Skuttunge Månkarbo 3-3

Ansvarig skrivaren var kvar i vinterdvala vilket fördröjt rapporten med några dagar. Men med hjälp av referatexperten Mattsson den yngre, som för övrigt var en av de bästa på planen sina 35-år gamla ben till trots, så kommer här årets första:

Åke har kört Skuttunge runt och spanat, Roffe och Roine har provsuttit läktaren och Thomas har tillsammans med Mattsson den äldre träningssprungit på linjen för att vifta lagom fel med offsideflaggan. Allt laddat för att äntligen få spela en full säsong på Movallen.

Under försäsongen har det skett en del förändringar i truppen, där en del lämnat och en del nya ansikten har dykt upp. Bland annat har vi fått in ett gäng studenter från storstan som kommer bli livsfarliga både på plan och på årsfesten, plus Leopold Aston Tato Ekenberg, som beskrivits som ”det bästa som hänt byn sen Kriffo”.
Dessvärre saknades både Tato Ekenberg och 66,66 % av bröderna Skans inför årets första batalj vilket för en gångs skull inte kan läggas så mycket på individerna i sig, även om Skuttunges herrar inte direkt är kända för att kunna planera utan verkar trivas lika bra med sina kalendrar som en dyslektiker på Kungliga biblioteket. Men denna gång så var vädergudarna extra arga vilket gjorde att premiären inte bara fick flyttas från Movallen utan lördagens snöfall gjorde dessutom att matchen fick flyttas fram två dagar. Därför blir det på Ärentunaskolans kassa konstgräs, med lite snodd tid från vår vänförening Storvreta, som årets premiär går av stapeln, vilket så klart inte bara var till fördel för di Gula kamraterna.

Coach Hoffa fick ändå ihop följande elva i formationen 4-3-3:
Pånyttfödde Alex i kassen
Robban, Simon, Hampus, Ruben
Nacka-Emil, Nacka-Trolle, Marta
Philip, Sebbe, Kåre
Bänken: Wikesjö, Ahmed, Nacka-Oskar och Lachlan

Domaren drar igång matchen och efter hela tre minuter går Robban sönder och coach skickar in en ouppvärmd Wikesjö på högerbacken som med den äran tar åt sig uppgiften. Matchen rullar på och Skuttunge ser vassast ut och har både två och tre chanser att göra mål första halvtimmen.
Real Månkarbo slår som vanligt mycket långbollar, oftast på sin pissnabba och duktiga forward, men vår starka backlinje lyckas hålla rent framför Alex i målet med extra hjälp av Emil som är överallt. Matchen står och väger lite, men efter dryga halvtimmen händer det grejer när Sebbe dribblar bort halva backlinjen och spelar fram Marta som hänger upp 1–0 i vänster kryss, otagbart för målvakten. Marta som i omklädningsrummet lagom kaxigt anser sig få ha nummer 9 efter sitt (enligt egen utsago) fantastiskt fina mål helgen innan och gör han mål som detta så får han gärna fortsätta ha den inställningen. Månkarbo ligger sedan på för en kvittering och ett gäng gula kort delas ut till båda lagen. Bland annat till Hampus som open ice-tacklar Månkarbos forward för att förhindra ett friläge. Precis före halvtidsvilan lyckas domaren i alla fall hitta en straff till Månkarbo efter att han påstått att Alex rivit ner samma forward i straffområdet. En straff som Alex räddar med en klassisk benparad. Till vår stora förtret lyckas Månkarbo ändå göra 1–1 på precis innan domaren blåser av första halvlek, genom ett vådaskott som dimper ner bakom Alex i kassen.

Vi gör ett byte i halvtid där Oskar går in på mitten i stället för Trolle som spelat väldigt bra men verkar ha fuskat lite med ”Björgenlöpningarna” under försäsongen. Andra halvlek börjar inte helt olikt den första och vi gör 2–1 i minut 48 genom en kombination mellan Sebbe och Philip som får Coach att brista ut i glädjetårar tillsammans med orden ”det är så där vi tränat, de har lyssnat!” Sebbe vinner enkel en långboll mot Månkis forne division 1 spelare, lägger tillbaka till Philip som direkt slår en avvägd passning mellan backarna där Sebbe slutar tänka och på instinkt bara springer ifrån backar och placerar in bollen.

Tyvärr är det inte bara en spelare som fuskat med försäsongsträningen och vi kroknar lite, kommer inte riktigt in i press och låter Månkarbo kommer in i matchen. Deras snabba forward (jävla tjat om honom) gör två mål under loppet av fem minuter och Månkarbo leder plötsligt med 2–3 med 25 minuter kvar på klockan.
Di Gula har dock lyssnat mer på Coach än vad han tror och i stället för att på klassiskt Skuttungevis fastna i svackan så backar vi ner lite, kommer rätt i positionerna och jobbar in oss i matchen igen.

Coach formerar om trupperna till en trebackslinje och slänger in Ahmed i stället för Kåre Karyd som troligen sprungit lika mycket som övriga i lagen gjort tillsammans och skickar upp Lachlan (som den diva han är bara spelar match då han inte har setts på en enda träning i år) på topp. Tiden går och vi har några halvfarliga lägen, men bollen vill inte in. Samtidigt får Månkarbos forward ett friläge som Alex snyggt räddar med en benparad.

Alla blir mer och mer spända där Månkis tränare tycker att allt som går mot dem är fusk, bluff och båg vilket eldas på ytterligare av att Micke Jansson med sin evighetshälsporre sitter och kommenterar allt lite för högt på SSK-bänken.
Om det är mittbacks-Rubens löpning eller skrik om att ”nu går vi för det” som gör avslutningen likt en film kommer inte kunna klargöras men i sista matchminuterna klämmer Skuttunge ur sig de sista krafterna. Emil bryter ett uppspel på mitten, slår en passning till evighetsmaskinen Philip på högerkanten som i sin tur kör sitt patenterade ryck och tar sig ner till kortlinjen och drar in ett stenhårt inlägg framför mål. Bollen studsar förbi alla i Månkarbos straffområde och fram till vem, om inte manen som vilat sig i form, Lachlan som trycker in bollen i öppet mål. 3–3, jubel och tv-puckshög. Minuten senare blåser domaren av matchen.

En match med mersmak mellan för dagen två lag som blandade och gav lite men som också visade att de har kapacitet att slåss i toppen av serien och där kryss inte kändes helt orättvist.
Vi tackar alla inblandade för en rolig och spännande match där ett extra tack går till huvuddomaren som, straffen till trots, får anses göra en riktigt bra insats.

Henrik Lindström Utespelare