Skuttunge - Storvreta 2-1

Senaste åren så har matcherna mot Storvreta blivit mer och mer av ett derby med allt vad det innebär i känslor och skönspel. Säsongens tidigare match borta mot de blå var en tung holmgång vars enda skillnad mot tidigare år var att vi faktiskt fick spela på naturgräs. Storvreta lyckades kvittera i matchen sista spark vilket gjorde att deras lite labile målvakt sprang hela vägen till vår avbytarbänk och ropade några riktigt ej så väl valda ord. Något som otroligt nog klarade sig undan från rättsskipparens öron helt, men som ligger kvar i huvudet på ett antal Gula kamrater inför denna dags batalj på ett fantastiskt Movallen i höstsolen.

Som uppstådd från de döda så överraskade, på ett väldigt positivt sätt, Erik Wennman med att stå mellan stolparna denna dag vilket gjorde att laget som coach Hofberg ställer upp är enligt nedan:
(Kapten Skans hade fått frisedel och åkt till Italien för att se F1)

Målvakt: Wennman
Backlinje: Robban, Hampus, Ruben, Gurra
Mitt: Lindström, Isak, Leo
Off: Mattsson, Sebbe, Marta
Avb: Henke O, Ahmed, Rask, Nesset

Efter att Åke kört runt planen och hälsat alla varmt välkomna och coach Henke dragit de sista peppande orden så gick Di Gula ut på planen för att sätta i gång matchen med högt presspel och intensitet i närkamperna. Storvreta i sin tur försökte hålla sig till sin spelplan med att hela tiden rulla bollen via deras bolltrygga mittfält. Något som till en början visade sig vara ganska dumt.
Sebbe högg som en kobra på allt som fanns och tillsammans med både Marta och Philip så stängde de vändningarna för Storvretas backlinje på ett effektivt sätt vilket gjorde att det kom många lite svårare bollar upp på de blåes innermittfält. Det gjorde att leo, Isak och Lindström många gånger kunde komma upp i press och bryta bollar.

Redan i den tredje minuten leder det till en högerhörna där Sebbe och Philip kör en kort variant mellan sig och där Sebbe sen driver tillbaka i planen och sätter ett perfekt inlägg mot bortre stolpen vilket gör att en något förvånad Kapten Lindström i sin löpning blir så gott som skjuten i huvudet och resulterar i 1-0 och ett målvrål som får Ruben att skratta hela vägen tillbaka till egen planhalva.

Storvreta kommer sakta mer till rätta med sina uppspel och trycker ner di gula succesivt. Om det beror på att Marta måste byta efter en olycklig snedtrampning i 30:e minuten (ersätts av Ahmed), att Isak fuskat med försäsongsträningen och redan vid det här laget börjar snegla mot syrgasen på avbytarbänken eller att Skuttunge slarvar otroligt mycket i sitt eget passningsspel vet vi inte riktigt men klart är att Storvreta äger mycket boll och di Gula skapar mindre och mindre.

Närmare än ett rätt bra friläge som Wennman enkelt räddar, eller ett inlägg där Wennman tar både boll och spelare, vilket enligt anonyma källor fick Roine att gråta av glädje och börja tro på framtiden igen, kommer dock inte Storvreta och in till pausvilan består 1-0.

I omklädningsrummet är alla besvikna på presspel, för långt lag och allmänt illa arbete, vilket därför gör alla förvånade när Coach säger att vi inte alls gör det dåligt utan tvärt om riktigt bra. Däremot undrar han på riktigt om alla tagit fel skor, bara spelar med fel fot eller helt enkelt glömt bort allt vad vettigt passningsspel är! För den nyktra analysen från sidan är att vi gör allt rätt fram till att vi skall passa bollen. Då skickar vi den fel varje gång och då är det svårt att komma rätt i allt annat. Så ingen hårtork men en skarp önskan att vi skall försöka passa en kille med samma tröjfärg.

Andra halvlek börjar ändå som första om inte lite jobbigare ändå då motståndarna sätter ännu mer tryck och försöker spela lite rakare. Lindström går en holmgång med Storvretas skicklige mittfältare nr.14 som är väldigt duktig med bollen och försöker finnas med i uppspelen hela tiden men där vår kapten är nästan lika duktig på att snacka skit, köra över eller sparka bort både boll och ben. Något som i förlängningen leder till både gult kort och stor frustation hos den blå och mycket vunnet hos de gula.

Ju längre matchen går ju mer känner vi dessutom igen Storvretas målvakt som troligen har svårare att vara tyst än Bergkvist och med mindre vettigt innehåll än vad Olsson och Noläng har tillsammans på en vanlig träningskväll. Vilket leder till att han får ett mycket snällt gult kort (borde varit en annan färg) när han tycker att domaren har lite otur i sina beslut.

Men di Gula är inte på något sätt ofarliga och när vi väl lyckas hitta en medspelare med passningarna så händer det också saker framåt. I en 62:a minuten så skapar vi ytterligare en hörna som vi åter igen kör en kort variant på. Denna gång kommer den efter några snedsparkar och studsar fram till Leo mitt i straffområdet och då kan det inte bli annat än mål när vänster får tala. En riktig sorkdödare senare så ligger bollen i nät och ett kanske lite orättvist står det 2–0 på tavlan.

Om det var glädjeruset och vilda firande som tog ut sista energin vet vi inte men klart är att fem minuter senare så är både Isak och Leo utbytta mot Nesset och Rask. Två starka inhoppare som hjälper till ytterligare att stänga ner ytor och få Storvreta frustrerade. Det blir några halvchanser åt bägge håll där en nick från di gula som målvakten får sträcka ut och rädda till hörna samt ett par bra inlägg från Storvretas yrväder på vår vänsterkant (som för övrigt till och med fick Gurra att se ut att ha lagt i handbromsen) kan räknas som de farligaste lägena. Fram till minut 87 i alla fall.

För då kommer Storvreta runt på vår vänsterkant där Ruben gör avvägningen att inte glidtackla för en gångs skull, utan väljer att som den rutinerad back han är bara täcka ut bollen till inspark. Oturligt nog så läser Storvretaspelaren det och glidtacklar i sin tur till sig bollen och kan servera en medspelare vid straffpunken. Ruben tar dock igen missen genom att rädda skottet som kommer på mållinjen. Tyvärr studsar den fram och tillbaka ett antal gånger innan en blå till slut kan slå in bollen bakom en chanslös Wennman.

Dock så hinner det inte hända så mycket mer så när domaren blåser av matchen efter en minuts övertid så står vi där med ytterligare en vinst och tre sköna poäng.

Totalt sett en hård, tuff och lite gnällig match men där stämningen var god efter matchen och vi bara kan tacka alla inblandade och önska Storvreta lycka till sista matcherna på säsongen.