En krönika, ett lag, en SERIESEGRARE!!

Vilken Lördag det bjöds på i den omtalade chipspåsen. Ett lag, en nöjd ordförande och en värmländsk musttorsk.
Resan började ändå på Pizzeria träffen sommaren 2012, allt var oklart om hur det skulle bli inför säsongen. Köping i 1an när dom tidigare tagit sig ifrån div2 på ett magnifikt sätt, Roosters utan tränare och det var mycket snack om vem som skulle ta över rodret hos de grönklädda men en sak var klar, man hade serieseger som mål. Mötet ska börja och in kliver en ny medlem ur bygdens välkända familjen Brandberg, detta var då inte en tvättäkta utan en tidigare Andersson som spelat i den största hatmotståndare för den människa som har något form av ett Roostershjärta... nämligen VIB. Jag har tidigare haft folk från den familjen som tränare, känslan har vart bra men frågan jag ställde mig nu är hur blir detta, en fullkomligt fantastisk innebandyspelare men frågan var, kan han hantera ett fartfyllt, hetsigt och i just detta läget oroligt Roosters, det hela skulle bli en lång resa som hade sina toppar och dalar men nu med facit i hand helt klart värt varenda droppe svett Juhlins tröja samlat under året!

Det hela drog igång och nya tuppar skulle komma till truppen och innan säsongen hade börjat så hade Roosters vart flitiga i silly season. Dejestam, Rydh, Holmquist, Kalle Karlsson och en satsande Ondskan som räknas som ett nyförvärv ändå, samtidigt hade man också tappat 2 av 3 medlemmar i den förra säsongens framgångsrika "KOH" kedja då Kihlberg flyttat för studier och Holmberg signat för MIK Västerås.

Det hela flöt på i Roosters och man gjorde det man skulle men som vanligt på TB-manér så skulle man tappa lite onödiga poäng, ca 1,5 månad gick och en hemvändare skulle komma tillbaka och likt "the dark knight" så hade den troligtvis hetsigaste av alla tuppar återvänt till sin moderklubb, nummer 27 var tillbaka och han trivdes bättre än någonsin, och i sin första match med de gröna så fick han från båset tätt intill Brandberg bevittna Roosters göra en bragdvändning mot Walléns Silverstaden och Tillberga toppade nu Div 2.

Det vart uppehåll och Roosters spelade sin hängmatch mot Per-ols i påsen och förlorar och Sala tar tillbaka taktpinnen och det kändes surt men hoppet levde. Vändningen för hela året må jag säga blev bortamötet mot ett lag som beskrivits som det jobbigaste och skarrigaste laget och då pratar vi Råby borta i Råbyrian, Roosters gör även här en bragdvändning och tillsammans med Sala borta så kan detta vara den matchen då de grönklädda visat moral när det behövts som mest.

Denna match var dock tråkigt nog Rydhs sista för denna säsong i Roosterströjan då VIB frågat om den tidigare kuggspelaren ville hjälpa sin gamla klubb kriga för sin existens i DIV 1 och sockas var inte nöjd men stod heller inte ivägen för övergången, även Brandberg anslöt till sin tidigare klubb men med kravet att sin nuvarande klubb gick i första hand. Just i detta läge eller ca 2 dagar senare är det en marddrömsskada i chipspåsen då Holmberg skriker till och faller till backen och tar sig mot hälsenan och det visar sig vara att det är på håret men den är inte helt av och frågan han ställde sig var är säsongen över? men då folk sa det så vägrade han tro att han spelat sin sista match för iår och hade en stark tro på sitt lag och redan då siktade han in sig på ett eventuellt kval, men visste att han skulle missa den viktigaste matchen iår Sala hemma.

Roosters som lag visade nu sin styrka och sin otroliga bredd på truppen då båda karlsson skulle visa sig bli viktiga, Ondskan spelade som han blivit pånytfödd och Kalle tog på Thomas Holmström manér ett grisjobb framför kassen. Under denna period så fick 2 spelare från U-laget också chansen Rasmus "ragge" Johansson och Daniel "ahli" Ahlnäs och för att vara exakt så skötte dom sig exemplariskt när chansen gavs. samtidigt som laget gjorde sitt så var det någon annan som var på stans lasarett stup i kvarten och bönade och bad om att få börja spela och med hjälp av den gamle rönnbybacken Hillevi Carlsson började Holmberg sin superrehab.

Salamatchen slutade 3-3 och de grönklädda jagade sala som hade ledningen och just nu greppet om kvalplatsen, nästa match var sura borta och då var han tillbaka efter 3 matchers frånvaro, men han hade under den tiden hunnit bli avvisad från bänken när det visades känslor och hjärta i en jämn rysare mot Silverstaden. The dark knight rises var ett faktum efter en superrehab och inte fullt tillstånd från läkaren var han fast besluten att göra allt för sin klubb, vilket han inte var ensam om. matcher går och Roosters gör det stabilt fast det är tunn trupp med tanke på resor och skador. nu ställdes man mot Per-ols borta, skräckhallen där Roosters aldrig vunnit på full tid men nu var det annorlunda, man spelade sin livs innebandy och allt såg komfortabelt ut 6-2 med 8 minuter kvar och då när ingen anar det så likt Asamoah Gyans straff i VM i syd Afrika så skiter sig allt för Tillberga och det blir till förlängning och kan man ha sumpat seriesegern nu? en vinst i sudden och nu ligger allt i händerna hos Milovanovic, haverinen, laukka och självkvart Ernesto Osses och hans Juniors.

Juniors bjuder upp till innebandygodis om man ser det hela med gröna ögon och lyckas på nå mirakulöst sätt slå Silverstaden med 10-7 i stans kanske olagligaste hall att bedriva innebandy i, vi alla har vart där, det går inte att behandla bollen och att skjuta dragskott är inte att prata om men idag hade Wenströmska gjort sitt när den rånat Silverstaden och just nu gett Roosters chansen att skicka ner Sala på en silverplats. Jovisst och den chansen tog man när man med lite nervöst ändå lyckas slå Saränpääs gäng i Nibblehallen inför Salaögon på läktaren och nu hade man allt i egna händer och med 2 måls marginal på målskillnaden hade man ledningen med en match kvar.

Denna match skulle utspelas den 16e mars som skulle bli ett datum gjort av guld. träningsveckan kändes sisådär men alla visste att detta kunde vara en av de viktigare matcher som skulle utspelas i påsen, det skulle bli ett Hollywood-regisserat drama signerat Roosters. En liveuppdatering av Buddha som var på plats i Arboga för att kunna ge resultat till Branberg som stod med headset, en handmålad banderoll som kidsen suttit upp och en hel drös liveuppdaterade mobiltelefoner från både spelare och publik skulle bli en del av denna kväll.

Roosters är mer laddade än någonsin och det syns på uppvärmningen, perioder går och vi är inne i den sista, en nervös värmlänning får liveuppdateringar medan Olofsson stänker dit mål efter mål. händer för ansikter och föräldrar som signalerar 9-3 sala och roosters har 7-1 men med 1 sek kvar Olofsson 8-1 och sala behöver nu 3 mål till, det känns klart och det blir ett jubel av rang, slits i tröjor, high fives och en tv puckshög. Nu är det nervöst, sista uppdateringen och Branderg skriker SÅJAA!! saken är klar, Queen spelas i stereon, Roosters är seriesegrare och det luktar nog fortfarande moet i chipspåsen.

/En nöjd tupp