Poolspel Spånga IP

På Spånga IP begav sig i lördags ett derby mellan Unik och två Stockholmslag, nämligen Hammarby och SBBK. Här kommer ett lite längre inlägg med anledning av att det är säsongens sista ordinarie poolspel. Vi saknade våra nyaste lagmedlemmar, de har varit ett energitillskott under säsongen och inspirerat med sin hypersnabba utveckling och trevliga inställning.

En dyster väderprognos kom på skam och det var ganska bra väder både för ledarna på sidan och spelarna på isen. Banan var nästan torr i vart fall. Solen kunde anas där bakom molnen. Vinden drog från sidan så det var rätt bra förhållanden att spela i.

Två matcher spelades och en intressant utveckling kunde noteras. Som någon i laget sa "vi förlorade mot det dåliga laget i första matchen och vann mot det bra laget i den andra matchen". Ja hur kunde det gå till?

Tjejerna såg SBBK:s tjejer som såg lite korta ut och fick någon sorts rädsla att de skulle köra över dem. De hittade inte fram till det fantastiska lagspel som syntes i Skutskär där de körde över allt och alla med oemotsäglig stil. Istället tappade de matchen, spelade ungefär som det andra laget fast med färre mål och fick se sig besegrade i målskillnaden. Den andra matchen mot Hammarby var mer jämstora tjejer och nu var laget revanschsugna. Första halvlek gick åt rätt håll med klart övertag i matchen och under andra halvlek lyfte de sig ännu mer och började visa det fina lagspel de vunnit flera matcher med tidigare.

Eftersom det är säsongens sista ordinarie poolspel vill jag passa på att nämna deltagarna och deras fantastiska insatser. Det var tyvärr inte hela laget som kunde vara med och inte heller hann våra nyaste lagmedlemmar vara med. Det finns bara plats för så lite vilket inte gör dem alla rättvisa eftersom de gjorde så mycket bra saker på isen. Men det är ju fortfarande roligt att få läsa de där sakerna som noterades:

Alla i laget lyfte sig vartefter och det är så värmande att se hur trevliga och schyssta tjejerna är! Och jag har sagt det förr men det tål att sägas varje gång: ledarhjärtat smälter när man ser hur tjejerna lyckas med alla de där sakerna vi tjatar, pratar och tränar på: lagspel, tajt försvarsspel, rörelsemönster och överlämningar. Det smälter också när man ser att det är värt att kolla så den andra är ok efter en tvekamp, att vi spelar för att ha kul och för att få kämpa lite - då är vi rädda även om motståndarna.

Stina gjorde såna fina urvändningar och passade hem, Ylva tog bollen och korsade banan efter hemvändning med sådan fart att alla andra blev bakom, Amalthea som vågar utmana och norpar bollen från anfallande motståndare och kontrar direkt, Lovisa som gjorde en strålande insats på liberoposition, Olga som lärt sig att fiska inspel och styra på mål (synd att det inte blev mål på styrningarna bara), Ella som vänder och möter upp anfallet åt rätt håll istället för att bli frånåkt, Ellen som tog fajten och utan att ruffa kunde sätta axeln emot en dubbelt så lång spelare och hålla emot, Frida som jagade och visade att man aldrig ger upp, Hanna som gjorde såna fina åkningar på diagonalen (fina spelöppningar som uppstod då måste jag säga). Vad jag än säger så gjordes många andra saker som också borde få uppärksamhet men allt får bara inte plats. Jag vet också att alla spelare har lyckats göra de här sakerna som beskrivs.

Ja vad kan jag ha missat? Det mesta skulle jag säga. Vi har en del träningar kvar nu och någon mer match ska vi ordna men snart är en helt utomordentligt fin säsong slut, med den äran! Vi ses på Studan och laddar för nästa äventyr

För ledarna /Henrik

Henrik Wallin Tränare