VP 50år - tillbakablick med Andreas Brännström

50årsdagen börjar lida mot sitt slut och vi tackar alla för gratulationerna i alla dess former som dykt upp under dagen. Kul att det fortfarande finns intresse kring VP trots att det sällan syns på matherna (undantaget folkfesten mot Rådmansö), hoppas många vill följa oss under säsongen, på plats eller på distans.

Pugh avslutade sin intervjuv med att tipsa om ett blogginlägg Andreas Brännström skrivit via den lokala fotbollsbloggen som Magnus Jansson Klarin har på UNT, här nedan kommer Brännans, enligt Pugh, målande beskrivning av VP under tiden man klättrade som mest i seriesystemet.

”Ett div 5-lag som stuckit ut genom åren är ju utan tvekan Vindhemspojkarnas upplaga under andra halvan av 90-talet. Man tog sig då på några få år hela vägen upp till div 2 och Uppsaladerbyn mot Sirius.
När jag flyttade till Uppsala hade man avancerat till 4:an, och hemmamatcherna spelades på Ekebyvallen. Matcherna var oftast stor underhållning. Det berodde inte enbart på att VP ofta gjorde en hel del mål, utan lika mycket på att i princip alla var helt jävla galna. Två forwards kunde stå 30 meter från varandra, skrika de grövsta av förolämpningar och hytta med armarna på ett sätt som hade gjort Hristo Stoichkov avundsjuk, för att 30 sekunder senare spela fram varandra till ytterligare ett mål.
Det var ett lag med högt i tak, och ett lag som tog varje chans att förklara för lokal media och alla andra att de var bäst. Man retade naturligtvis många, men jag tror ändå att den lokala fotbollen mår bra av att några sticker ut ur mängden.
Att vara tränare för det laget kan inte ha varit lätt, men VP tränades då av en oerhört duktig kille, Örjan ”Pugh” Pettersson. Pugh var extremt musikintresserad och sågs allt som oftast tillsammans med Peter Gerhardsson (numera Häcken) på Katalin, där de aldrig missade en konsert.
Pugh stod fotbollsmässigt för det gamla zonspelet. Kort och gott - om vi hoppar över förbundsspråket - strunta i motståndaren och förhåll dig bara till boll och medspelare i försvarsspelet. VP:s zonspel var så tydligt att det får Gefle att framstå som slarviga, men Pugh fick spelarna att köpa det. I kombination med ett anfallsspel där man så snabbt som möjligt satte sina forwards i spel nådde man under de här åren stora framgångar.
Men att få ordning på det gänget utanför planen var en omöjlighet, t.o.m. för Pugh. Han utsattes ideligen för saker som var tålamodsprövande, och jag kan inte annat än imponeras av hans lugn.
En av alla grejer han fick stå ut med var när två av spelarna, Christian Guezennec (senare i ESK och Gusk), och Olle Kullinger fick för sig att hacka Pughs mailkonto. När de väl lyckats slumpade det sig så att VP:s assisterande tränare, Perra Wentzel, precis mailat över en rapport från en B-lagsmatch som spelats samma kväll.
Rapporten beskrev spelarnas insatser och gav en överblick över vilka som kunde vara aktuella till nästa A-match. Olle och Christian beslöt sig då för att ”hjälpa” Pugh med ett svar och plitade ner några rader: ”Ärligt talat Perra! Jag är A-tränare och du en simpel B-tränare. Tror du att jag bryr mig det minsta om vad du tror dig lyckats upptäcka? Jag tränar och tar ut laget, du plockar koner, svårare är det inte”.
Stackars Pugh hade naturligtvis ingen aning om varför stämningen blev lite spänd mellan honom och hans assisterande förrän han fick veta det några dagar senare, och de konstiga mail från en kontaktsida som fortsatte trilla in så långt som ett år efteråt kunde han heller inte göra mycket åt…”

Tack för trevlig läsning Brännan.

Hoppas ni uppskattat min lilla satsning på denna 50 års dag och ni fortsätter följa våran satsning om en bra placering i division 4.