Slutord från en lagledare

Efter 5 år som lagledare samlar man på sig en hel del kul minnen under tiden som gått. Ett otal träningar, ett oräkneligt antal matcher och flertal cuper har det blivit. Med risk för grumligt minne hos en medelålders man och att någon person fått ta över någon annans bravad, kommer några minnesnedslag längs vägen.

Första säsongen 2012/2013 började lite trögt resultatmässigt med väldigt svårt att få till någon vinst över huvud taget och mycket kraft gick åt till att lära killarna att åka skridsko och börja få någon koll på det här med bandy och allt som ska hända runtomkring. Vi arrangerade vårt första poolspel och vi avslutade säsongen med gladiatorspel om någon kommer ihåg det. Närvaron på träningar var hela tiden hög. Höga var däremot inte killarna i jämförelse med nu, utan bara något större än huvudfotingar.

Säsongen 2013/2014 tog vi första vinsten mot Hammarby på Sollentunavallen. Glädjande för alla inblandade vill jag minnas. Antal matcher ökade och vi spelade både i Stockholmsserien och några poolspel i mellansvenska serien. Vi var i Katrineholm och Västerås och spelade bland annat. I Västerås kommer jag speciellt ihåg ett fantastiskt mål från Edvin från liberoposition som seglade över alla spelare inklusive motståndarnas målvakt rakt i mål. Målvakter bytte vi friskt de första säsongerna och många provade på lyckan med varierande resultat. Förutsättningarna gavs dock inte alltid till att lyckas heller. Arvid ställde upp i mål på ett poolspel men hade väldigt svårt att gå ned i split, tills vi kom på att målvaktsskydden satt på fel ben. Att material kan var svårt visade sig under poolspelet i Västerås. Dagen till ära hade undertecknad fixat ett par egna målvaktshandskar gjorda av ett par trädgårdshandskar och två bitar skumgummi, allt ihoplimmat med Karlssons klister. Bortsett från att skott som skulle räddas studsade rakt ut från handen så började limmet släppa i sista matchen då Viktor D skulle stå i mål. Ett flertal lager med silvertejp fick rädda situationen mitt under match. Tror det var första och sista gången Viktor stod och började satsa på målproduktion istället. Vi åkte på vår första riktiga cup till Rättvik. Hur kul som helst med massor med matcher och hyrt Enåbad på kvällen som uppskattades av både killar och föräldrar.

Säsongen 2014/2015 spelade vi både 7-manna och 11-manna. Första 3 matcherna i 11-manna vann vi ganska övertygande mot BOIS, Hammarby och SBBK och vi tyckte att ”Hur svårt kan det va?”. Sen kom verkligheten ikapp litegrand. Fortsatt träningsflit och vi blev fler killar allt eftersom. Från att ha varit 12 när vi började 2012/2013 var vi ett tag uppe i 19 killar. Vi började med barmarksträning inför säsongen och lite fler träningar. Vi åkte till Dalhalla cup igen och nu också till Broman cup i Örebro med 2 lag. Ett av lagen lyckades riktigt bra och tog hem B-finalen lite oväntat efter ha först vunnit både i kvart och semi. Zihni gjorde ett konstmål som jag inte fattar hur det gick till. Henrik slet på mitten och satte de flesta av de chanser han fick. David hade kommit in i laget och spelade storartat försvarsspel med övriga. Vi arrangerade ett sista poolspel i mars som verkligen gjorde skäl för namnet. Kommer ihåg att Erik gjorde sina första mål och alla blev lika glada som han.

Säsongen 2015/2016 blev det bara 11-manna och vi hade gått över till fasta målvakter. På Borlänge cup hamnade vi i en tuff grupp och i sista avgörande gruppspelsmatchen möte vi ett hårdspelade Falun (ett av få lag som vi mött som jag upplevt kört på gränsen). Falun fick ett friläge som Hugo H gjorde en makalös räddning på. Tror inte ens Johan, som nu hade kommit in i laget tillsammans med Daniel, hade gjort i sina glansdagar. Det blev respass efter förlusten men dagen efter åkte vi till Liljan och spelade mach igen. Slitvargen Vilhelm som arbetar fram och tillbaks i varje match fick iväg ett skott från långt håll som ställde målvakten helt. Vi tränade på som vanligt och vi blev bättre och bättre, men det blev även våra motståndare så antalet vinster blev ungefär som säsongen före.

Säsongen 2016/2017 började vi låna in lite fler spelare från P04 och vi lånade ut våra 04-or till dem, plus att några körde en del 7-mannapoolspel som var uppskattat. Cuper med övernattning åkte vi på igen och i oktober åkte vi till Örebro för Kosanatta som var en makalös cup som spelades dygnet runt. Då visade det sig verkligen vilken supporterskara vårt lag har, när det mitt i natten står en stor samling föräldrar och hejar på fast klockan är 03.30. Många av spelarna presterade fantastiskt fint i försvaret. Bl.a. Axel och Hampus gjorde finfina insatser för att stoppa motståndarna och det hela slutade med en B-finalseger efter en dramatisk final.
Det blev dessutom en lite oplanerat en cup till i Åtvidaberg när lagledare glömt bort en tidig preliminäranmälan. I första matchen mot Gurra spelade Romi fenomenalt i mål med räddad straff och blev matchens lirare. I sista gruppspelsmatch mot Åtvidaberg gjorde Amadeus en fin åkning med ett kanonskott som gjorde att vi hade häng i den matchen. I sista seriematchen för säsongen ville Simon väldigt gärna göra ett sista mål för UNIK och vinna. Det blev mål på en hörna, men ingen vinst. Den sista matchen vann dock killarna. Varje år från start har det spelats föräldrar mot barnmatch och i en början fick vi spela på halvfart men i år så stod vuxna och syskon sig slätt mot grabbarna trots Johan i mål.

Det är roligt att se den utvecklig som spelarna gått igenom under dessa år både som personer och bandyspelare. När vi lånat in spelare från andra lag så har omdömet varit att våra killar är sjyssta och välkomnande, vilket känns väldigt bra som ledare och förälder. Förluster har inte satt för djupa spår utan humöret har varit på topp ganska snart efter att match. Nu tar min tid i UNIK:s rödblå färger slut, men vem vet vi kanske syns på Studan eller i Relita nästa säsong.

Daniel Andersson Olm