Match 4, Hultic borta & Bodin på speed

I bilen på väg mot Åby och Östergötlands stolthet Hultic diskuteras deras vara eller inte vara de sista åren och vi är klart osäkra på när vi sist spelat mot varandra. Väl på plats beskådar vi ett gäng ynglingar som leker någon form passiv aggressiv indibandy. Spektaklets stora behållning är när den rosaklädda riddaren i mål, med fler skydd på kroppen än Svampen äger, inklusive reserver, får psykbryt och berserkar ner en mycket förvirrad utespelare. Efter lite om och men trillar ett gäng klisterkastande bekantingar in i Åby Arena, och vi får tillgång till ombytesfaciliteterna. Bekantingarna skiner av lycka, de har haft ofrivilligt uppehåll sen 2020 och ska äntligen få hemmaarenakramas med sina bästakompisrivaler i Vintrosa. Lyllos dom ändå. Men det stannar inte där, utan när vi kommer in i hallen för att värma kommer Hultics målvakt Tommy Andersson farande med bestämda steg. Han ler med hela sin existens när han pratar om deras nystart och glädjen kring att få doppa fingrarna i klisterburken igen. Tanken att spärra in honom i en liten bur för att kunna plocka fram honom för att lysa upp en grå och regnig dag slår mig, men då hade man ju varit en dålig kompis vilket går emot lagets principer, så Tommy får återgå till egna led. Först avslöjar han dock vad som brustit i deras premiärmatch och som typiskt dåliga kompisar väljer vi att lägga lite fokus på just den informationen. Som bra kompisar kommer vi dock inte outa det i sin helhet här. Matchen går igång och efter sedvanlig ”hej-hej & lycka till-handklapp” drar Bodin i sig något som inte kan vara lagligt. Han bränner förvisso första kantutspelet och Svampen som vikarierande högerlöpare spräcker via returen nollan efter 28 sek spelat, men det som följer är smått bisarrt. Beckis har för dagen ofrivillig köttbrist på tummen och har av Svampen fått den svampvadderad. Väl beprövat och mer smärtdämpande än Morfin om man väljer att lita på processen. Han står stabilt och är snabb ut med bollen. Bodin på V6 löper in eller får finfina kantlägen och vid 13’ spelat har vi 2-9 på tavlan, varav den sannolikt preparatstinne duracellkaninen stått för 6 pinnar. Säg det inte till honom, men han är rätt vass när han är nyduschad och har ätit en ordentlig frukost. Försvaret är mer koordinerat och aggressivt än vad det varit på ett tag och Hulticarna är nog lite ställda. När Bodin slår av på takten ges övriga möjlighet att komma in i protokollet och såväl SnyggOlle, Junior, Bengan och StorOlle tar snart plats däruti. Vi orkar inte riktigt hålla försvaret lika tight som inledningsvis och Hultic börjar sakta men säkert äta sig in i matchen. I samband med att Weize nätar sin första är vi vid ca 18’ spelat i en målbytarperiod. Vi släpper inte ifrån oss nämnvärd ledning, men drar inte heller ifrån. Från 8-14 vid ca 23’ spelat gör vi dock ett ryck där Weize, Svampen och StorOlle löper in bollar upp till det relativt komfortabla halvtidsresultatet 8-19. I halvtid konstaterar vi att att vi inte kan slappna av bara för att vi har 11 bollar upp och Bodin inte längre luktar nyduschad. Vi måste fortsätta göra jobbet även i andra. Och vara bra kompisar, förstås. Det är ändå det viktigaste. I början av andra kliver Glada Hultic in med förnyad energi och efter att Stollen inkasserar våra första buspoäng för dagen gör de tre raka på oss upp till 11-19. Vi är inte chockade, det är ändå väntat. Men lite frustration uppstår då vi tycker att de kommer igenom väl enkelt. Vi replikerar under de kommande minuterna dock genom så många som Stor- &SnyggOlle, Mini, Junior, Bengan och Putte och vid ca 44’ spelat har vi 12-26. Med kvarten kvar står lite målbyte på schemat. Hultic inkasserar en straff och Carone som inledningsvis haft lite snål utdelning får kort därefter en drömboll från Beckis i förstafas och pangar in 15-28 med 8’ kvar att spela. Med halvminuten kvar slungar StorOlle in 16-29 och utbrister att vi måste gå för 30 boll, annars är det ”bara töntigt”. Mini som yngst vågar givetvis inte säga emot en ålderman och går i slutsekunderna för ett brett läge på vänstersidan. Med två sekunder kvar flippar han in bollen med så blöt handled att Hultics målvakt blir vattenkammad och slutresultatet skrivs till 16-30. Ling-Ling hade blivit ljum av blotta åsynen. I slutändan helt klart en coachseger att tillskriva bröderna Charlie och Alfred Stolth på bänken. Vi vill tacka Hultic för en kul match där de aldrig slutar kriga eller låter humöret tryta. Vi vill också lyfta domarparet Hanna Göthlin och Josefine Ysing som gång efter annan levererar mycket rättvisa och stabila domarinsatser. En ynnest att spela när de är rättskipare. Protokoll Hultic - VIS Kuriosa Vi mönstrar 13 man, Hultic 14 man. Vi har 10 man med god målvana, Hultic har 8. Bodin levererar flest mål i hallen med 6 fullträffar, samtliga under matchens första fjärdedel. Vi tilldöms 0 straffar varav alla sitter, Hultic tilldöms dubbelt så många, och den sitter ”också”. Vi är snälla idag och Stollen är den enda med forcerad vila, Hultic är också snälla, men samlar ändå på sig 2 st. Vi nyttjar 1 TO, Hultic 2. SnyggOlle dras med ett förkylningsrossel som skulle ha kunnat placera vem som helst i respirator, men suget efter att få mysa med Hulticar och Åby-bor var för stort, så han kunde inte hålla sig hemma. Beckis köttbrist på tummen är av nivån som ytterst få skulle spela handboll med. Än färre ställa sig i mål med. Det hedrar honom. Nu kurerar han förtjänt upp sig på den spanska solkusten och inventerar strandbarerna och den spanska utgåvan av Tinder. Skytteliga totalt 25/26 SnyggOlle - 16 Svampen - 10 StorOlle - 10 Weize - 10 Bodin - 9 Bängen - 8 Mini - 7 Bengan - 5 Cabbo - 4 Junior - 3 Keso - 3 Nokko - 2 Stollen - 2 Putte - 2 Julle - 1 Schlätta - 1 Strössel - 1 Liljegren - 1 Carone - 1 Varav straffmål 25/26 Weize - 1 SnyggOlle - 1 Utvisningsminuter 25/26 Liljegren - 6 Keso - 4 Stollen - 4 Bängen - 2 Julle - 2 A-lag herr 0kommentarer

Match 3, MIFFE hemma. Livet suger, sen dör man.

Matchen mot Miffe är ingen vacker historia, och på grund utav att redaktionen har ont om gott om tid kommer detta referat också bli lite kortare än sedvanligt. Det faktum att vi dessutom presterar i paritet med en påse rostiga skridskor bidrar också till att hela processen kring att sammanfatta spektaklet blir än mindre lustfylld att genomleva. Miffe börjar hursom stabilt och tar snabbt ledningen. De har 4 bollar upp på oss innan vi vaknar till liv och kommer ikapp med en kvittering vid 5 lika. Vi är betydligt fler och det känns som det tempo vi driver upp pressar Miffarna. Härifrån och framåt bär det dock utför i rask takt och vi slutar sätta våra lägen. För lägen får vi, gång efter annan. Så fort vi har tålamod att låta bollen gå kommer vi till fina lägen, på mer eller mindre samtliga positioner, men gång efter annan bränner vi utanför eller skjuter så vi får Miffes målvakt att framstå som orimligt bra. 5-5 är snart 6-13 och frustrationen växer i samma takt som Trump tar tvivelaktiga beslut. I takt med de missade avsluten känner vi dessutom att domsluten går emot oss. Vi upplever att likadana situationer bedöms väldigt olika beroende på vilken planhalva man bor och medan vi bestraffas med såväl utvisningar som straffar i röven passerar liknande situationer obemärkt förbi 25 meter längre söderut i samma idrottshall. Vid ett tillfälle tilldöms vi exempelvis frikast, men domaren blåser inte. Tveksamhet uppstår och Miffe som är i besittning av bollen spelar helt enkelt vidare, vi hinner i förvirringen inte riktigt ställa om och Stollen hamnar efter en Miffare och åker ut. Där och då framkommer det att jodå, egentligen var frikastet vårt, och anfallet med vår utvisning som följd skulle inte ha ägt rum. Men det var så rackarns tokigt förstår ni att domaren hade tappat bort visselpipan och kunde för allt i världen inte klura ut hur han skulle göra sig förstådd och kommunicera ut till spelarna på planen vad som faktiskt gällde. Frustration med adderad frustration gör att vi inte får till det. Vi tappar tempo, vi skjuter som handikappade krattor, vi får inte kläm på Miffes nr10 som lätt och ledigt vispar in 13 respektingivande bollar och allt går helt enkelt åt helvete. Miffe tar rättvist hem matchen med 18-29. Den största frustrationen ligger hos oss själva, vi vet att vi kan prestera så otroligt mycket bättre, men idag sätter vi helt enkelt inte lägena, och det är vad det är. Det viktigaste i slutet av dagen är ändå att vi var bra kompisar mot varandra. Protokoll VIS - MIFFE Kuriosa Vi mönstrar full bänk och 16 man, MIFFE 10 man. Vi har 9 målskyttar, MIFFE har 8. Flest mål levererar nr 10 i MIFFE, Victor Nilsson, med 13 poäng. Vi tilldöms 1 straffar varav 1 sitter, MIFFE tilldöms 5 varav 4 sitter. Vi nyttjar 1 TO var. Det finns ingen övrig kul kuriosa att sammanfatta då allt var skit, inget var bra och livet suger, sen dör man. Så var det med det. Skytteliga totalt 25/26 SnyggOlle - 12 Svampen - 8 Bängen - 8 Weize - 7 Mini - 5 StorOlle - 5 Cabbo - 4 Keso - 3 Bodin - 3 Nokko - 2 Stollen - 2 Julle - 1 Schlätta - 1 Strössel - 1 Liljegren - 1 Bengan - 1 Junior - 1 Putte - 1 Varav straffmål 25/26 Weize - 1 SnyggOlle - 1 Utvisningsminuter 25/26 Liljegren - 6 Keso - 4 Bängen - 2 Julle - 2 Stollen - 2 A-lag herr 0kommentarer

Match 2 - Vetlanda borta & att krama killar man inte känner

Jag sitter på jobbet den där onsdagen när det plingar i telefonen. Lagom eftermiddagspigg efter lunchen funderar jag på om jag ska prioritera en dubbel espresso innan jag vänder på luren, men jag prioriterar det senare först och sneglar ner på skärmen. Henrik Kensén. Keso. Öppnar messenger och ser att senaste kontakten var 2014, innan det 2010. Båda gångerna gällande handboll, förstås. Keso är min gamla tränare från C- eller B-ungdomsåren och lämnade Vintrosa och Örebro för studier söderöver för många, många år sedan. Han undrar ivrigt om vi ska spela i Vetlanda till helgen. Visst är det så och även om det är tidigt på säsongen är peppen lite låg då en stor majoritet av laget har förhinder. Jag bekräftar och kastar skämtsamt ut frågan om han inte ska vara med, han bor ju ändå i Nässjö. Svaret kommer lika snabbt som som när en vilsen 13-åring första gången upptäcker explicita vuxensidor på internet och tre timmar senare är övergången klar. När vi rundar av på jobbet på fredagseftermiddagen står jag och en kollega i solskenet på parkeringen och sammanfattar vad vi ska hitta på kommande helg. När jag berättar mina lördagsplaner tittar han på mig som om jag sagt att jag ska ritualslakta kattungar och använda skinnen som badshorts. Han rynkar på näsan. - Åka bil i 3+3 timmar, med en trupp ni är relativt säkra på inte räcker, för att kramas med killar ni inte ens känner? Varför? Jag rycker på axlarna. Där och då har jag nog inte ett svar som låter vettigt vare sig i tanken eller i praktiken. Men så slår det mig att det här referatet kanske inte kommer handla om vem som gjorde vilket mål i vilken minut i vilken ordning. Det kanske kommer handla om något mycket viktigare än så. Det kanske aldrig ens kommer kvalificera sig som ett referat? När vi når Vetlanda på lördag förmiddag har det regnat på tvären så gott som hela vägen och träden vi passerat har på övertygande vis rollspelat plockepinn. Vi börjar komma i ordning i omklädningsrummet och när Keso och kort därefter Beckis ansluter från helgvistelse i Växjö är dagens trupp komplett. En trupp där den stora majoriteten aldrig spelat en match ihop. En trupp där åldersspannet spänner från 16 - 43 och en trupp där flera av bekantskaperna ändå är mer eller mindre nya. Matchen går igång ganska trevande. Vid nästan 5 minuter spelat gör VHF sitt andra mål och har 2-0. Vi reducerar via Lill-Olle och Keso och VHF gör ytterligare ett par. Det går ganska trögt för båda gängen att komma till avslut och vid 10 spelat står det bara 4-2. Vi byter lite mål med varandra och Weize och Mini nätar även dem. Vid ca 19 spelat håller vi fortfarande jämna steg med snåla 7-5 på resultattavlan. Här går Weize för sitt andra mål och går i clinch med nr 44 i VHF, Viktor Andersson, som besitter aningen stabilare kroppshydda än vår något gängligare skytt. Landningen tar illa och Weize får se resten från sidan med lindad fot. Här tar VHF lite mer grepp om matchen och börjar så sakteliga dra ifrån. Våra nior krigar på bra, men vi kommer inte riktigt till de lägen vi önskar. Bristen på samspelthet gör att de tekniska felen i stunder hopar sig och VHF är riktigt duktiga på att straffa oss här. Här cementeras matchbilden en aning för resten av matchen. Vi kommer inte riktigt till och på varje mål vi får in gör VHF i princip tre. Vi håller dock humöret uppe och gör det bästa av det vi har, tiden ut. När vi efteråt sitter i omklädningsrummet är stämningen ändå relativt god. Visst. Vi hatar som alla andra att förlora, men vi är ändå förhållandevis nöjda. Vi hade rätt kul, vi gjorde det vi kunde med det vi hade och vi kan någonstans acceptera att 5 niometersspelare, varav en egentligen är V6:a, som i princip aldrig gjort en match ihop tidigare får göra lite fler tekniska än annars. Det finns en rad i en låt från ett band som formade en stor del av mina sena tonår. En textrad som på något sätt legitmerar att 12 personer som bitvis knappt känner varandra har åkt tre timmar bil till det mörkaste av Småland för att sannolikt åka på lite däng, och den lyder ungefär såhär; ”I’ve got some friends, some that I hardly know. And we’ve had some times, I wouldn’t trade for the world.” Missförstå mig rätt, Jag byter gärna bort en dyngförlust i det mörkaste av Småland, men när man som kollegan säger åker 3+3 timmar för att kramas med killar man inte känner så är det för kärleken till sporten vi kallar handboll. Kärleken för de där idrottsminnena och sölandet i omklädningsrummet efteråt eller på den där pizzerian på vägen hem. Även om vinst alltid är prio är det någonstans ändå inte det, och ibland handlar det bara om att få lagra något nytt och kul i minnesbanken, att återse en gammal vän, eller att få bära moderklubbens matchtröja igen för första gången på över 30 år. Protokoll VHF - VIS Kuriosa Vi mönstrar 11 man och 1 ledare, VHF 13 man och 4 ledare. Vi har 8 målskyttar, VHF har 10. Flest mål levererar nr 4 i VHF, Emil Ljungberg, med 9 baljor. Vi tilldöms 2 straffar varav 1 sitter, VHF tilldöms 3 varav 3 sitter. Vi får 4 utvisningar fördelat på Liljegren och Keso. VHF samlar på sig 3 st. Vi nyttjar 1 TO, VHF ingen. Beckis står för dagens räddning när han tar ett kantavslut stenhårt rakt i ögat. Calle pajar även han foten i en oklar hemlöparsituation. Tack och lov ingen fraktur. Lill-Olle visade på oanade kvalitéer då han efter en kamp om boll helt enkelt plockade med sig bollen med skrevet helt utan att använda händerna, med uppspelta fniss från damerna på läktaren till följd. Vi har nu skrotat den gamla akronymen och kallar honom för StorOlle istället. Skytteliga totalt 25/26 SnyggOlle - 8 Svampen - 7 Weize - 7 Mini - 5 Cabbo - 4 Bängen - 3 Keso - 3 Nokko - 2 Bodin - 2 StorOlle - 2 Julle - 1 Schlätta - 1 Strössel - 1 Stollen - 1 Liljegren - 1 Varav straffmål 25/26 Weize - 1 Utvisningsminuter 25/26 Keso - 4 Liljegren - 4 Bängen - 2 Julle - 2 A-lag herr 0kommentarer

Visa fler nyheter