Guld i Big Mac cupen!

På söndagen vaknade vi upp väldigt välbevarade eller närmare bestämt rejält nedfrysta. Det var kallt på Rudbeckianska gymnasiet.

Ingen hade gått i toafällan och hade inte Gabriel pratat i sömnen och klart och tydligt deklamerat: "Hej, Jag heter Gabriel" hade vi nästan bara pratat om kylan. Fast vi tjatade ändå en hel del och att en nattpratare tidigare på kvällen då han fick frågan om han ville ha nyponsoppa svarat: "vad är det för smak?" blev ju en klassiker. Att en trött Simon hade sagt åt Filip, att nu fick han verkligen, stänga av den hemska musiken, innan Simon förstod att ljudet kom från hans egna hörlurar, garvade vi också åt.

Första matchen på söndagen, kvartsfinalen mot Gideonsberg, spelades först 13.20 så det blev en lång upptinningsprocess med spel, pingis och rumsröjning. Kvartsfinalen blev en spännande kamp där vi så småningom kan vinna med 2-1. Vi hade otroligt svårt att komma till målchanser även om vi dominerar bollinnehavet. Lars och Anders lånade Jaris gamla klassiker: - skjut, skjut och skjut men det var trångt framför mål.

Semifinalen
I semifinalen ställs vi mot Hammarby i en otroligt spännande match som slutar 2-2 och straffhelvetet tar över. Fast Mohammed, Adnan, Maxi, Filip och Liam är iskalla... vilket är ganska förståeligt efter den natten. I målet har vi dock en riktigt panterkobra. Joel tar sin andra straff i turneringen och sätter vi våra straffar så vinner vi. Liam vet att det hänger på honom när han går fram för att slå femman och alla hänger på honom när bollen sitter i nätet...

Laget står i en ring, vi håller om varandra och är så jäkla nöjda för att vi är i final. Lagledarens röst spricker i berömmet och något mycket sällsynt inträffar - han börjar gråta. Det är så jäkla skönt att dessa grabbars slit och enorma krigande ska ge oss ett bevis att ta med hem.

Finalen
Mohammed måste bryta uppvärmningen. Hans knä gör för ont. Lars och Anders kastar om i uppställningarna. Ska Maximillians fot hålla? Olika besked om när finalen ska spelas kommer och går och det är tur att vi dubbelkollar tiden. Våra motståndares ledare är trevliga och berättar att P05-laget, SK-91 nyligen skapats och bara gjort några få träningar ihop. De hade fått en gratisbiljett till cupen då ett annat lag hoppade av i sista sekund. En gratisbiljett som nu lett till finalen!

Melker börjar på topp och är otroligt het - vart sov han? Våra tre- fyra första målchanser skapar han mer eller mindre på egen hand och han är så nära att få dit den. Finalen är precis som många av våra andra matcher. Det är massor av försvarare framför mål och skjut-skjut och skjut uteblir. Det blir kamp och inställning men så efter ca 11 minuter så får vi äntligen bollen i mål. SK-91 ger sig inte och när det är bara någon minut kvar kan de kvittera. Finalen ska också avgöras på straffar.

Simon tar första straffen och har millimetrarna på sin sida. Panterkobran sträcker ut och vi leder med 1-0. Adnan, Maximilian och Filip är hur säkra som helst. Liam ska så, bara någon timme efter att ha avgjort semifinalen, också slå den avgörande straffen i finalen. Fast han har inga nerver och vi skriker av glädje!

Simon som lovat duscha med kläderna på om vi vann, måste förstås stå sitt kast. Lagledningen bjuder på ljummen pärondricka som vi dricker ur pokalen. Lars och Anders dansar segerdans och hela laget är störst, bäst och vackrast för en liten stund!

Vilka krigare!
Adnan, Claes, Gabriel, Fiip, Joel, Liam, Maximillian, Melker, Mohammed och Simon! Vilka krigare ni är! Vi är så stolta över er och hur bra ni skötte er både på och utanför planen. Vår gemensamma mål med hela cupen: att ha kul ihop tror vi att vi nådde. Att det sen blev nyponsoppa med guldsmak gör ju inget ;)

/Lars och Anders

Anders Bengtsson