Varning för haj

Det finns inte speciellt mycket att prata om gällande gårdagens match. Det var en ganska svensk, klassisk ”nu-är-det-sommaruppehålls-match”. Första 10 minutrarna sken solen som på en solsemester och i andra halvlek åskade det som att någon var förbannad och sen självklart lite regn på det. Självklart.

Vi spelade stabilt stundtals och gjorde lite det vi skulle. Vi tog 3 poäng och gjorde 4 härliga mål.
Det första och även andra målet kom så snabbt att Pelle knappt hann vifta bort knotten som han hade över hela kroppen. Båda ditdunkade och signerade av Nurmilehto. Minut 23 och 24.
Sedan fick vi vänta till strax efter halvtidsvilan. Då slog Sjöberg till med 3-0 efter 49 minuters spel.

Och sen spelade vi lite nonchalant några minuter och lät Forsby föra spelet. Men det varade inte speciellt länge.

För efter ungefär 86 minuter spelade så kom inte bara regnet. Lika hårt som Pelle viftade efter alla knott, lika hårt kändes det som hon hade tröttnat ur. Hon har varit lite krasslig, haft problem med ett knä. Ingen aning om vilket knä eller hur hon varit krasslig. För det syntes inte. Hon kallas för ”Hajen” och igår tror jag nästan hela Västmanlands fotbollsförbund satt och gjorde en hajmun med händerna när de såg vårat 4-0-mål.
Hon bokstavligt talat simmade förbi hela Forsbys defensiv och sköt in 4-0. Hur hon firade? Det var mer alla andra som firade genom att sjunga hennes tema-låt ”Baby shark”. För er som inte hört den kommer här en länk så flera kan hänga med nästa gång ”Hajen” simmar förbi.

https://youtu.be/XqZsoesa55w

Sen blåste domaren av pga ovädret och att matchen nästan var slut.
Härnäst firar vi midsommar och sen tränar vi på några veckor innan lite välförtjänt semester och sen är det på’t igen till hösten. För som sagt tidigare:
”Det är lättare att låta bli än att försöka stoppa den sten som börjat rulla.”

Inom några dagar så kommer en liten summering av vårsäsongen. Så håll er uppdaterade på hemsidan så återkommer jag!

Glad midsommar önskar alla vi ledare till er supportrar och spelare!

Gott så.

Magnus Olsson