Vinst för a-dam mot Rävlanda

Om det är någonting man lärt sig under åren som fotbollsspelare så ör det att fotboll sällan, om ens någonsin, är rättvist. Lyckligt nog var det inte vi som tvingades bita i det sura äpplet och känna på denna orättvisa idag utan de blåvita Rävlanda som efter 90 minuter på hemmaplan besegrades av uddamålet. Inte vår bästa prestation spelmässigt utan det var den kämparglöd vi visade upp som resulterade i tre fräscha pinnar hem till Nordvalla. Slutresultat 1-2.

Det vi fick erfara i senaste mötet med de blåvita var framförallt ett tight försvar och ett stenhårt mittfält med bollskickliga, tunga spelare. Generellt kan sådana lag ställa till det för oss då vi gärna vill ligga på lite avstånd och nyttja vår snabbhet snarare än fysiska styrka. Dagens match blev också svår på många vis då vi i perioder hade problem med att etablera ett eget spel och konstant blev hårt tillbakapressade av ett rutinerat motståndargäng.

Rävlanda inledde klart mycket bättre än oss och även om vi fick börja med boll så var det omöjligt att bygga upp ett tryck framåt. De blåvita var aggressivare i närkampsspelet och placerade sina djupledsbollar fint på en mycket tungsprungen plan vilket resulterade i ett slitsamt försvarsspel över stora ytor. Domaren satte snabbt nivån och visade vad som var tillåtet och inte vilket ytterligare försvårade för oss då våra flesta brytningsförsök slutade med frispark och än mer defensivt arbete.

En styrka vi har är att vi sällan gnäller, framförallt inte på domaren, och i dagens match var det en viktig faktor för slutresultatet. Rävlanda blev gång på gång oerhört upprörda över domsluten och jag kan tycka att de fick såpass mycket med sig att nivån av irritation var onödigt hög. Detta försökte vi också dra nytta av genom att för varje negativ kommentar från motståndarna ge positivt cred till oss själva.

Första halvlek präglades av just tufft spel, snabba vändningar och en rad missade målchanser. Spelet blev också ganska hackigt av alla avblåsningar men alla krigade på bra. Såväl vi som Rävlanda kom till en mängd potentiellt målgivande avslut men bollen ville inte leta sig in i något av målen och således blev det till sist pausvila i ett 0-0 läge.

I halvlek var känslan trots mållösheten ganska positiv. Vi började vakna till sista kvarten och kom in i spelet mer och mer, samtidigt som Rävlanda började uttala sin frustration över uteblivna ledningsmål. Det blir många gånger lättare att spela när motståndarna inte eldar på med massa positiv energi och så var definitivt fallet i kvällens drabbning.

Så småningom kom också matchens första mål. Saga dundrade iväg en fin boll mot mitten och Daniela kunde leverera vidare till Matilda som efter att ha löpt ifrån sin markering placerade 0-1. Kanske inte det mest välförtjänta målet för säsongen men nog så viktigt med tanke på hur hög press Rävlanda satte upp.

Som sagt slutresultat 1-2 men vi kan ”med glädje” meddela att vi rent krasst stod för alla tre målen. Ett inlägg från vår högerkant ställde hela försvaret och vi fick inte till någon ordentlig resning utan råkade peta in 1-1 i eget mål. Som tur var skulle vi snart rätta till det misstaget då Ida minuten senare fick iväg en studsande djupledsboll. Lotte inväntade kyligt backens missbedömning av studsen och kunde genom att tunnla målvakten få in vårt andra ledningsmål.

Sista femton-tjugo skakades vårt försvar rejält och Rävlanda fick bland annat några välslagna hörnor som inte var långt ifrån att släppa in dem i matchen igen. Saga gjorde (vad jag vågar påstå) sin bästa insats för säsongen och räddade oss inte bara en gång utan flera när chanserna brändes av i rask takt. Rävlanda var till synes fortsatt frustrerade och deras stress för kvittering gjorde att vi fick några fina lägen framåt i slutet. Mål blev det dock inte, men det krävdes inte heller mer än så för till sist blåste domaren av och vår tuffaste seger för året var ett faktum.

Sett till antalet chanser så var resultatet som sagt inte alls rättvist, men kämparinsatsen gav utdelning och vi drog längsta strået ändå. Vi stängde till bra i försvaret och visade att vi verkligen inte ville släppa in mål bakåt, vilket vi nästintill lyckades med. Saga tillsammans med backlinjen stod för en oerhört viktig defensiv insats och med lite mera tålamod och några fler korta pass innan vi slår den avgörande passen i djupet hade vi kanske kunnat prestera ytterligare mål framåt.

En fin egenskap från vår rödblåa klubb är en stöttande publik som jag ALDRIG hört attackera motståndarna verbalt. En stark ping till er Rävlandafans som tycker att man kommer långt genom att slänga ur sig både det ena och det andra om det gästande laget. Jag vet inte jag men att ställa ut folk runt planen, bland annat bakom vår målvakt, och sedan konstant ligga på med dryga, personliga kommentarer är varken fair play eller särskilt moget.

Nu blir det till snabb återhämtning för vår del för redan på onsdag (21/8) är det dags för match igen. Brämhult gästar Nordvalla kl 18:45 och jag hoppas att vi än en gång stöttas av en fin publik. Tack för idag, ert stöd betyder fantastiskt mycket!

Josefine Thunborg Larsson