibland för alla lag. MEN det känns givetvis extra surt att det inträffade i en hemmapremiär där (som jag redan nämnt, men upprepningar kan vara nyttigt ibland) publiken var med oss, vädret var med oss - och där vi inleder dem första 20 minutrarna innan den horribla straffen på ett mycket positivt sätt.
Fram till straffen hade vi boll, vi hade målchanser - efter Damirs röda kom tröttheten snabbt krypande, och matchen kändes på något sett död. Det första gula kortet köper jag, det andra gula kortet köper jag kanske till en början - men så här i efterhand köper jag det inte, sett TILL vad "rättskipparen" valde att fria i den andra halvleken. Den "incident" som inträffar efter det andra gula som medförde det första röda kortet är givetvis något som inte hör hemma på en fotbollsplan. Men vem är jag att yttra mig om det? Vi har snackat om det internt, och förhoppningsvis inträffar det inte igen - slutdiskuterat.
Det är fegt att ge sig på en rättskippare medialt, men jag känner ändå att jag inte kan låta bli denna gång.
Först och främst, vi förlorar med dessa stora siffror pga en genomklappning. En genomklappning som kom pga trötthet, spelare på ovana positioner och brist på kyla - den mänskliga faktorn helt enkelt. Men likväl som fysisk trötthet så inföll det någon slags psykisk trötthet från allt som inträffade i den första halvleken. Och det skulle givetvis komma mera.
Jag själv har "jobbat" som domare i många år på min fritid, dock inom en annan sport. Distriktsnivå, Regionsnivå och sedan några säsonger på förbundsnivå - Jag har själv gjort bedrövliga insatser, jag har själv klappat igenom - det gör alla domare. Jag vet även att division 7 är en serie där fotbollen inte alltid är fotboll, där man inte får bättre rättskippare än den fotboll som utövas på planen. MEN oavsett vilken nivå du dömer Fotboll, Handboll, Hockey på - så finns det några punkter du ALDRIG får vika bort ifrån.
* Ledarskap
* Rättrådighet
* Regelkännedom
* Stränghet - när det behövs
* Gott omdöme
* God kondition
* Gott humör
* Kurage
* Samarbetsvilja
* Kamratanda.
Men framförallt, man MÅSTE röra på sig. Är du inte där, så blir sällan ditt beslut lika bra som OM du skulle vara "inne" i situationen.
Just det jag nämner nu, gjorde till viss del att denna seriepremiär slutade olyckligare än vad den kanske skulle gjort med några annorlunda beslut.
1. Söppa avstyr ett inlägg med munnen (läppen sprack) - domaren dömer straff (1-0)
- Efter en matchbild där vi haft det mesta utav initiativet. Proppen ur.
2. I den andra halvleken springer Philip Gehrman ikapp sin anfallere, han glidtacklar bort bollen, varav den anfallande Bobby BK-spelaren sätter sitt "skott" rakt i pastejköket på Philip.
- Philip ramlar ihop i plågor över svedan där bak
- den anfallande spelaren faller ihop i plågor pga den oerhört vältränade rumpa han precis satt sulan i.
Vad händer?! Rättskipparen står fortfarande kvar vid mittlinjen, tar ett 45meters löp, pekar på straffpunkten och visar upp det direktröda kortet, straff och 4-1.
Sen går tåget, 8 man mot 10 och målen rullar in.
Rörelse är oerhört viktigt, vilken nivå eller divison du än dömer, oavsett sport. Det står ändå 22 man på planen som springer box till box - jag tycker att man kan kräva samma kondition och vilja av den person som ska LEDA matchen. (det blev ännu lustigare när vi efter matchen såg att domaren rapporterat rött-kort på Emil Nilsén, nummer 16 - som trots detta fick spela klart hela matchen) - rörelse är viktigt va?! annars blir det lätt fel.
Nåja, Nya tag mot Grönbo på bortaplan nu i helgen - nu vänder vi på steken.
+ Publiken som kom till Smedvallen, det uppskattas av oss alla.
+ Vädret
+ Det nya matchstället
- Läs ovan.
På återseende
Kommentera
Endast sidans medlemmar kan kommentera