Besvikna efter förlust mot starka Glanshammar

Det är egentligen inte så att 1 - 5 - förlusten mot Glanshammar var orättvis - men vi är besvikna och trötta på att få stryk. Och tänk, det är också det som är vår styrka. Det skulle vara så lätt att bli uppgiven och till slut börja vika ner sig, men det gör inte vi! Det är också den här motviljan mot att stå som förlorare som till slut kommer att göra oss till vinnare.

Det började lite olyckligt när 0 - 1 - målet slogs in ,via Anna K, efter en hörna när det gått cirka 17 minuter av första halvlek. Naturligtvis är det så att vi skulle behöva hålla nollan längre än så för att på allvar kunna skaka om ett lag som Glanshammar. Det stod 0 - 3 till Glanshammar innan halvleken var över. Våra skadeproblem fortsatte. Först tvingades Sussi att utgå pga en sträckning och sedan skallade Ida ihop med Vickan och fick kliva av på vingliga ben med blodet forsande från näsan och en rejäl fläskläpp. Sigge och Millan ersatte föredömligt.

Hela laget ska ha stort beröm för inledningen av andra halvlek. Tjurigt och envist fortsatte alla att jobba hårt och springa massor av kilometer. Tjurigast var nog Affi som ÄNTLIGEN fick göra ett efterlängtat division 2 -mål. Och som hon gjorde det! Med vilja, kraft och snabbhet tryckte hon sig förbi Glanshammars mittbackar och placerade bollen bakom GIF-keepern. Tyvärr föll vi tillbaka efter målet och Glanshammar tog över igen och slutresultatet kunde skrivas till 1 - 5.

Hela laget ska ha beröm för bra inställning och en stark arbetsinsats. Extra beröm går till Affi, för målet och viljan, och till Helene Holmberg, som är som Pippi "starkast i världen". Sigge gjorde division 2 - debut och var helt respektlös från första stund. Vill också lyfta fram Vickan, som är en fantastisk pådrivare och en förebild som den lagkapten hon är.

Nu önskar vi Millan lycka till på elitflicklägret i Halmstad och en midsommarafton utan huvudvärk för Ida C.

Höll på att glömma: vi hade ju en helt fantastisk speaker också!