Stenstorps IF - Våmbs IF P07 Vit

Sommaren 2000 slog blixten ned i Stenstorp och skadade på ett tragiskt sätt ett antal fotbollsspelare. Det sägs att blixten inte slår ned på samma ställe två gånger men idag hände det igen. Denna gång var det en grönskimrande blixt från klar himmel som dessbättre inte lämnade några fysiska skador efter sig. Innan matchen så pratade vi om att täppa igen mitten framför egen backlinje för att undvika samma ödesdigra start som förra veckan, därför höll tränarkollegiet på att få en kollektiv hjärtinfarkt när Stenstorp direkt på avspark tjongar iväg en luftpastej som närapå resulterar i ett friläge. Dessbättre så var detta i stort sett den enda chansen hemmalaget lyckas skapa på Sportfältet i första perioden. Istället så tar Våmbarna kommandot med en fruktansvärd taggning, man kommer runt på högerkanten och skeppar iväg ett fint inlägg mot bortre delen av straffområdet där en framstormande yster tonåring med kraft och finess trycker in ledningsmålet. Tvåan kommer på ett fint instick i djupled där Våmbarnas forward kommer före den utrusande målvakten och kan vricka förbi trasan med efterföljande nätrassel som följd. 0-2 i paus men grabbarna är inte nöjda med detta. Andra perioden för närmast tankarna till tyskarnas belägring av Stalingrad där staden kan liknas vid Stenstorparnas straffområde. Noll-sju står det på resultattavlan när krutröken skingras efter bombardemanget och domaren ger nåd till försvararna. Tredje perioden börjar med det obligatoriska tröstmålet. Detta kan de röda framförallt tacka planskötaren för då Våmbs målvakt på ett oturligt sätt snubblar på en grästuva och målet lämnas tillspillogivet för SIF:s anfallare. Matchen är naturligtvis avgjord och Våmbarna kan spela ut hela sitt register. Den så kallade ketchupeffekten visar sig då man tidigare haft så svårt att få in bollen, gör laget nu mål på alla möjliga sätt. 1-10 blir slutresultatet och det är grabbarna väl värda, efter en lite tyngre period så reser dom sig och gör säsongens hittills bästa insats.