Våmbs IF P-07 Vit- Maristads BK

I historieböckerna står det att Argentina vann fotbolls-VM i Mexico 1986. Vi som såg matcherna vet att detta är en lögn. Maradona vann fotbolls-VM 1986. Till sin hjälp hade han i och för sig 10 benknäckare från Buenos Aires slumområde vars enda uppgift var att ta bollen från motståndarna och ge den till Diego. Våmbs IF P07 har valt en strategi som är raka motsatsen till detta. Även om 1986 (särskilt för en 12-åring) kan kännas avlägset så bygger P07:s strategi på långt äldre ideal. Den kan lätt förklaras med de franska musketörernas slagord, en för alla, alla för en. När man kommer till Claesborg för att se P07 uppträda skall man inte förvänta sig att få se en enmansshow. De som besökte Claesborg denna eftermiddag fick se kraften i denna strategi när grabbarna implementerade den i praktiken. Första perioden bestod i mångt och mycket av ställningskrig. Man kände på varann och de nya niomannapositionerna. Våmbs stabila försvar tog hand om de enstaka chanser Mariestad vaskade fram och Våmb skapade något farligt läge som ej resulterade i nätrassel. I pausen konstaterades att detta inte skulle bli någon lätt match på något sätt. Att döma av Mariestadsspelarnas längd och basröst trodde någon att dom av misstag hade skickat sitt P13 alternativt P14 lag. Period 2 fortlöpte i samma fotspår som föregående, och när domaren blåste av var ställningen fortfarande 0-0. Läget var ovisst. Det storvuxna Mariestadsgänget spelade mer och mer fysiskt och några hade känningar både här och där. Allt skulle avgöras i en sista period, spänningen var gastkramande. En bit in i perioden bygger Våmb upp ett anfall på högerflanken, det ser ut som att anfallet stannar upp då lädret beter sig som en hal tvål och plötsligt dimper ner framför fötterna på Våmbs vilt kämpande innermittfältare. Maristadsspelarna känner ingen större oro då det är 20 meter till mål och gott om blårött kött i vägen. Ett misstag, den halvvolley som avfyras skulle få luftvärnet att känna avundsjuka. Mariestads kasse antar formen av en glasstrut och ställningen är 1-0. Mariestad försöker i matchens slutskede att pressa på för en kvittering och flyttar upp några stora bjässar på topp. Det är lönlöst, det som istället händer är att Våmbsgänget spelar sig fram till ett nytt läge där man kan avgöra matchen med ett retfullt enkelt mål. Slutresultat 2-0, en niomannapremiär som började lite trevande men avslutades på ett magnifikt sätt, en laginsats innehållande mer kämpa än skönspel. Trenden är intakt, en vinnarkultur börjar skapas.