Allt har sin tid

Efter tre säsonger är det nu dags att lämna över rodret till någon annan som får möjligheten att utveckla laget och den individuella spelaren vidare.

Något sentimental känner man sig förstås när det är dags att lämna sitt ansvar som tränare. Vi i laget, tränare, ledare, spelare och hela föreningen har gjort en enorm resa tillsammans. En resa som kantas av toppar och dalar vad gäller resultat och prestation.
Vi har under dessa tre år genomgått en kulturförändring gällande vår träning. Vår attityd till träning och ansvarstagande har förändrats och jag hoppas och tror att oavsett om man spelar 90 minuter in och ut varje match att man är lika viktig och betydelsefull.

Vi tar det från början. Inför säsongen 2015 kände jag att vi behövde en förändring i seniorverksamheten. Det var dags att ställa högre krav på både spelare och ledare. Den inledande diskussionen slutade med att jag tillsammans med Jonas Karlsson och Fredrik Seger tog oss an ledarrollen för A-laget. Vi var i inledningen en trupp på 28 spelare. De var fart och fläkt på träningarna men resultaten uteblev och vi hade in i det sista fullt upp med att hänga oss kvar i serien. Det året att hade vi ändrat spelsystem och hela vårt sätt att se på fotboll. Vi gjorde misstag och återigen misstag under matcherna men vi tog hela tiden lärdom av dessa.

När säsongen 2016 inledde hade några av de äldre spelarna tackat för sig och vår trupp hade slimmats till. Det tillkom några nya spelare till laget och Jonas Karlsson sadlade om till enbart spelare så till min hjälp i ledarstaben hade jag Fredrik Seger.
Vi höjde ribban det här året. Tränade hårdare, mer målmedvetet och ställde ännu högre krav på varandra.
En del av det arbete som vi lagt under året innan började synas på plan så när träning- och DM-matcherna på Arenan kom fick vi verkligen bevis för detta. Storseger mot seriekollegan skvallrade om utvecklingen.
Säsongen gick av bara farten. Vi vann de flesta matcherna men Alsen låg ändå ett steg före hela tiden så i slutet av säsongen fick vi inrikta oss på kval till Div.3.

Hösten kom och vi som lag skulle få kvala till Div.3 mellersta Norrland. Ett historiskt kval för oss alla. Vi vann första matchen hemma mot Älgarna inför en rekordpublik. Det skrevs artiklar om laget och om byn och det andades fotboll i vårt lilla samhälle. Match två slutade med förslust mot Stöde så allt skulle avgöras i sista kvalmatchen hemma Östavall.
Det var frost på backen och tempraturen låg kring nollan. Jonas Larsson vår fantastiska planskötare hade förlängt sin säsong för att in i det sista få till planen och vilken plan vi hade under våra fötter.
Domaren blåste igång matchen och återigen publikrekord med närmare 300 personer på plats. Matchen i sig slutade med förslust och drömmen om Div. 3 gick i stå men ganska snabbt kunde vi titta tillbaka på en fantastisk säsong.

Efter att förlorat platsen till div 3 skulle vi nu inleda försäsongsträningen för ännu en säsong i fyran. I Slutet av januari kom då frågan om Tandsbyns FK ville ta en plats i Div. 3 efter att en förening dragit sig ur. Efter ett snabbt möte i styrelsen och en spelarträff fattade vi beslutet om att ta chansen.
Helt plötsligt ställdes vi inför nya utmaningar och okänd mark. Vi hade ingen tidigare erfarenhet av seriespel i Div. 3 varken på föreningsnivå eller på ledarsidan. I spelartruppen fanns endast ett fåtal spelare med tidigare div 3 erfarenhet så visst väntade en utmaning för oss alla.

Istället för att ta match för match i denna återberättelse så vill jag bara sammanfatta detta smått otroliga fotbollsår.
Aldrig tidigare har vi testats så hårt fotbollsmässigt och mentalt. Vi har tagit stryk resultatmässigt men vi har hela tiden hållit vårt huvud högt. Spelarna har varit fantastiska och inte påverkats negativt av förlusterna.
Ser vi till resultaten så har vi saknat lite kvalitet i de offensiva regionerna och vi har saknat en pålitlig målskytt som alla lag mer eller mindre behöver. Bortsett från tre plumpmatcher har vi hängt med resultatmässigt och vi har tagit skalper i form av 3-0 vinst hemma mot Kramfors/Alliansen, Frösö IF och 1-1 hemma mot Friska Viljor efter en defensivt heroisk insats.

Nu räckte vi tyvärr inte till i år men jag är oerhört stolt att vi tillsammans tog beslutet att pröva vingarna i ett annat seriesammanhang. Vi har bevisat för oss själva att vi som förening klarar av det och nu vet vi vad som krävs nästa gång vi står där och knackar på dörren till trean.

Jag vill avsluta med att tacka alla som varit med på denna resa. Styrelsen ska ha tack som ser positivt på utmaningar och som inte räds att smutsa ner händerna för att få saker och ting gjorda. Vill tacka Håkan Rindberg för sin positiva anda och hjälpsamhet i sin roll som ordförande. Vill lämna ett stort tack till Jonas Larsson och sin medhjälpare tillika dotter Linnea Larsson som har jobbat i ur och skur med planen som faktiskt aldrig varit i bättre skick än vad den är nu. Vill lämna ett stort tack till alla fantastiska eldsjälar som jobbar kring våra matcher i kiosken, entrén och speakerbåset. Tack Brigitta, Mats och Annelie och övriga inhoppare. Givetvis vill jag rikta ett stort tack till spelarna som gett mig förtroendet under dessa tre år. Vill rikta ett särskilt tack till det äldre gardet som från ena dagen till den andra fått leva med att jag som jämngammal barndomskamrat helt plötsligt var huvudansvarig. Tack för den respekt ni har visat. Vill till sist rikta ett stort, stort tack till Fredrik Seger. En person som alltid ställer upp pch fixar oavsett vad. Vi har varit ett bra team tillsammans dessa tre år.

Att ta klivet tillbaka innebär nu att jag kommer fokusera allt på att få till mina skadeproblem för att kunna genomföra en säsong som spelare. Jag känner mig oerhört taggad på att få spela fotboll igen och kunna trycka till spelarna lite extra på träningarna framöver ;)

Vi ses på Nya IP till sommaren!

/ Tony Arnqvist

Tony Arnqvist Utespelare