Vecka 38 - några tankar!

Vänner!

Vi tillhör en idrott som på så många sätt är helt underbar. Friidrottens allsidighet ger möjlighet att utveckla olika former av rörelser och hitta just sin gren. Friidrotten är en sport, där killar och tjejer tränar tillsammans, där man ges möjlighet att möta nya bekantskaper från Haparanda, Vollsjö, Valbo eller andra härliga ställen. Rätt hanterat ger friidrotten ungdomar möjlighet att växa, genom att spänna bågen, komma igen och lyckas. Friidrotten skapar drömmar att göra det ouppnåeliga som en dag kanske blir till sanning. Att får vara ledare och möjliggöra denna resa är en sann ynnest.

Samtidigt finns det något, som skaver. Under alla dessa timmar i olika träningsmiljöer och ute på tävlingar har en reflektion växt allt starkare. Vem är denna enklaste idrott av alla idrotter till för? Når vi verkligen alla? Eller håller vi på att bygga upp osynliga barriärer, som börjar stänga dörrar?

Friidrottens har på många ställen tappat sin lokala förankring. Centrering till olika större klubbar innebär mer professionella träningsmiljöer, men i andra vågskålen blir den otillgänglig för många ungdomar och det enkla går förlorat. Klart man kan romantisera, men det fanns en tid, då det fanns Tjörnmästerskap med flera olika klubbar på vår ö. Det fanns sannerligen ett värde i det!

Som rörelse måste friidrotten ständigt diskutera varför så många ungdomar försvinner från tävlingar från 15 år och uppåt. Orsakerna är självklart flera.

För det första, de olika professionella team som skapats i friidrottsverige ger ytterst gynnsamma träningsmiljöer, men som ett naturligt led skapas en inre marknad för att säkerställa coach och själva teamets efterlevnad. Sambandet och utvecklingen är så viktig att betrakta. Risken på sikt är att de rätta kontakterna och pengarna alltmer blir en faktor för att ta sin friidrott vidare.

För det andra, en möjlig förklaring är att friidrottsträning är för specifik i tidiga år. Tänk om friidrotten kunde var banbrytande och fram till tioårsålder göra en förflyttning mot allsidig rörelseträning med rörelse utifrån årstider, naturen som idrottshall och inspiration från andra idrotter som bollspel, gymnastik och rytmik.

För det tredje, fundera kring ”friidrottens sociologi”. Friidrottens är mätbarhetens sport, rangordning är tydlig, vem som är bäst och sämst, men det kan aldrig hindra oss från att se skillnaden mellan prestation och person. En reflektion på tävlingar och träningssammanhang är att det "duggar” av symboler och uttryck kring var man är i rangordningen. Självklart kan det få den bästa att klura på om det finns en plats för mig här. Och självklart kan vi bättre än så!

Ses så här nästa vecka:
Onsdag 17 september kl. 1800 gymträning vid Kållekärrsgym.
Torsdag 18 september kl. 18.00 vandring till Björshuvudet. Samling vid parkeringsplatsen i Hallsbäck.
Lördagen den 20 september kl.10.00 bjuder in vill till att testa friidrott vid Utomhusfix Arena, Stenkyrkovägen 48. Alla i främst låg- och mellanstadiet är grymt välkomna.

Tyft Arena IF - den lilla föreningen med det stora hjärtat i Tyftdalen

Johan Sjöholm Sekreterare