Byggdens hjältar

Ännu en match till ändå och ännu en gång seger för dem blå-svart randiga från Öxabäck. Årets första promenad seger var det någon som nämnde, och jag kan näst in till skriva under på det. Tygriket är ett par nivåer bättre än Skara och utan att göra någon kanonmatch vinner man med 7-2, vilket är helt underbart att se.
Tempot var lågt och matchen går sannerligen inte till historien som någon välspelad historia, men Tygriket fortsätter sitt segertåg och det är det enda som räknas.
Men segern till trotts, trotts säkrat kontrakt, trotts ännu en exeptionell coach insatts var det något annat som verkligen berörde mig helgen som gick och jag tänker nu ta tillfälle i akt att skriva ett par rader om det.

För även om det slutade med en brakförlust för Bradford City A.F.C i ligacupfinalen mot Swansea i söndags är det få hjärtan som går oberörda där ifrån. Bradford från fjärde divisionen i England, skrällgänget som slagit ut storlag som Arsenal, Aston Villa och Wigan på vägen till Wembley fick sig en rejäl fotbollslektion av Swanseas storstjärnor. 5-0 slutade matchen och Swansea vann sin första stora titel någonsin.

Men den riktiga vinnaren i gårdagens match var inte Swansea, det var Bradford. Bradford som under 80-talet var med om en av dom största tragedierna fotbollsvärlden någonsin skådat då 56 personer dog när en lektarsektion började brinna mitt under pågående match.

Extremt ekonomiskt tyngda har Bradford gång på gång varit nära undergång, man har dock gång på gång klarat sig med nöd och näppe, detta tack vara vad man kallar lagets ”störstasupporter”. Men till skillnad från andra klubbar som stöttas med ekonomiskdoping är det inte pengar som skjutits till klubben. ”Lagetsströstasupporter” heter Jake Turton och föddes med canser i ryggmärjen samt en elakartad hjärntumör och läkarna gav inget gott hopp till Jake när han föddes. Att Jake skulle stryka med var det inget tvivel om, det var bara en fråga om tid. Men den lilla pojken Jake vägrade ge upp kampen, gång på gång har Jake kämpat sig igen onda attacker från sjukdomarna.
Samtidigt som Jake kämpade mot sjukdomarna kämpade Bradford för klubbens existens. Och i klubbledningen sa man ” om Pojken klarar sig gång på gång, kan inte vi misslyckas”. Jake gav hela Bradford styrka. Och här förblir idrott världens mest vikta oviktighet i världen.

Den 24/2-2013 går in i historian som en av dom vackraste dagarna någonsin för idrott överlag.
Den idag nioåriga Jake Turton som dagen till ära har fått besed om att cansern har försvunnit och inte har någon tendens till att komma tillbaka, fick leda sina hjältar i Bradford in på Wembley inför 90-tusen personer. Väl där stannar sagan, men bilden av 30 000 Bradford fans som alla hoppar och sjunger hyllningslåtar till laget när Swansea leder med 5-0 kommer föralltid att etsa sig fast.

Likaså bilden på bägge lagens storstjärnor som tackar varandra efter matchen, Michu i Swansea och James Hanson i Bradford. Bilden är inget speciellt i sig, två fotbollsspelare som tackar varandra efter en fotbollsmatch inför 90-tsuen åskådare, det händer ganska så ofta. Men eftersom det idag är måndagen den 25, vilket betyder löning blir bilden ändå speciell, Michu som idag kollar till bankkontot och ser att ytterligare miljoner har trillat in på kontot, samtidigt som Bradfords superstjärna Hanson återgår till en ordinarie arbetsvecka på lokala konsum i Bradford med förhoppning om att få sålt riktigt mycket kött i charken.

Insatsen och minnerna som består är inget man skojar bort, Swansea vann ett välförtjänt guld men om 10 år är det Bradford man kommer minnas, och till trotts att nioåriga Jake Turton inte fick lyfta någon bukla var det han som denna söndag vann den viktigaste och största matchen, en match fotboll eller innebandy aldrig kommer kunna mäta sig med. Skickar med en bild på Jake inför matchen, samt en förhoppning av att alla inom TT på någon vänster tar med sig historian och blir starkare av den.

Vi syns i Skövde, Allez Lez Blue!