VM 2019

Då är UVR VM 2019 över, sitter här ca 2 veckor efter och vill försöka med ord få ner hur det gick.
2019 års VM var ett VM där de svenska herrarna från nästan ingenstans gick hela vägen till medalj.
Många var skeptiska till laget som Jim Nilsson och Milosz Nilsson hade plockat ihop. Ett lag som på pappret skulle vara tekniskt, målstarkt och köttigt.
Med 15 starka män i 100 kg klassen och gemensamt över 200 års erfarenhet av UV rugby plöjde vi igenom grupp A i gruppspelet.
Med vinst i alla gruppmatcher och totalt 79 - 0 kände vi oss ostoppbara.
Vi laddar hårt inför Tysklandsmatchen, vi ska spela vårt spel, bombmattor av spelare som drar mot den tyska korgen och bryter ner dess försvar. Vi möter för första gången i turneringen på en motståndare lika stark och tränad som vi. Tyvärr får denna motståndare en straff med sig halvvägs in i första halvlek som resulterar i mål. Detta får oss att tappa spelet något och resultatet blir ännu ett mål för våra tyska motståndare.
2–0 in i andra halvlek och Sverige gör allt för att slå tillbaka. Vi pressar tysken och får sakta till den svenska bombmattan men Tyskland försvara sig bra och låter oss inte bryta igenom. 2–0 och vi är utanför medaljchanser detta VM.
Spanien i Seriefinal som vi plöjer över för att sen möta Finland i slaget om 5:te plats.
Finland ställer upp med ett starkt lag av stora spelare. Det blir en hård kamp med mycket slit.
Vi går segrande ur när vi efter en otrolig kontring och superhårt anfall av alla spelare får in bollen, 2 – 1 och Sverige hamnar på 5:te plats.
Vem tog då guld?
Colombia, som välförtjänt segrade över Norge i en hård Final.
Jag är tacksam för förtroende som jag har fått av SSDF och det svenska herrlandslaget och tänker fortsätta kämpa, för Guldet ska till Sverige igen!

Milosz Nilsson