Coach Henke Hofberg Kanebjörk

Så kom vi till det som någon gång skulle hända men som ingen ville skulle ske. Henrik Hofberg Kanebjörk har gjort sin sista match, varit på sin sista årsfest, som huvudtränare för herrlaget i Skuttunge SK. I alla fall för den här gången.

Det är verkligen en era som avslutas och en ny som påbörjas när vi nu efter elva säsonger vaknar upp efter årsfesten och får inse att allt är sig likt men inget är som vanligt. Efter att under senaste månaden funderat på hur jag skulle kunna stå där framme och tacka av Henrik, vad jag skulle säga och om jag faktiskt skulle klara av det så löste det sig väldigt bra genom att Il Capitano Simon Skans gick upp och höll ett tal som sammanfattade allt, både i gärning och känslor.

Henke kom till Skuttunge säsongen 2013 efter att herrlag tyvärr åkt ur division fem säsongen innan. Han fick hoppa in som ansvarig för ett lag där tidigare tränare och även ett antal ledare klivit av och mycket hamnade i hans knä att lösa. Truppen var hyggligt intakt och efter försäsongen så fanns förhoppningar att komma högt upp i tabellen. Starten blev dock tuff vilket resulterade i en poäng efter fem matcer där 3-3 mot Storvreta i säsongsupptakten gett enda pinnen. Även i andralaget i division åtta gick det trögt och där kom första tre poängen i sjunde matchen.

Av en rätt stor slump, och min granne Roines viskande om finfika, så fick jag äran att träna med Henke för första gången i samma veva. Jag kom ner till gärdet tillsammans med Ronies son Jonte och fick en lektion i vilka man inte skulle sparka på och vad som gällde. Vore synd att säga att jag med mina Copa med olika färg på snörena, en röd Södra Upsala-tröja och veteranålder med råge imponerade särskillt mycket på coach.
Redan då så visade han dock just det som genomsyrat hela hans karrriär i SSK och honom som person. Alla får vara med, döm inte vid första anblicken och ta vara på de egenskaper som finns i varje individ.
Min egenskap var nog mest att visa att det går att springa lite mer, det går att spraka ner även den som Jonte tycker man ska passa sig för och fram för allt, tillsammans med Henke få alla andra spelare förstå hur bra de egentligen är, bara de tror på det själva.

Mer tur i timing än vad vi fick då kunde man nog inte få, vilket av en slump gjorde att kommande fyra matcher vann vi med totalt 21-3 i målskillnad, Vilket skapade energi i laget och vi fortsatte att ta poäng och vann totalt åtta av elva matcher efter de första inledande fem matcherna. Även andralaget plockade lite fler poäng.


Efter denna mycket tuffa säsong blev allt bara bättre och bättre. En del spelare kom tillbaka från äventyr på andra håll högre upp i divisionerna där Simon Skans på alla sätt var den viktigaste kuggen. Redan säsongen efter vinner vi divisin åtta men har det lite kämpigare i sexan. Detta ordnar verkligen upp sig säsongen 2015 då vi vinner alla matcher utom två i divison sex och tar oss upp i femman igen. Där vi blivit ett stabilt topplag och i några säsonger varit väldigt nära att ta oss hela vägen till fyran.

Målet och viljan att vinna har alltid funnits där även om det primära alltid varit att få alla att trivas, känna sig som hemma och alltid vara välkomna. Tillsammans med en kärntrupp har Henke därför lyckas skapa ett lag som varje år fått in några nya spelare utifrån där så gott som alla, när de väl tagit sig ut till Movallen, stannar och fortsätter spela då de alltid kännt sig som väldigt välkomna av både spelare, ledare och alla andra runt omkring.

Under dessa elva säsonger har Henke hunnit vara med så pass länge att vi fått följa hans väg att gifta sig med sin underbara fru Frida, få två fantastiska barn i Hugo och Edvin, köpt en hästgård utanför Örsundsbro och han själv hunnit fylla båd trettio och fyrtio. Där jag själv fått en vän för livet och som jag så gott som dagligen pratat, smsat eller mejlat med i tio års tid. Eller som hans fru så snyggt pikat honom "du pratar ju mer med Henrik än vad du pratar med mig!"
Vilket visar just det engagemang, den kärlek till sporten och den energin som Henke alltid visat. För jag vet ju att det inte bara är med mig han har kontakt så gott som dagligen. Han kollar hur spelarna mår, diskuterar uppspel, lagformatiner, försöker få tag i lite nya spelare, bollar idéer om träningsläger eller bara ringer för att snacka lite skit.

Oavsett vad man säger, så kommer det oundvikligen inte bli på samma sätt kommandes säsong. Livet har sin gilla gång och där har allt en början och ett slut. Men när något slutar så är det samtidigt något nytt som startar istället och Skuttunge SK kommer alltid finns där som en trygg famn för alla i bygden och dem som spelar där, men just nu så har vi tappat vår givna ledare under så många år vilket kommer skapa ett tomrum som tar en stund att fylla.

Personligen så är jag enormt tacksam över att fått lära känna Henke och hans familj. Både Frida, Hugo och Edvin men även både föräldrar, bröder och svärföräldrar. Jag och Skuttunge kan inte mer än buga och tacka för att vi fått låna honom så pass länge som vi har fått och vi kommer för alltid vara extremt tacksamma över det.

Jag hoppas att du Henke tar en välförtjänt vila från fotbollen nu och tar hand om dig själv, familjen och gården. Fotbollen kommer alltid finnas där och det kommer finnas klubbar i överflöd som står med öppna armar och vill välkomna dig till dem. Stressa inte, skynda inte, ta ett andetag och njut av det du skapat i Skuttunge och kom ihåg att du har väldigt många gulsvarta vänner i Skuttunge.

Tack för allt!

Henrik Lindström Utespelare