Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Team Västernorrland Innebandy Lokalinnebandyn
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Team Västernorrland Innebandy Lokalinnebandyn.
Lokalinnebandyn
Följ oss för uppdateringar
Söndag 22 Oktober var det återigen dags för Allsvensk hemmamatch för FBC Sundsvall som denna gång ställdes mot RIG Umeå. Sneglade man på tabellen innan matchstart så skvallrade den om att det nog borde bli en lätt resa framåt för hemmalaget mot seger och tre poäng. Men ni som kan Er historia och vet bakgrunden till rivaliteten mellan dessa lag vet att sanningen definitivt är någonting helt annat.
För detta var i sanningens namn en helt bedrövlig match prestations och utförandemässigt från Sundsvalls sida. Men låt oss även understryka att RIG Umeå är ett skickligt lag som passar Sundsvall väldigt illa rent historiskt. Dock kan man tycka mot bakgrund av detta att det är både märkligt och egendomligt hur man så lättvindigt kan falla in i motståndarnas tempo och tillåta att dessa skall få diktera villkoren. Det borde liksom sitta i ryggmärgen hos de svartklädda att kunna uppträda på ett mer robust sätt. Men så blev inte fallet. Undertecknad tappade räkningen fullständigt på hur många bolltapp hemmalaget gjorde på mittplan vilket resulterade i sylvassa omställningar för gästerna från Umeå.
Man satt med hjärtat i halsgropen rakt igenom hela matchen och led alla helvetes kval. Ständigt svävandes mellan hopp och förtvivlan. Det var en ohälsosam berg-och dalbana i 180km/h utan bromsspår. Hjärtattackerna var av förklarliga skäl nära förstående.
Nu fick trots allt detta drama ett lyckligt slut och skön utgång. Men såhär får det bara inte se ut framöver! Det är såklart en STYRKA att vinna när inte spelet stämmer. Men det håller inte i det långa loppet att agera så här ängsligt och paralyserat enkom för att man möter ett lag som sätter press och checkar högt. Sundsvall spelade fast sig alldeles på tok för många gånger i denna match för vad som kan anses vara legitimt och acceptabelt. Det blev onödigt spännande.
Jag hade samma känsla i kroppen när jag lämnade Sporthallen som efter Timrås hemmamatch mot Öjebyn, Hur är det ens möjligt att det kan bli en sådan här matchutveckling när man vet på förhand något sånär mellan tummen och pekfingret hur motståndet spelar?
Har även pratat med Magnus Näsman till morgonen som delar min uppfattning om matchbilden. "Men vi har även matchat väldigt hårt på sistone och är inne i en tuff period som sätter oss på prov. Sedan är det många unga killar som inte är van den här sortens hårdhet och prövningar som belastat oss. Vi är inte alls nöjd med det spelmässiga, vi kommer inte upp till den nivå som vi vill vara på, det är inget att hymla om. Men det är även nyttigt att vi får sådana här matcher i benen, för det visar svart på vitt att det inte går att gena någonstans med detaljerna eller förberedelserna för då blir vi uppkäkade direkt, så pass skickliga är de flesta lagen i årets Allsvenska upplaga. Det är lätt att säga saker teoretiskt, men det är inte alltid det fastnar. Men när man får uppleva det själv på planen så kommer polletten att trilla ned förr eller senare. Sedan är vi givetvis nöjda med poängutfallet, vi har plockat poäng i alla matcher så moralen är det inget fel på, utan det är speltekniska saker vi måste fila och nöta på så att det verkligen sitter".
Det svängde som sagt rejält i i denna match och Sundsvall fick jaga större delen av matchen i målmässig uppförsbacke. Utom då i tredje när man drog ifrån till 7-5. Men då blir man alldeles för små i defensiven. Man blir avvaktandes och backar nästan in i knäna på Johannes Pettersson som fick förnyat förtroende trots att han blev utbytt senast.
Då fick RIG UMEÅ smacka in två bollar från distans och plötsligt var det likaläge på tavlan igen. Det var frustrerat. Men när tiden som mest höll på rinna Sundsvall ur händerna så klev JOEL VÅGETEG fram ur garderoben. Han vågade och bågade och knäppte iväg ett snärtigt skott på vinst och förlust. Vilt jubel på parketten med 1.30 kvar av matchen. Men det blev nervöst ända in i kaklet och det var inte långt borta att RIG hade kvitterat. Men med Guds försyn kunde FBC hålla ut och ta en livsviktig trea som kan visa sig vara guld värt när vi summerar säsongen framåt vårkanten.
Lokalinnebandyn Västernorrland lyfter på hatten till segern! Men det finns utrymme till förbättringspotential sett till gårdagens insats i färskt minne.
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera