Förlust i Hufvudstaden

"Inte den här jävla gången också", ja så gick ju tankarna efter ytterligare en post i förlustkontot. Trots att det började så bra med ledning redan i den 13:e minuten efter straffmål av Sandra Johansson.

Känslan från sidan var, ja faktiskt, vi kan ta det här, vi kan vinna borta mot Tyresö. Men lagen om alltings jävlighet ville annorlunda. Vi fick en tidig skada som ledde till tidigt byte i första halvlek. Vi hade spelare som tvingades utgå i paus på grund av sjukdom, det är inte riktigt sådant man behöver i det läge som vi är i nu.

Tyresö kan kvittera till 1-1 innan det är dags för paus.

I den andra halvleken är det jämnt spel och målchanser åt bägge håll. Tyvärr är Tyresö hetare än oss och kan göra 2-1 på en av deras eviga långbollar djupt ner mot ÖSK:s straffområde, enkelt och effektivt. Detta i den 65:e minuten. När sedan ÖSK satsar framåt rinner det tyvärr i väg och från matchminut 77 kan Tyresö göra 3 mål till på alla möjliga sätt. Ridå ner för den matchen. Tyvärr lite stora siffror som kanske inte speglar matchbilden, men 5-1 kommer det att stå i historieböckerna!

Men vi ska inte gräva ner oss för det. Det finns alltid hopp och ljus att se fram emot i den berömda tunneln. Visst kan vi likt Fågel Fenix och Djurgårdens IF studsa tillbaka och börja vinna. Det är jag inte ett dugg orolig för. Vi är faktiskt bättre än vad vi visat hittills, det vet vi att vi är. Om vi börjar från här och nu, vi bestämmer oss för det helt enkelt, så ska det nog kunna bli bra! Nu kör vi, eller hur?

Matchfakta