Vindkantring i Örby

Det var ordentligt gråmulet, regntungt och genomblött när ett gäng VIF-tjejer på söndagsförmiddagen samlades vid Örby BP.

En del av oss hoppades nog på att kunna smita in på en cafeteria i väntan på matchstart för att komma undan regn och rusk. Någon sådan fanns dock inte - i stället fick vi tampas med en strid ström av väljare på ”farstukvisten” till den lokala valstugan.

När matchen väl drog igång blev det lite trevande spel. Någon boll trillade in framåt, men desto fler i fel riktning. Man kunde se hur hemma-tjejerna från Örby effektivt taktiserade med höga långskott - ett effektivt vapen för dagen då målen idag var av den ”gamla”, höga typen.

Från sidan kunde man även se att våra tjejer idag hade lite svårare än vanligt med defensiven. Särskilt svårt hade vi med markeringsspel och press på bollhållare framför eget mål.

Halvvägs in i matchen var vi nog därför ganska många som kände att detta nog inte var VIFs dag. Men, som det gamla ordspråket säger: man ska aldrig ge upp. Av tidigare erfarenheter vet vi ju också att våra härliga tjejer ofta har visat prov på enastående moral och kämpaglöd vid underlägen.

Plötsligt kom så den önskade vindkantringen. Regnet försvann, solen började skymta fram genom små glipor i de grå skyarna - temperaturen steg. Så också hos tjejerna. Sakta men säkert började de knapra sig tillbaks in i matchen. Målen började gå åt rätt håll och till slut hade de lyckats vrida över matchen till egen favör. Paraplyerna flög i luften och Kicki bjöd på vild krigsdans längs långsidan. Härligt att se sådan glädje bland såväl spelare, ledare och övrig tillrest publik.

Linus Fast