Filmen som Gud glömde

Matchen mot Kumla under gårdagskvällen får mig att tänka på film. I och för sig ganska många filmer. Första filmen som dyker upp är Silverado, en gammal cowboyfilm där skådisarna drar- och skjuter från höften. Nästa film är någon i Crank-serien med Jason Statham, filmer som inte innehåller en lugn stund! När jag tänker efter lite till kan nog också den senaste Rambofilmen nämnas!

Som ni kanske förstår så gick 2x20 minuter i ett rasande tempo i går kväll. Kumla startade rätt hyfsat i bägge halvlekarna, 1-0 efter 17 sekunder i första, hoppsan Kerstin! Sedan var det i full gång, det fanns inte en enda scen i matchen som skulle kunnat vara tagen ur något långsamt brittiskt kostymdrama, utan det var full fart hela tiden. En eller två passningar, sedan var det skjutande som gällde igen. ÖSK hade massor av lägen till avslut, var det inte så att målet var för litet eller stod snett så var det filmens hjälte, Kumlas duktiga målvakt som stod i vägen. Oscar för bästa kvinnliga huvudroll till henne. Men efter första halvlek så tänkte man väl i varje fall att någon utdelning skulle man väl få i andra lite typ som i Rocky 3, vi får massor av stryk i första delen för att sedan stå upp, ta tillbaka alternativet, och vinna.

Visst, det började bra i andra, vi hade avsparken, men det brydde sig ju inte Kumla om. Som krigiska Orcher från "Sagan om ringen"-filmerna tog de helt sonika bollen och gjorde 2-0 efter 8 sekunder i andra. Kul!

I övrigt såg andra halvlek ut som den första, förutom att Kumla lyckades kontra in 3-0, bollen rullar lika sakta som i en slowmotionscen och matchen är förlorad. Kumla kan i slutet även göra 4-0 då ÖSK:s mål är lika tomt som magen på Hajen i Hajenfilmerna! Stryk med 4-0 när vi möter Kumla hemma i en bortamatch!

Redan på torsdag möter vi Sturehov i Ridhuset-Pettersberg. Chans igen till tre poäng. Men då hoppas jag att scenariot är en lång svepande svart-vit tagning från ett regndystert Rom en tidig aprilmorgon, som vår busschaufför skulle sagt! Det krävs tålamod för en sådan sak! Ta det lugnt Larry!

//Nils-Petter Sundgren