Minns de bra slagen!

Istället för att skriva om våra resultat från tävlingar ni spelar, och som jag och övriga gläds med er när det går bra, så skriver jag några rader om varför många av oss gillar att spela golf. Det kan säkerligen vara massor av olika anledningar till att man gillar sporten men jag refererar till några minnen från min egen golf.

Jag började spela golf i augusti 1982 och skulle då precis fylla 14 år. Några kompisar på gatan "tjatade med mig" att jag skulle följa med och testa. Jag var inte övertygad men hakade ändå på. Vid den tiden höll jag på med flera andra idrotter och tyckte golf var "gubbigt". Golf var på den tiden en sport i marginalen och inte särskilt uppmärksammat, åtminstonde inte i Sverige. Med livet i backspegeln så fanns det där och då skäl att kalla sporten lite "gubbig". Förutom ett relativt stort gäng med juniorer så var merparten av de då ca. 400 medlemmarna herrar i den övrre medelåldern, ofta någon form direktör på bruket (jag är uppvuxen i bruksorten Fagersta där vi då hade en 9-hålsbana). Förutom Fagersta GK:s 9-hålsbana så fanns bara tre andra banor i Västmanland: Köpings GK (9 hål), Sala GK (9 hål) och Västerås GK (den enda 18-hålsbanan i distriktet).

Efter några testvändor med polarna så fastnade jag för golfen. Jag minns exakt ögonblicket när jag träffade ett slag "perfekt" och bollen drog iväg långt och rakt, efter att innan mest ha blivit bollmissar och diverse snedträffar. Då fastnade jag för golfen. Det är ett slag jag minns. Jag köpte ett begagnat halvset och letade bollar i diken och i skogen. Jag blev biten och älskade sporten. Läste allt som fanns att läsa och spelade så ofta jag kunde. Året därpå debuterade jag i Colgate Cup (det som idag heter Teen Cup) och det gick inte så värst bra. Jag hade då hcp 31 och kom sist i klubbkvalet i min åldersklass. Polarna var mycket bättre. Året därpå hade jag tränat rejält och lyckades den gången ta mig vidare till gruppkvalet och nådde regionkvalet som det året spelades på Köpings GK. Jag var supernervös och spelet funkade inte vidare bra. Jag minns inte mycket av rundan förutom mitt sista slag. Inför sista slaget in mot green så hade jag ca 150 meter kvar och slog en perfekt järn-5 som la sig en knapp meter från pinnen. Sänkt putt. Birdie! Och applåder från publiken. Det slaget minns jag än idag!.

Imorgon debuterar många i Teen Cup och under säsongen tävlar många i alla möjliga sammanhang. Ta med er minnen av de bra slagen. Och glöm bort de dåliga. Golf är förmodligen en av världens svåraste sporter att bli fulländad i och även världsspelare kan göra riktigt usla slag. Som till exempel Rory McIlroys wedge på US Masters tidigare i år som var nära på att kosta honom den efterlängtade segern. Golf är en näst intill omöjligt sport. Men det är väldigt kul och tränar vi på våra svagheter så kommer vi succesivt att bli bättre och bättre. Lycka till imorgon och resten av säsongen.

Bild: Hittad på nätet från ett reportage om Colgate Cup i tidningen Svensk Golf.

Magnus Sjödin Webbmaster