Säsongen 2020 utifrån tränarens perspektiv.

Säsongen 2020 kommer att gå till historien som den märkligaste någonsin, i alla fall så länge jag överhuvudtaget sysslat med fotboll! I månadsskiftet feb/mars nådde coronan Sverige, jag själv trodde inte det skulle drabba ALLA i den omfattning den har gjort och fortfarande gör.

För vår del började säsongen som vanligt för klubbar på denna nivå, konstgräs, ibland gott om folk på träningarna och ibland lite folk och helt ok väder vilket det inte alltid är i samband med försäsong. Ibland kan t.o.m. vara för djä…..!
Träningsmatcherna startade i slutet på feb. med blandade resultat. Ibland fungerade spelet och ibland inte vilket jag inte hade förväntat mig i heller. Jag hade en trupp som jag tyckte såg helt ok ut.
Någon gång i sista halvan av mars kommer beskedet att vårsäsongen är inställd som följd av pandemin! I samband med detta pratade vi ledare om hur vi skulle gå vidare, vi kom rätt så snabbt överens om att ta ett litet uppehåll i samband med påsken och därefter hålla igång träningen 1 gång/v. Under denna perioden gick alla och väntade på ett besked om vad som skulle hända. Det ena ryktet efter det andra drog förbi och Skånes FF kom med ett besked som väldigt få distrikt gjorde: att serien skulle dra igång i juni!
Härligt! Äntligen! Så tänkte jag, men dom ändrade sig ganska snabbt efter påtryckningar och i samband med detta började jag fundera lite över vad jag höll på med. Träna, träna, träna… och inte spela matcher!
Vi märkte att under denna period, från april till juni, minskade träningsfliten hos de lite äldre spelarna med jobb, familj, hus etc, vilket jag har full förståelse för (no hard feelings)! Pratade med några om detta och de kände att dom tappat sugen och värderade familj och andra fritidsaktiviteter högre.

När väl tävlingssäsongen började med en YA-cupmatch mot Charlo så slutade den olyckligt för Abdi, skadad, tyvärr ett korsband som gick av!
När serien startade så började vi borta mot Brantevik, den match som jag är mest besviken över under hela säsongen. Jag tycker definitivt att vi skulle haft minst 1 p. med oss!

Föryngringsprocessen, för vår del, gick mycket snabbare än väntat i och med ovan nämnda orsaker. Det märktes i våra matcher som de äldre och mer erfarna spelarna inte kunde delta i. Vi blev lite naiva i vårt spel och gjorde en del “pojklagsmisstag”.
Det har varit ett bra läroår för de yngre spelarna och MÅNGA har utvecklats jättemycket vilket är positivt. Jag är övertygad om att Svenstorps IF kommer att tillhöra toppen av serien inom ett par säsonger, om de unga spelarna fortsätter att utvecklas och det tillkommer 2-4 erfarna spelare som tränar regelbundet och är förebilder för de yngre och tar ansvar.

Får Dennis tid på sig och stöttning så tror jag att det kommer att gå bra, han kommer att lära sig mycket det första året och ha nytta av det i framtiden.
Med detta sagt, vill jag tacka alla som på ett eller annat sätt hjälpt till under året och önska hela föreningen lycka till.

Leif Henningsson

Leif Henningsson