Nyheten ingen ville läsa...

...inte om man är ÖSK:are i alla fall!

Fyra gånger har vi susat genom Dalporten i vår lilla Hallsbergsbuss. Fyra gånger har vi återvänt, men aldrig med poäng i bagaget.

Det tunga oket av måsten, som dagens match mot Ludvika innebar, passade inte alls på ÖSK-tjejernas axlar. Det var nervöst, stressigt och frustrerat under större delen av matchen. "Det bara låste sig", var en vanlig kommentar efteråt.

Ludvika inledde starkast och stressade ÖSK-tjejerna till slarv. Ett massivt Ludvika-tryck ledde till mängder av hörnor, som alla var farliga. En boll hamnade också i ÖSK-buren, men blev bortdömt pga av att hörnan skruvat sig ut och tillbaka in på planen. Där var vi många som drog en lättnadens suck! Strax därefter fick vi en frispark till höger utanför straffområdet. Kajsa Lindgren stegade fram och skruvade in den i bortre krysset. Därmed blev Kajsa vår åttonde målskytt denna säsong. Vi lyckades freda det egna målet resten av halvleken och gick alltså till halvtidsledning med 1 - 0, inte helt välförtjänt.

Andra halvleken tog vid ungefär där den första slutat, dvs Ludvika var tuffare och starkare och tycktes vilja mer. I ÖSK fanns inte det rätta självförtroendet eller modet och minut 59 och 74 blev ödesdigra. Då gjorde Ludvika de två mål som vann matchen åt dem. ÖSK har mycket mer att ge - och det tänker vi visa i de kommande matcherna.

Ett jätteplus till målvaktstigern Hanna som räddade oss från ett större nederlag. Jeckan ska ha en extra eloge för ett piggt inhopp. Dagens ros går till Soffan som för andra matchen i rad fick sitta och åka med utan att få en enda spelminut. Trots detta är hon positiv och stöttande och hann även med att instruera Kajsa i hur man agerar i försvarsställning. Bra jobbat, Soffan!

Nu lyfter vi blicken och ser framåt!