Referat Södra trögd

Så var det dags för årets första match på gräs. I det lilla samhället Lillkyrka stod Södra Trögd för motståndet och förutsättningarna inför tycktes perfekta. Gräset låg dränkt i kvällssol, temperaturen låg stabilt kring tio grader och planen hade torkat precis tillräckligt efter dagens regn. Redan på uppvärmningen stod det dock smärtsamt klart att de till synes perfekta förutsättningarna endast var en hägring.

Planen, som efter inspektion av Lange och Ivo sades vara både ”lite gulfläckig men platt” och ”riktigt bra” var allt annat än bra och allt annat än platt. Den var ojämn till den grad att det sannolikt inte slogs en enda passning som inte studsade minst en gång.

Planen gjorde det svårspelat för de vanligtvis så bollskickliga pågarna från Ekeby, och trots att VP-spelarna inledningsvis försökte rulla boll var det till föga nytta när planen hindrade allt vad snabb fotboll heter. Trots detta gick VP till halvtidsvila med en 2-1-ledning. Första målet kom på en av dagens många långbollar som Trögd-målvakten inte lyckades boxa bort ordentligt och bollen letade sig ut till Oskar som utan att tveka placerade in den i ett tomt mål.

Några minuter senare trodde nog alla att VP skulle få straff men domaren valde trots vilda protester att fria. Det var andra gången domaren viftat bort en till synes uppenbar straff, och känslorna på VP-bänken var starka. Protesterna byttes dock snabbt ut mot jubel efter att Rafa vandrat upp från sin ytterbacksposition och i fokus-vakuumet som blev efter straffsituationen blivit helt fri på andra sidan straffområdet, där han fick bollen och dunkade in den lågt vid bortre stolpen. 2-0.

Reduceringen från Södra Trögd kom dock blixtsnabbt. De utnyttjade att vår backlinje stod högt och med en precis djupledsboll friställdes deras striker som inte gjorde några misstag. Det ryktas dock om att linjedomaren fick en korv av hemmatränaren efter första halvlek, kan vara förklaringen till varför han inte vinkade för en solklar offside.

Första halvlek kantades av långbollar från båda lagens backlinjer. Bröderna Nilsson och Erik Lövgren kämpade tappert i djupled och skapade flera chanser men det ville sig inte riktigt för bortalaget.

Efter att domaren blåst av för halvtid vandrade undertecknad av planen med en känsla av förvirring. Vad var det för match egentligen? Totalt identitetslös, som en abstrakt tavla tagen från Jackson Pollock, som ett fartyg utan varken styrning eller riktning.

Om första halvlek var märklig, var andra ännu värre. Minsta försök till passningspel byttes ut mot långbollar och spelet böljade fram och tillbaka. Det var dock tydligt att VP gått ned sig och Södra Trögd hade hittat ny energi. På det tunga gräset började VP-spelarna tröttna och tillät Trögd allt mer yta, både på mittplan och på kanterna. Trots detta skapade de inga vassare chanser och undertecknad behövde inte ingripa på mer än någon utrusning.

Så kom ändå 2-2 målet. Det ack så tunga för bortalaget, som redan innan målet hade det jobbigt. Med mindre än tio minuter kvar svingade Trögds högerspringare in ett inlägg som stöttes in på volley i höjd med straffområdet, otagbart för Focken i mål.

VP fick dock ny energi av baklängesmålet och slog tillbaka direkt. Direkt efter avspark skakade VP inhoppande Daniel Byström fram en hörna. Samma spelare slog sedan hörnan, som efter flera sekunder av tumult framför mål kunde tofflas in i mål av Sörna. 3-2 och VP-spelarna var i extas.

Minuterna som följde kantades av fler långbollar från hemmalaget och rensningar från de vilt kämpande besökarna. Undertecknad i kassen fick plocka ned några halvdana inlägg men närmare än så kom inte Södra Trögd.

Det var årets första gräsmatch - och det märktes. Det var tufft, svårspelat och rörigt. Och kanske just därför, var nog detta årets hittills skönaste seger.

Tack för mig
VP:s egna Peter Schmeichel (som passade på att dra på sig en ostskiva i slutet av matchen)


Matchens guldstjärna: Grabbarnas inställning och anpassning till planen.

Matchens kalkon: ”Gräsplanen”