Iron – Skuttunge 6-2 (3-0)

Det finns dagar då allt på planen flyter, man ser att alla är på tå och att tränarens instruktioner redan sitter i ryggmärgen på alla spelare. Då laget lyfter varandra och kollektivet tillsammans uträttar stordåd. Denna blåsiga tisdagskväll på Ärentuna konstgräs var INTE en sådan dag.
Veckomatcher har aldrig varit Skuttunges starka sida och denna dag var verkligen inget undantag.

Coacherna måste ha stått som fågelholkar vid sidan och undrat om alla på planen fått en härdsmälta och tycker att det är perfekt att ladda med skumbananer och dansbandsmusik. Det enda positiva med matchen i helhet var väl att ett dåligt genrep ger en bra premiär och då jävlar kommer vi fullständigt köra över Palestiska om knappt två veckor.

Startelvan såg ut som följer:
Målvakt: Anton
Backlinje: Clou, Oscar W, Ruben, Oscar A
Mitten: Henrik, Marta, Kåre
Anfall: Gurra, Sebbe, Nawir
Avbytare: Kevin, Richard, Adde, Ahmed

Orkar knappt ens försöka få ihop en lång beskrivning av matchen då det var för mycket som var uruselt. Klart är att vi gjorde en riktigt bra match i lördags mot Rasbo, som kommer vara med och slåss om seriesegern i fyran, och hade ett lika bra lag denna kväll mot Iron. Något som minst sagt inte märktes. Från första stund kom Iron fram väldigt enkelt utan att för den delen spela särskilt bra. När de sen fick till några bra kombinationer så kom även målen.
Skuttunge blir en väldigt utspridd skara där laget både blir långt och energilöst. När vi sen lägger på lite energi springer vi en och en vilket gör att mittfältet är mindre tätbefolkat än Västerbotten. Våra anfallare verkar dessutom behöva ha karta och kompass för att komma rätt i pressen och backlinjen verkar inte på 45 minuter lära sig att Irons anfallare lever på sin snabbhet och blir därför överspelade mer än en gång. Tillbaka till mittfältet så måste undertecknad erkänna att han troligen gör sin sämsta match någonsin med Di Gula (och det finns lite att välja på…) med en korrekt passningsprocent på ca 7% och en energinivå som gör att en pensionär med Corona och respirator troligen sett ut som Usain Bolt i förhållande. När sen Marta, som brukar vara tryggheten själv kommer väldigt djupt i spelet och för en gångs skull inte verkar vara jätteintresserad av att få bollen och Kåre, som i alla fall sprang, med tur ibland var på rätt spelplan. Ja då blir både försvarsspel och uppbyggnads- och anfallsspel något lidande!

1-0 kom på lagom bra spel, 2-0 strax efter på bonusstraff, 3-0 i slutet av halvleken på en fantastisk snygg framspel av undertecknad som med total felträff ska lägga tillbaka bollen till Ruben så han rättvänd kan tjonga iväg den från farligt territorium. Blir dock inte bättre än att den går ca fyra meter snett i sidled till en blå som tackar för mackan och lägger in bollen säkert bakom en chanslös Anton.
Tragikomiska i det hela är att Marta ursäktar sig med att han inte riktigt var beredd att ta emot passningen och därför kom Ironspelaren före. Tro fan det när bollen inte var i närheten av att vara till Marta, så han är mer än förlåten.

Välbehövlig paus och Skuttunge ska vara glada att det bara står 3-0. Coacherna vet inte ens vad de skall säga eller börja med att få oss att förändra och vi är alla överens om att vi bara ska starta om och se till att göra 45 bra minuter. In med lite nytt blod då Rickard gör premiär (och en av få som får godkänt) då Ruben känner sig hängig. Gör även lite andra rockader för att försöka få igång laget.

Pressen blir lite mindre dålig, vi flyttar fram laget lite och vinner en del bollar högre upp. Skapar en del men skjuter sämre än norrländska jägare och är faktiskt inte nära att sätta dit bollen. Istället får de blåa ställa om och trycka dit 4-0 på nick (där Domaren gärna hade fått blåsa för en grymt snygg knuff i ryggen), 5-0 på skottretur efter en nästan lika snygg indianare av Gurra som vid 3-0 målet, samt 6-0 på ett långskott. Viktigt att poängtera att Anton inte skall belastas på något av målen. Kollektiva försvarsspelet är obefintligt och på exempelvis returen så är det närmare med tre blåa spelare än att en gul spelare skulle vara på rätt ställe.

Med en knapp kvart kvar kommer Adde (som får mer än godkänt) in och helt plötsligt kommer di Gula mer rätt. Skapar mycket mera heta lägen där Nawir blir framspelad flertalet gånger på sin kant, Henke får en bra passningen men vänder upp och sätter skottet i stolpen. Sen får Adde, efter bra förarbete genom Nawir och Adde själv, sätta 6-1. Vi fortsätter och strax efter trycker Marta dit 6-2 på frispark.

Mer hinner vi dock inte och domaren för dagen blåser av matchen. Stämningen är god mellan lagen och vi kan konstatera att Iron var värda att vinna.
Di Gula behöver ta sig i kragen, göra några riktigt bra träningar denna och kommande vecka för att vara redor till premiären lördagen den 4:e, som förhoppningsvis blir spelad på underbara Gärdet.

Något säger mig att vi då har betydligt mycket mer energi och även några spelare till att använda oss av. För som det är just nu är exempelvis Feisal, Cule, John, Lachlan, Anthony och Fredrik skadade. Dessutom spelare som Isak och Jerry (och ett antal till) borta för dagen. Utöver det så har vi tyvärr sedan tidigare tappat en korsbandsskadad Il Capitano Skans och gotländska rauken Henke Ahlsten vilket gör att vi andra måste kliva fram och ta ansvar.

Så nu bryter vi ihop och kommer igen och gör en grymt bra premiär.
Varmt välkomna lördagen den 4:e april klockan 14.00!

Henrik Lindström Utespelare