Guif borta och en fullt normal handbollsmatch

12 eminenta spelare och 2 tillika tväreminenta ledare tog sitt pick och pack en röten söndag i oktober och begav sig mot Eskilstuna och en eftermiddagsdrabbning mot Guif. Eftersom vi förväntade oss ett motstånd baserat på juniorer i 75-kilosklassen tänkte vi att det faktum att vi enbart hade två niometersspelare någonstans liksom skulle få lösa sig, vi hade ändå material att stå pall bakåt, tyckte vi. In i avundsvärda Stiga Arena kliver inte en, inte två, utan fjorton stadiga Guifare med både fler kilon och mer rutin än vad juniorer i barnformat har. Missförstå mig rätt, det var inte ett överflöd i BMI, det var bara tydligt att det högst sannolikt skulle bli en besvärligare eftermiddag än tänkt. Det vanliga sker. Vi värmer, dom värmer. Det kastas nyfikna, kanske lite blyga, blickar mot båda läger. Matchen går igång. Än så länge är allt normalt. Vid drygt 2 minuter är ställningen 0 - 0 och Guif tar första gula kortet. Fortfarande normalt. Vid 3 minuter spelat tar SnyggOlle vårt första gula. Fortfarande 0 - 0. Ändå normalt. Vid 3.26 tar Stollen vårt nästa gula. Ställning 0 - 0. Fullt normalt. Det lunkar på och vi rullar runt på spelare. Vid 8.06 smaskar Guifs Alexander Sjöberg in inte bara Guifs första mål utan matchens första. Fullt normalt. Cirka minuten senare får de in en boll till och efter ytterligare en spräcker vår egen tamskåning Eslöv, och för dagen ställföreträdande högernia, nollan och det står 2 - 1 på tavlan. Efter 10 minuter spelat. I en herrseniormatch. Med spelare som inte har några kända vare sig fysiska eller psykiska funktionsvariationer och där alla har mer eller mindre allt vatten i kastrullen. Alla knivar i lådan. Alla indianer i kanoten. Hästar i stallet. Strängar på gitarren. Barr i granen. Allt är alltså FULLT normalt. Fullt normalt. Efter det tar det ungefär 7,5 minut till innan nästa mål kommer, när Guif pangar in 3 - 1. Vi har alltså gjort 1, ett, un, uno, one, ein mål, på 17 minuter och 34 sekunder. Fullt normalt. Trots målsnålheten var matchen absolut inte helt stationär utan spel. Vi hade bra kläm på Guifarna bakåt och dom hade bekymmer att komma till bra lägen, därav endast tre insläppta. Framåt kom vi till en hel del lägen men vi avslutade för det mesta lika dåligt som Nils van der Poel åker turboskridskor, fast tvärtom. De skott som var ok tog istället Guis målvakt med samma enkelhet som Nils van der Poel åker turboskridskor. Vi brände frilägen och straffar, kastade bort en boll eller två men eftersom Guif inte drog ifrån fanns ändå hopp om förändring. När SnyggOlle sopar in 3-2, Emil slår en krosspass till Carone som gör 3 -3 och sen trampar igenom själv med 3-4 som resultat väcks tanken till liv att vi kanske ändå kan få ut en normal handbollsmatch av denna eftermiddag. Guif kvitterar 4 - 4 vid ca 25 spelat varpå Fumak, Stollen och Eslöv får in varsin boll i tät följd och vi har 4 - 7 på tavlan. Guif och Fumak slår in varsin till och vi går till halvtidsvila med resultatet 5 - 8. Rafflande! I halvtid konstaterar vi att det är en fullt normal match och att det viktigaste är att vara en bra kompis. Andra halvlek smyger igång och Guif gör första målet varpå Eslöv, Carone och Emil gör nästkommande tre. Vi har då 6 - 11 på tavlan som i alla fult normala handbollsmatcher efter nästan 40 minuter speltid. I kommande anfall gör Eslöv ett inspring där han får bollen, samt en kamratlig skjuts i ryggen av en Guifare som bara ville lära honom att falla vackert. Faller vackert gör han dock inte, utan Eslöv stupar likt en skadeskjuten dansk och blir liggande raklång bland södermanländska ben med en besviken uppsyn. Guifaren Max Jensen får motvillig vila och SnyggOlle kör sin patenterade slowmotionstraff. Den som får alla målvakters hjärnsynapser att sluta arbeta eftersom bollen kommer så långsamt mot målet att ingen fattar att den ens lämnat handen. Funkar lite som omvänd psykologi. Mål och 6 - 12 på tavlan. Börjar lukta normal match. De närmsta 7-8 minuterna byter vi mål med varandra innan en märkbart irriterad Guifare dyker mer eller mindre in i Emils armhåla. Kan vara så att en armbåge forcerar ett ansikte, oklart, men Emil anklagas för ”för mycket brottning” och får gå till vilobänken. Givetvis tomma påhopp från domaren. Vem har någonsin hört talas om ”för mycket brottning”? Här vaknar Guifs V6 Alexander Sjöberg till liv och börjar löpa och skjuta hejvilt som en smärre Duracellkanin. Guif för ett ryck och börjar jaga boll för att komma ikapp. Som närmst har de 13 - 16 på tavlan, men när Eslöv förvaltar ett utspel på H6 så väl man kan förvänta sig blir det spiken i kistan och vi känner att vi sannolikt är i hamn. Med 13 - 17 på tavlan och under 4 minuter kvar bör klokt spel räcka. Kallis lyckas förvärva en tvåa, säkert pga ”för mycket brottning”. Han har lite brottaraura. Kort därefter seglar Guifs Sjöberg återigen in från V6 och sätter slutresultatet till 14 - 17. Vi tackar Giuf för en kul, lite märklig, men fullt normal handbollsmatch. Next up, Linde veteraner hemma i Änglanda. Blir säkert fullt normalt och helt utan brottning. Protokoll GUIF - VIS Kuriosa Vi mönstrar tolv man, Guif sexton. Av de tolv har vi en keeper och två niometersspelare. Resten sexmeterspöjkar med allroundpotential. Melle i målet är inte bara fortsatt fagrast i hallen, han har också en räddningsprocent på 58. INTE ankskit. Vi har sju målskyttar, Guif åtta. Vi har två varningar och tre utvisningar var. Båda lagen nyttjar samtliga TOs. Meste målskyttar är Olle och Eslöv, samt Sjöberg i Guif med fyra smygare var. Fotot är taget av förbipasserande kvinna som undrade om vi spelade i Allsvenskan eller Elitserien. Eller Korpen. Ingen minns exakt vad hon frågade. A-lag herr 1kommentar

Seriepremiär nr?

Det var i nådens år, anno 2006, som detta lag såg dagens ljus. Ett år när vissa i dagens trupp i bästa fall låg på jäsning i en ugn någonstans. Idag är dessa spelare mer än färdigjästa och delaktiga i lagets 17:e raka seriepremiär. Dagen till ära har HK Järnvägen tagit tåget till Änglandahallen. Dem stoltserar med stor trupp och många nya spelare, precis som vi. Alltid kul då det ställer förväntningar och nerver en aning på kant. I buren har vi placerat Melvin ”Melle” Rylander. Det säger kanske inte dig som läsare så mycket. Men du vet den där typen av provocerande yngling som rycker bekymmerslöst på axlarna, är lite för snygg för sitt eget bästa, bländar av ett snett leende och har varje hårstrå i kalufsen på rätt plats. Det är Melle. Snygg-Olle och Hunk-Anden har helt klart fått konkurrens om groupiesarna kommande säsong. ”Gudförbannat” tänker du. ”Varför inleds ett matchreferat med att beskriva en fager yngling?” Jo. Matchen går igång och lite trevande känner vi på varandra fram till dess att Kallström, aka Kallis, drar på sig matchens första gula kort och HKJ tilldöms en straff, ca 2.30 in i matchen. Fram kliver HKJs bombare William Folkö. Signalen för skott ljuder och tro på fan om inte Folkö också var lite provocerad av Melles charm och sneda leende, för han skjuter honom hårt och precist rakt i ansiktet. Förmodligen i vad som är ett försök att möblera om garnityret och sudda ut charmen för gott. Resultatet är ett direktrött på Folkö och en Melle som med samma sneda leende lunkar bort till bänken och nasalt får ut sig ”Det är kul med handboll” medan han försöker få stopp på näsblodet. Med Melle i tiltat läge kliver Kilsmos stolthet, Mohammed Mohammed, även känd som Kapten Lagfest, in i buren. Han är för dagen fräsch som en nyponros. Nyförvärvet Fumak stänker in matchens första pinne från vänsterkanten, tätt följd av Eslöv på högern. HKJ kommer igång även dom och likaså Snygg-Olle och Junior i våra led börjar lirka in bollar. Coach-Seilitz snurrar runt på samtliga spelare och vid ca 19 minuter spelat hänger Hedlund in 8-5 och 9-5 i ett par avslut som får hela hallen att ifrågasätta såväl tyngdlag som om påverkan av högre makt är möjlig. Olle och Junior bombar in ytterligare ett par och vi går till halvtidsvila med 13 - 8. Vi konstaterar att försvaret är ändå helt ok. Framåt är det rätt illa. Vi kommer till lägen men avsluten är ofokuserade och vi kan höja oss rejält. Andra halvlek går igång och HKJ straffar oss för slarv och bombar in två bollar på ca 30 sekunder. Visst darr uppstår och HKJs Tim Nordström i nr 3 kommer igång ordentligt. Vi står med tunga fötter och kommer lite ur synk, samtidigt som HKJ börjar punkta Olle på 9. Vi byter mestadels mål med varandra, men vi krånglar till det framåt och kastar bort lite för mycket bollar. Det resulterar i att HKJ mellan varven får in ett par bollar i rad och 13 - 8 i halvtid har vid ca 44 minuter spelat landat i 18 - 17. Vi har på en kvart alltså lyckats prestera fem mål framåt och vårt, i vårt tycke, stabila försvar har släppt igenom nio mål. Det är under all kritik men vi lyckas ändå hålla HKJ på avstånd. När dem går upp med dubbelpunkt i numerärt överläge, men Eslöv ändå springer i en galant åtta runt dem ger det hela truppen den ork och geist som behövs för att orka hålla emot de sista minutrarna. Vid 47 minuter spelat har vi 20 - 19 på tavlan, men närmare kommer inte HKJ idag. Vi lyckas igen bättre bakåt och får straffa dem på ett par misstag, vilket gör att slutresultatet skrivs till 27 - 22, ett resultat som ser lite mer självklart än vad det var. Vi tackar HKJ för en kul match med bra nerv! Nu blickar vi framåt mot Guif borta. Protokoll VIS - HK Järnvägen Kuriosa HKJ mönstrar femton man, vi sexton. Vi har nio målskyttar, HKJ sex. Vi har två varningar, dem en. Vi har en utvisning, dem två. Meste målskytt är Olle med 9 stänkare, dessutom hundraprocentig. Flest baljor i HKJ står Tim Nordström för med 8 st. Notoriskt sena Jacob skulle sköta klockan i sekretariatet och hade lovat dyrt och heligt att han skulle komma i tid. Och det gjorde han. Fyra sekunder innan matchstart studsade han in i hallen så påpälsad att han mest påminde om den potentiella avkomma endast Barbapappa och Michelin-gubbben skulle kunna generera. Men han var i tid. Typ. Nästan. Ändå helt ok. A-lag herr 0kommentarer

En eftermiddag med Strängarna

Så var det dags att knyta ihop årets något korta säsong, och precis som det började skulle det få sluta med Strängnäs. Det har nog varit det spretigaste säsongen på länge med spridd och låg träningsnärvaro, och flera matcher hade inte varit genomförbara utan stöttning från vårt urgulliga lilla P19-gäng. Spretigheten har varit tydlig på planen. Vi har gång efter annan haft svårt att stänga matcher där vi egentligen varit överlägsna, och vi har behövt matcha framförallt våra fåtaliga nior orimligt hårt över hela säsongen. Men dagen och säsongen ville vi stänga med någon form av flagga i topp. Strängnäs mönstrar några man mer än oss, men vi tycker vi har en bra minnesbild från premiären och vet vilka vi skall hålla koll på. Det brakar snabbt till och efter lite initialt slarv från vårt håll står det 2-2 efter ca 1.45 spelat där Strängnäsingarna vevat ut två utspel på västerkant från H9, som Lovreus på V6 förvaltat väl. Vi får inte till spelet och vid 3.45 har dem 2-4 på oss. Här tilldelas vi en straff som Bängen sätter, kort därefter får Jesus ett utspel på kanten som efter en imponerande flygtur (vem hade trott att han kunde hoppa så högt och falla så långsamt?) även det sitter i nätet. När Eslöv sedan fångar en förstafaskontring längst bort i den avlägsnaste av strutar och sedan returnerar den till Emil som står ensam och övergiven på M6 har vi äntligen ledning och 5-4 på tavlan. Klassiskt målbyte tar vid och utöver att Bängen är onödigt het och plockar sin andra två redan vid 9-9 på tavlan och 19.23 på klockan finns inte jättemycket att rapportera. Häromkring början Anden ”målsprutan” Hunkelihunksson vakna till liv (har ledig sponsorplats inför nästa säsong, mer info mailledes) samt att Liljegren vispar in två hur-fan-gjorde-han-det-där-avslut från H6 och vi får äntligen lite andrum med 14-10 på tavlan. Här tar Strängarna (håll med om att det ligger bra i munnen, OCH det rimmar på Drängarna.) TO med ca 24.30 spelat, men vi fortsätter ha någorlunda kontroll över matchen. Vi klämmer också in en TO och påtalar vikten av att vara en bra kompis innan vi går till halvtidsvila med resultatet 16-12. I halvtid pratar vi fortsatt om kamratskap men också om att vårt effektivaste sätt att få stopp på dem är att fortsätta skära spelet så dem inte får komma ostört i fart, då dem har några tunga genombrottsspelare. I andra byter vi lite mål men framförallt fortsätter Anden göra mål lika frekvent som en normal människa tar nya andetag. Olle åker tidigt på en tvåa men vi håller tätt bakåt och även Weize från P19 som tvångsplacerats på H9 likt ett motvilligt men fogligt kollobarn börjar stänka in bollar. Här går Strängarna ut och punktar både Olle och Anden om vart annat, och det skapar en osäkerhet på 9, då det egentligen är våra enda rena niometersspelare. Vid 22-17 tar vi en TO för att diskutera åtgärd. Vid diskuterar helt klart inte rätt åtgärd, eller så lyckas vi inte fullfölja den, för härnäst gör Strängarna 5 raka och vi har 22-22 på tavlan och det enda vi åstadkommit under perioden är att Bängen sprungit rakt över en Strängnässpelare med rött kort och rapport som följd. Ajsing vajsing. Strängnäs har väldigt bra moment här, men efter tio minuters måltorka kommer äntligen Weize till läge och det räddar nog med handen på hjärtat matchen, och gör att vi inte faller igenom totalt. 23-22 blir kort därpå 23-23. Vi börjar någotsånär lösa punktsituationen och 23-23 blir 25-23, sedan 27-24 och därefter 28-25 med fyra minuter kvar att spela. Vi har återtagit momentet och Strängnäs tar TO och backar ner på sitt 6-0-försvar igen. Det innebär att Anden släpps lös på grönbete igen och gör matchens sista mål för vår räkning, med 30-26 som slutresultat. Vi tackar Strängnäs för en kul match med en stark upphämtning som pressar oss mer än vi hade önskat. Protokoll VIS - IFK Strängnäs Kuriosa Strängnäs mönstrar fjorton man, vi tolv. Vi har åtta målskyttar, Strängnäs nio. Vi har ingen varning, dem en. Vi har fyra utvisningar, dem en Meste målskytt är Anden med 11 pangare, följd av Weize med 5 pinnar. Flest baljor i Strängnäs står Simon Lindberg för med sex st. Vi må vara ett kulturberikat lag med lite skåne, lite halvsmåländsk halvsomalier, lite västkust, men när motståndarna mönstrar en fullfjädrad dansk i Kasper Knudsen får man erkänna sig besegrad, Strängnäs är klart mest internationella denna säsong. Nu tar vi ett kort uppehåll till ca oktober innan en veckas überintensiv försäsong tar vid, men först, lagkalas. A-lag herr 0kommentarer

Visa fler nyheter