Bortafajt i knottens hembygd

Anledning till att de här referaten kommer ut lite olika många dagar efter match har sina anledningar. Den absolut största anledningen brukar vara tiden som undertecknad har men en annan anledning kan vara precis som i det här fallet: Att det tar några extra timmar på att landa i vad som faktiskt hände och vad man kan göra annorlunda osv, mm.

Vi kastade oss på bussen mot en stadsbygd som några kallar Östervråla, någon kallar det ingenting för de har aldrig hört talats om det förut eller det som den är allra mest känd för: Knotten. Tidigt 1800-tal kom alla knott just hit, till Östervråla. Nog om fakta kring spelorten.

På förhand visste vi om att de här laget kunde, precis som Enköping (förra säsongen): Lira boll.

Vi åkte dit med vetskap om att vi kan, och vi hade på känn att de kunde.
Första halvlek vet jag knappt om de pratas om längre i ”Vråla”.
Där var det VIF. 1an kom, 2an kom och 3an kom så småningom!

Vi har haft det jobbigt i de två första matcherna under de första 15 minutrarna. Vi har bjudit in och slarvat en del. Idag var det tvärtom. Oj oj oj! Vi rivstartade den här matchen på ett väldigt effektivt och fartfyllt sätt. Seamountain gjorde 0-1 efter redan 7 minuter. Hon hade dessutom redan gjort 0-1 bara någon minut innan men det hade dem koll på i VAR-rummet och blåste av för offside.

Sedan fortsatte halvleken på ett liknande sätt. Vi hade bra fart, lirade högt och skapade en rad med lägen.
”Vråla” försökte mest att slå långa bollar över vårat försvar men lyckades inte.
0-2 kom efter 32 minuter. Det var ingen mindre än födelsedagsbarnet för dagen som sprang i straffområdet och fyllde år. Nordin, ”S”-Saga.
Sen dröjde det inte lika länge som det gjorde för andra målet att komma så kom 0-3. Det var signerat Norin, Emilia.

Här kom det en paus som i efterhand inte hade behövts. Men det vara bara på med myggmedel och in och kämpa för varandra igen. 45 minuter återstod.

Vi började att vara på plats i våra positioner, sedan började det hagla hörnor. Hemmalaget fick minst 15 hörnor i andra halvlek. Kan vara lättsaltat men det var väldigt många.
Efter 63 minuter kom 1-3-reduceringen av en Andersson.
Då började vi bli lite skakiga, falla hem lite tidigt och bli alldeles för låga i vårat försvarsspel. Det gillade deras långa bollar.
Hanna i målet gjorde några riktiga ”vad hände där?”-räddningar i detta skede.
Sen i minut 76 dömdes det straff i hemmalagets favör, efter en tilltrasslad situation.
Och Andersson gjorde mål. Igen. 2-3 var ett faktum och nu blev det svettigt.
Inget kändes som det funkade och ”Vråla” fick luft i lungorna.
Vi ville bara att domaren skulle blåsa av matchen så vi kunde pusta ut. Andersson ville annat. 3-3 i 90e minuten.

Helskotta.

3-3 iår igen. Efter en inte alls bra halvlek.
Det kommer Films SK få känna på den 28e, då vi spelar sista matchen innan ett uppehåll på lite mer än en månad.

Vi tar med oss knottbett, en riktigt fin första halvlek, att det egentligen heter ”Östervråla” och att vi ska kämpa nå så fruktansvärt på Fagerliden i veckan.
P.S. Janne fick sova i sin egen säng efter den här resan. D.S.

Gott så. Gott så.

Magnus Olsson Ass. Tränare