Förlust för a-dam mot Axvall

Gårdagens seriepremiär blev en tung sådan då Axvall med små marginaler lyckades knipa tre poäng i matchens slutskede. En välspelad första halvlek gav oss ledningen men med cirka 20 minuter kvar rasade tempot och Axvall kom åter in i matchen genom både kvittering och sedermera också ett ledningsmål. Slutresultat 2-1.

Redan från start var vi ett ganska hungrigt lag som fick äga mycket boll och etablera långa anfall på offensiv planhalva. Det var inte långa stunder som våra grönklädda motståndare fick äga bollen och när de väl gjorde det bestod spelet mestadels av långa djupledsbollar som vi med enkelhet tog hand om. Vi var också duktiga på att sätta press på bollhållaren vid de tillfällen som Axvall istället försöka spela upp på kanterna vilket gjorde att vi fick en rad inkast med oss framåt och också kunde bibehålla det tryck vi skapat.

Snabbt började våra anfallschanser avlösa varandra och vi fick med oss både hörnor och en och annan frispark. Vi var dock lite väl snabba med att få iväg ett avslut de gånger då vi tagit oss in i straffområdet vilket gjorde att målvakten många gånger med enkelhet kunde få åt sig bollen då skotten allt som oftast hamnade i hennes famn. Bud på mål fanns det dock utan tvekan och halvvägs in i första halvlek kom också ledningsmålet. Ida spelade ut en perfekt genomstickare till Källe som från höger sidas straffområde slog ett inlägg snett bakåt mot straffpunkten. Bollen träffade perfekt pannan på en grönklädd spelare och målvakten hade inte en chans på avslutet vilket gjorde att vi fick jubla för ledning utan att själva vara sist på bollen. Så som spelet såg ut under den perioden tycker jag att man definitivt kan säga att det var ett välförtjänt mål som med bättre skärpa kunnat följas upp av ytterligare bollar satta i nät.

I halvtid var stämningen ganska trygg i laget och känskan var god. Några gånger stötte vi på problem då Axvall målvaktens långa utsparkar studsade lurigt på den relativt korta och smala planen och vi fick löpa hemåt i hög fart för att inte bjuda till några frilägen. Diskussion fördes kring hur detta skulle lösas på bästa sätt och utöver det kändes det mest som att det skulle fungera att tugga på i någorlunda samma tempo och inte slarva i avslutsläge på offensiv tredjedel. Tanken var också att försöka bygga mer spel på högerkanten då vi främst första delen av halvleken överbelastat vänsterkanten rejält.

Andra halvlek blev dock inte en särskilt rolig historia då vi trots ett tydligt spelövertag hade svårt för att få till de där riktigt vassa målchanserna. Den bästa chansen vi fick resulterade också i vad vi alla sa var ett solklart utökningsmål då Josse fick med sig bollen i straffområdet och petade den över utrusande målvakt. Väl över mållinjen rensades bollen bort av en "chansande" försvarare som verkade ha turen på sin sida då domaren bedömde att han inte såg tillräckligt bra för att kunna säga att bollen var inne. Snopet minst sagt då det närmaste minutrarna därefter kom en plötslig spelvändning då Axvall via ett snabbt och långt inkast fick till ett friläge och ensam mot Linda i mål hade gott om utrymme för att sätta bollen i nät. Med cirka tjugo minuter kvar av matchen var vi trots detta vid gott mod och spenderade återigen en stor del av tiden på motståndarnas sida.

Fotboll är ju som känt inte alltid en rättvis sport och med 10-11 minuter kvar var våra motståndare återigen i farten i ett av deras för matchen sett få anfall. Från deras vänsterkant slogs ett lurigt, lågt inlägg som passerade vårt centrala försvar och landade hos en ensam spelare som från bortre delen av målgården kunde placera in 2-1. Vi blev märkbart irriterade av det plötsliga underläget och producerade fram en rad chanser i slutet av andra halvlek till följd av ett ökat bolltempo och fler spelare involverade i anfallet högt upp i plan. Riktigt nära ett kvitteringsmål kan man nog däremot inte säga att vi kom och när matchen slutligen blåstes av var känslan av frustration och orättvisa mer närvarande än något annat. En positiv aspekt av det hela som förtjänar att lyftas är att vi återigen är tysta och inte gnäller när det går emot oss och vi behåller en god ton mot varandra även om det känns surt med en förlust.

Nåväl, serien är nu igång och det närmaste vi har att se fram emot nu är ett sommaruppehåll då det inte blir våran tur att lira igen förrän om någon månad. Vi drar igång 7/8 mot Mellby och längtar minst sagt efter att få komma ut på A-plan hemma på Nordvalla som förhoppningsvis har vilat sig i form de dryga tio månader den varit utan spel.

Jag vill också passa på att rikta ett ganska besviket finger till vår gästbok där det trillat in en kommentar om osportsligt beteende i efterskedet av gårdagens match då vi enligt uppgift inte skulle ha tackat efteråt. Nej, vi ställde inte upp vårat lag för att gå och skaka hand med alla vi spelat mot men vi applåderade varandra vid slutsignal, vinkade tack till domare och ledare samt berömde Axvalls spelare för en välspelad match och fortsatt lycka till i det korta seriespelet. I rådande tider med pandemin har vi under "försäsongen" inte ställt upp och tackat ett enda lag utan efteråt bara vinkat åt varandra och gett vårt tack på så vis vilket varken har ifrågasatts av publik, domare, ledare eller spelare och i högsta grad har det varit ett gemensamt beslut för att inte utsätta varandra för mer närkontakt än vad som är absolut nödvändigt. Om detta uppfattas som osportsligt får vi be om ursäkt men jag är ganska säker på att de som befann sig inom planens vita linjer var medvetna om detta förhållningssätt!

Josefine Thunborg Larsson